En 24-årig man friades i tingsrätten från oaktsam våldtäkt. Han dömdes senare i hovrätten som menade att han borde han insett risken för att kvinnan inte deltog frivilligt. Högsta domstolen går nu på tingsrättens linje och friar mannen. Domstolen bedömer att ”den oaktsamhet som må ha förelegat inte kan anses som så påfallande klandervärd att den ska bedömas som grov och föranleda straffrättsligt ansvar”. ”Domen är märkligt kortfattad, och förklaringsvärdet hade nog kunnat vara bättre om domen varit lite mer utförlig”, säger Claes Lernestedt, professor i straffrätt.
Mannen och kvinnan hade träffats flera gånger under några månader, huvudsakligen för att ha sex med varandra. En kväll i slutet av maj 2020 bestämde de båda att mannen skulle komma hem till kvinnan. Mannen var då berusad, och de hade sex. Under akten tog mannen struptag på kvinnan, vilket hon inte gillade och visade detta genom att klappa honom på axeln. Han slutade då omedelbart.
Senare under natten väckte mannen kvinnan och fick henne att utföra oralsex på honom. Han var hårdhänt och kvinnan var passiv under hela tiden det pågick. Han ska enligt åtalet även ha genomfört ett vaginalt samlag med kvinnan och då urinerat i henne.
Mannen åtalades för våldtäkt. Åklagaren anförde att mannen utnyttjat att kvinnan på grund av sömn och med hänsyn till omständigheterna i övrigt befunnit sig i en särskilt utsatt situation. Han begick gärningen med uppsåt, enligt åklagaren Kvinnan hade inte deltagit frivilligt, utan endast deltagit i samlaget och den sexuella handlingen som en följd av att mannen använt våld.
Mannen friades i tingsrätten som ansåg att det inte var visat att mannen inte förstått, eller ens misstänkt, att kvinnan inte ville. Domstolen anförde också att mannen tidigare avslutat omedelbart när kvinnan klappat honom lätt på axeln, vilket enligt tingsrätten tyder på att mannen även hade avslutat i den aktuella situationen om kvinnan gett honom någon signal.
Hovrätten gjorde emellertid en annan bedömning och fann att mannen borde ha insett risken för att målsäganden inte deltog frivilligt i de sexuella handlingarna. Eftersom mannen inte försäkrade sig om att kvinnan ville delta agerade han enligt hovrätten oaktsamt och så klandervärt att handlandet varit att bedöma som grovt oaktsamt – så kallad omedveten oaktsamhet. Mannen dömdes för oaktsam våldtäkt och påföljden bestämdes till skyddstillsyn med samhällstjänst.
Frias i Högsta domstolen
Högsta domstolen har nu prövat målet. HD konstaterar att omedveten oaktsamhet måste framstå som påfallande klandervärd för att den ska kunna bedömas som grov. Domstolen anför vidare att kvinnan i hög grad var passiv under de sexuella handlingarna. Detta talar enligt HD med viss styrka för att den åtalade mannen borde ha förstått att hon inte deltog frivilligt. Samtidigt finns det inte några andra tecken på att hon inte var med på de sexuella handlingarna, till skillnad från när hon tidigare under kvällen avbröt mannen.
Mot bakgrund av deras nära relation, och den sexuella samvaro de under en tid haft, finns det enligt HD inte heller något tydligt stöd i utredningen för att mannen borde ha förstått att kvinnan inte deltog frivilligt den här gången.
”I vart fall kan den oaktsamhet som må ha förelegat inte anses som så påfallande klandervärd att den ska bedömas som grov och föranleda straffrättsligt ansvar”, menar HD.
Mot denna bakgrund frikänns mannen.
”Svårt att greppa”
Claes Lernestedt, professor i straffrätt vid Stockholms universitet, tycker att domen är märkligt kortfattad och att den inte ger någon direkt ny vägledning.
– Om man bortser från omständigheterna i målet och ser till det HD säger så kan jag inte se att domen tillför så mycket som inte redan var sagt i förarbetena: Dvs. att det måste vara grov oaktsamhet, att sådan oftast är medveten, men att även omedveten oaktsamhet ibland kan vara så pass allvarlig att den kvalificerar sig som grov. Men så var det inte i det här fallet.
– Förklaringsvärdet hade nog varit bättre om domen hade varit mer utförlig. Reformen gav flera oklarheter som inte heller nu blev klarare, däribland formerna för – och stödet för – ett krav på undersökningsplikt. Det framstår också som svårt att greppa (i p 21) att domstolen, som det närmast verkar, först slår fast att det inte var visat att den tilltalade varit omedvetet oaktsam, och därefter uttalar att den oaktsamhet som må ha förelegat ”i vart fall” inte kan anses som så påfallande klandervärd att den skall ses som grov.
Läs domen här