Céline Feldmann – doktorand i straffrätt från Tyskland – befinner sig just nu vid Stockholms universitet för att fördjupa sig i den svenska kriminaliseringen av oaktsam våldtäkt, med syftet att utreda huruvida brottet bör införas även i hennes hemland. Även en spansk doktorand – Carolina De Miguel Márquez – befinner sig vid universitetet. Hon forskar om samtyckeslagstiftning i bredare bemärkelse.
– Det mest intressanta med den svenska lagstiftningen är att man inte bara fokuserar på kvinnors vilja och samtycke, utan att man också fokuserar på gärningsmannens försumlighet, säger hon.
Céline Feldmann är doktorand inom straffrätt vid Max Planck Institute i Freiburg. Som ett led i sin doktorsavhandling befinner hon sig sedan några veckor tillbaka i Stockholm för att studera den svenska sexualbrottslagstiftningen – en lagstiftning som i mångt och mycket skiljer sig från den tyska.
– I Tyskland har vi inte en ”ja betyder ja”-lösning, utan en ”nej betyder nej”-lösning. Man måste uttrycka ”nej”, förklarar Céline Feldmann.
I förarbetena till sexualbrottslagstiftningen anförs att ett nej kan uttryckas antingen icke-verbalt, som exempelvis genom gråt, kroppsspråk eller genom att verbalt säga ”nej”.
– Men det är inte riktigt så enkelt. När vi tittar på sociala konventioner kan det vara problematiskt att rakt ut säga ”nej”. Det kan anses oförskämt, särskilt om du är i ett förhållande med någon eller håller på att lära känna någon. Mer sannolikt är att det kommer uttryckas genom att säga "Jag mår inte så bra idag", "Jag har huvudvärk" eller liknande.
Enligt tysk rätt kan en person i dagsläget inte dömas för våldtäkt om denne misstagit sig om att den andra personen deltog frivilligt – oavsett hur grovt misstaget är, berättar Céline Feldmann. Det finns även fall i Tyskland där den åtalade gått fri eftersom denne på grund av alkoholberusning har ansetts missta sig vad gäller samtycke.
– Det kan man betrakta som oaktsamt, men eftersom det inte finns något brott för oaktsam våldtäkt har den åtalade inte kunnat dömas.
I sin doktorsavhandling undersöker hon frågan om tysk lag bör utvidgas till att omfatta även oaktsam våldtäkt. Det är en av anledningarna till att hon åkte till Sverige, då oaktsam våldtäkt kriminaliserades här 2018.
–Jag ville se hur det har gått för er, säger hon.
Céline Feldmann menar att det finns flera argument till varför oaktsam våldtäkt bör kriminaliseras även i Tyskland.
– Sannolikheten för att få PTSD och risken för självmordsbenägenhet, ångest eller depression är mycket högre vad gäller sexuella övergrepp jämfört med andra traumatiska händelser och brott. På den punkten är forskningsresultaten entydiga. Och därtill finns de fysiska skadorna, skadorna på sexualiteten, sociala skador osv. Jag tror inte att alla dessa skador kan undvikas eller hanteras genom att kriminalisering, men det visar på de allvarliga följderna av sexuella övergrepp.
– Även om man bortser från de skador jag just nämnde finns fortfarande kränkningen av det sexuella självbestämmandet. Har det sexuella självbestämmandet kränkts är handlingen felaktig redan ut den aspekten.
Sociala konventioner
Huvudargumentet mot att kriminalisera oaktsam våldtäkt är enligt Céline Feldmann att det är svårt att tillämpa rent praktiskt. Hon menar att man behöver definiera vad som utgör en oaktsam handling, och att det inte helt kan överlåtas till domstolarna att göra denna bedömning eftersom sannolikheten för stereotypa antaganden är väldigt hög.
Det är dock mycket svårt att definiera vad som ska utgöra en straffbar handling, förklarar hon. Huvudsakligen med anledning av att det inte finns någon allmän kunskap tillgänglig som inom andra rättsområden. Det är ett mycket privat område, som i hög grad styrs av individuella värderingar – det skiljer sig också från andra oaktsamhetsbrott eftersom det handlar mycket om kommunikation.
– Sociala konventioner spelar en mycket större roll inom sexualbrott än inom andra brott.
Det är därför, menar Céline Feldmann, viktigt att utreda hur sexuell kommunikation fungerar, vilket hon också gör inom ramen för sin doktorsavhandling.
– I litteraturen och i den allmänna diskussionen sägs det ofta att det finns könsskillnader när det gäller hur sexuella avsikter uppfattas. Så jag försöker finna svar i empirisk forskning vad gäller om dessa könsskillnader verkligen finns, eftersom det också kan vara intressant när det gäller hur oaktsamhet ska definieras. På vilket sätt existerar könsskillnaderna? Finns de där över huvud taget?
