1. "Skatteverkets ställningstagande om tjänsteställe strider mot lagen"
”Den offentliga makten utövas under lagarna”, står det som bekant i 1 kap. 1 § Regeringsformen. Det inger en viss trygghet att staten inte kan pådyvla regler mot en enskild som saknar stöd i lagen. Trots detta synes Skatteverket befullmäktiga sig själv en normgivningsmakt då de fattar sina särskilda ställningstaganden, vilka i sig har stor inverkan på Skatteverkets bedömningar. Ett exempel på detta är Skatteverkets ställningstagande avseende tjänsteställe – vars innehåll står i strid med hur tjänsteställe definieras enligt lagen. Det menar Hanna Landelius, skattejurist, som hoppas att Skatteverkets tolkning kommer att bli föremål för domstolsprövning.
Här kan du läsa hela artikeln.
2. EU-domstolen: Slöjförbud för kommunanställda är berättigat – "religionsfrihetens gränser lär testas”
En kvinnlig belgisk jurist, verksam som kontorschef hos en kommun, nekades sin begäran om att få bära slöja på sin arbetsplats. Därefter infördes en skyldighet för samtliga kommunanställda att hörsamma en s.k. ”exkluderande neutralitet” – ett strikt förbud mot att bära synliga, religiösa symboler på arbetet. EU-domstolen fastslår i ett färskt avgörande att förbudets syfte, att eftersträva neutralitet inom offentlig sektor, är ett berättigat mål i direktivets mening. Marios Iacovides, docent i europarätt, är kritisk. ”Det är ett missat tillfälle för EU-domstolen att uttala sig om hur den nationella domstolen ska förhålla sig till omständigheter som talar för att den till synes neutrala regeln i själva verket var skräddarsydd för att hindra kvinnans begäran ”, skriver han i en analys av domen.
Här kan du läsa artikeln i sin helhet.
3. Artikelserie del 1: Rättssäkerhet i skattemål – från begäran om omprövning till slutlig dom
Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har under 2023 avgjort tio skattemål som inte avser förhandsbesked från Skatterättsnämnden. I endast ett av dessa mål delade HFD Skatteverkets bedömning. Den statistiken ger all anledning att hålla debatten om rättssäkerhet i skattemål vid liv, skriver skattekonsulten Coen Deij, i den första delen av en artikelserie där ett enkelt beskattningsärende följs från nära håll: från begäran om omprövning fram till den slutliga domen.
Här kan du läsa hela artikeln.
4. HD: E-post anses inkommet när det nått myndighetens datanätverk
Klagandena överklagade nämndens rättelseföreläggande den sista dagen på överklagandetiden kl 23.57 via e-post. E-posten fastnade dock i nämndens spamfilter och registrerades som inkommet till nämnden först 00.27 vilket innebar att nämnden avvisade överklagandet som för sent inkommet. Både mark- och miljödomstolen och Mark- och miljööverdomstolen ansåg att överklagandet skulle anses ha inkommit till nämnden i rätt tid. Med beaktande av lagtextens utformning bör enligt Högsta domstolen ett e-postmeddelande som skickats till anvisad adress, och nått den mottagande myndighetens datanätverk inom överklagandetiden, anses ha kommit in. Oavsett hur myndigheten har organiserat sin hantering av skräppost och liknande. Högsta domstolen finner alltså att det aktuella överklagandet inkommit till nämnden inom överklagandetiden.
Högsta domstolen P 124-23
5. Fabricerade fakturor och "utbildningsresa" till Dubai – vårdbolagets fiffel röjdes av Skatteverket[
Två bröder bedrev genom sitt bolag flera vårdcentraler i Stockholm där totalt 19 200 patienter var listade. Avtalen med vårdcentralerna sades upp av Region Stockholm efter att en rad ekonomiska oegentligheter uppdagats vid en stickprovskontroll. Bolaget krävdes på nästan 900 000 kronor av Skatteverket till följd av bland annat felaktig fakturering. Enligt kammarrätten framstår det inte som rimligt att bröderna har kunnat utföra det omfattande arbete som antyds av de i målet aktuella fakturorna som härrör från tre olika bolag, särskilt inte i ljuset av deras omfattande yrkesmässiga åtaganden i övrigt under samma tid.
Kammarrätten finner därför, i likhet med underinstanserna, att det är mycket sannolikt att fakturorna är osanna, och att bolaget således inte har rätt till avdrag för aktuella belopp, vilka istället ska betraktas som lön. Vidare anser kammarrätten att vårdbolaget inte heller hade rätt att göra avdrag för kostnader avseende en rad inköp, renoveringskostnader och en semesterresa till Dubai som en av bröderna, tillika företagsledare i bolaget, hade bokfört som utbildningsresa. Som en konsekvens av de felaktiga uppgifterna finns det även grund för att påföra skattetillägg.
Kammarrätten i Stockholm 3182-22
6. Adelstitel och hjältemod under skånska kriget 1677 inte tillräckligt för att neka efternamn
Såväl Skatteverket som förvaltningsrätten nekade mannens begäran om att byta efternamn från Eriksson till Lilliengrip då det önskade efternamnet, som burits av en numer utdöd adelssläkt, ansågs vara historiskt känt i namnlagens mening. Denna slutsats baserades på ett yttrande från Riddarhuset där det anges att flera bemärkta personer burit efternamnet ifråga under åren 1690–1727; i synnerhet lyfter man fram den man vars hjältemodiga insats vid Malmö belägring och stormandet av danskarna år 1677 gav upphov till adelstiteln.
Kammarrätten konstaterar emellertid att enbart den omständigheten att en person har adlats inte är tillräckligt för att namnet ska anses vara historiskt känt. Utöver Riddarhusets yttrande har det inte heller, menar domstolen, lämnats någon närmare motivering till underinstansernas slutsats. Kammarrättens sammantagna bedömning är alltså att Skatteverket inte har gjort sannolikt att efternamnet Lilliengrip är historiskt känt i den mening som avses i den aktuella bestämmelsen.
Kammarrätten i Stockholm 4455-23
7. Reklamationsplikt gäller även för advokattjänster
Utredningen visar att advokaten dömts för bokföringsbrott i andra mål och han har varit jävig i vissa situationer. Bolaget riktade skadeståndsanspråk mot advokaten och gjorde gällande att det inte förelåg någon reklamationsplikt. Tingsrätten fann att det föreligger reklamationsplikt även för advokattjänster och att bolaget reklamerat för sent. Tingsrätten förklarade att bolaget på grund av preskription och preklusion förlorat sin rätt att göra gällande skadeståndsanspråket mot advokatbyrån. Hovrätten gör inga andra bedömningar än vad tingsrätten har gjort. Hovrätten fastställer tingsrättens mellandom.
Svea hovrätt T 7508-21