Céline Feldmann ställer sig positiv till frågan om domstolarna borde konsultera experter inom sex.
– Jag tycker att det är en riktigt bra idé. När domare lämnas ensamma att bestämma kan det ligga nära till hands att basera bedömning av om en handling är oaktsam eller inte på egna erfarenheter och egen kunskap. Men jag menar att man inte kan tillämpa sin egen kunskap eller sin egen erfarenhet på andra människor, säger hon med eftertryck.
Genusperspektiv vid bedömningarna
Även Carolina De Miguel Márquez, doktorand vid Universidad Autónoma de Madrid, befinner sig vid Stockholms universitet sedan några veckor tillbaka. I sin doktorsavhandling fördjupar hon sig i frågan om samtycke i lagen i bred bemärkelse – men särskilt gällande straffrätt och sexualbrott. I Spanien har regeringen nyligen beslutat att ändra strafflagen och att införa en ”ja betyder ja”-modell som i stora delar påminner om den svenska modellen. Även den spanska sexualbrottslagstiftningen kommer således vara samtyckesbaserad.
Om vi inte gör någonting kommer könsrollerna inte förändras utan fortsätta på samma sätt - Carolina De Miguel Márquez
– Man ansåg en samtyckesbaserad sexualbrottslagstiftning skulle bidra till att motverka det könsrelaterade våldet mot kvinnor eftersom det främjar sexuellt självbestämmande hos kvinnor. Huvudargumentet för reformen var alltså könsrelaterat våld mot kvinnor, eftersom det i huvudsak är kvinnor som faller offer för våldtäkt.
Enligt den spanska lagstiftningen kan frivilligheten ha kommit till uttryck på flera sätt, genom exempelvis ord eller gester. Detta påminner om hur det uttrycks i den svenska lagstiftningen, men enligt Carolina finns en grundläggande skillnad.
– Det mest intressanta med den svenska lagstiftningen är att man inte bara fokuserar på kvinnors vilja och samtycke, utan att man också fokuserar på gärningsmannens försumlighet. Enligt min mening är det ett väldigt progressivt sätt att ta sig an våldtäktsbrottet eftersom man vid bedömningen inte bara fokuserar på offrets beteende utan också på förövarens beteende.
Carolina De Miguel Márquez anser dock att man bör röra sig ifrån fokuset på samtycke och lägga mer fokus på könsroller när det gäller sexuellt beteende.
– Jag skulle säga att man behöver lägga till ett genusperspektiv. Normalt är kvinnans sexualitet alltid en del av privatlivet och staten har aldrig försökt kontrollera maktrelationer mellan män och kvinnor eller sexualiteten som verktyg för mäns maktutövning.
– Vi placerar normalt kvinnor i det passiva facket, och män i det aktiva facket. Normalt skulle vi aldrig prata om att män samtycker till sexuella relationer, vi tänker alltid att det är kvinnor som samtycker till sexuella relationer. Jag anser att detta bör förändras helt i samhället och till och med i lagstiftningen.
Domstolarna bör vara medvetna om könsroller i privatlivet, menar hon. Om man alltid ser på det ur ett neutralt perspektiv kämpar man aldrig mot mäns våld mot kvinnor, eller för kvinnors rättigheter på sådant sätt som behövs.
– Om vi inte gör någonting kommer könsrollerna inte förändras utan fortsätta på samma sätt. Det är hela tiden kvinnorna som behöver ge sitt samtycke. Det är inte bara en individfråga. Det är en samhällsfråga.
Céline Feldmann håller inte med om att detta. Enligt henne är det inte straffrättens funktion att förändra könsrollerna, och hon menar att det vore mycket problematiskt om lagstiftaren eller domstolarna axlade den rollen.
– Men i allmänhet håller jag med om att vi måste undersöka samtycke och sexuell kommunikation. Jag tycker att man inte ska fokusera så mycket på kön utan mer på den konkreta situationen.
Svårt – men inte omöjligt
För att sammanfatta finns det enligt Céline Feldmann flera tunga argument till att kriminalisera oaktsam våldtäkt. Men svårigheterna i att definiera vad som är en oaktsam handling utgör ett klart hinder.
– Men jag tror fortfarande att det kan göras. Att det är svårt att definiera innebär inte att det inte bör kriminaliseras. Man måste närma sig det här brottet på ett annorlunda sätt eftersom det inte är jämförbart med andra brott, och i min disputation försöker jag hitta vilket sätt man bör göra det på.
I Spanien har kriminalisering av oaktsam våldtäkt inte diskuterats närmare. Carolina De Miguel Márquez menar också att det skulle vara problematiskt att kriminalisera oaktsam våldtäkt i samma veva som sexualbrottslagstiftningen övergår till att baseras på samtycke.
– Det behövs först erfarenhet av att tillämpa de nya bestämmelserna, och praxis som ger vägledning.