Det är glädjande att en övervägande majoritet av juristerna är så nöjda med sina jobb, och det är intressant att det framför allt gäller de som nyligen har bytt arbete. Det visar att jurister inte gärna stannar kvar på en miserabel arbetsplats, utan tar tag i sin situation och ser till att skapa en förändring till det bättre. Det är sunt och rimligt med en viss rotation bland medarbetare på en arbetsplats för att få in nya perspektiv och ny kompetens. Men om jurister ser ett nytt arbete som det enda eller bästa sättet att skapa jobblycka kan det få negativa följder. Det vore problematiskt om flertalet jurister efter bara ett par år på varje jobb vill vidare igen.
Kvinnor och män vill byta jobb i samma omfattning, men jurister som är kvinnor gör oftare slag i saken och ser till att det nya jobbet blir verklighet. Vad är anledningen till denna skillnad? Beror det på att kvinnorna är mer handlingskraftiga och förändringsbenägna? Är män mer förnöjsamma? Eller beror det på något annat? Kanske märker kvinnor att de slår i ett glastak och är därför mer angelägna att komma bort?
Att yngre jurister byter jobb oftare än äldre jurister är inte särskilt överraskande. Det ligger i sakens natur att yngre personer testar sig fram i arbetslivet för att ta reda på vad de tycker är intressant och vilken slags arbetsgivare de uppskattar. Äldre jurister har ju dessutom oftare familjeansvar, och upplever förmodligen tryggare anställningar som viktigt. Om det finns barn som pockar på energi och uppmärksamhet kan det säkert vara bekvämt att vara kvar på en välkänd arbetsplats, där juristen har ett uppbyggt kunskaps- och förtroendekapital.
Många jurister byter jobb för att få en mindre stressig arbetssituation och bättre balans mellan jobb och privatliv. Denna uppfattning är inte längre någon nyhet, utan ett välkänt faktum sedan många år tillbaka. Frågan är varför det inte händer något? För att komma till rätta med stress och press bland jurister krävs krafttag som förändrar både normer och förväntningar på hur en jurist ska vara och agera, och då behöver ledningen gå i bräschen och agera föredöme. Om chefen alltid stannar kvar till sist, ger arbetsuppgifter med omöjliga deadlines och pikar medarbetare som inte lever för sitt jobb lär det inte bli någon förändring för juristernas arbetssituation och ännu fler kommer att bli sjukskrivna för utmattning.
Förutom lägre arbetsbörda efterfrågar jurister chefer som kan kommunicera. Det låter kanske självklart men kommunikation är grunden i ett bra ledarskap. En chef som kommunicerar tydligt och effektivt hjälper medarbetarna att förstå arbetsplatsens mål och vision. Med god kommunikation blir instruktioner och riktlinjer tydliga och det blir enklare att förstå vad som ska göras och på vilket sätt. Och när medarbetare vet vad som förväntas av dem minskar stress och osäkerhet.
Kommunikation är också grunden i att ge feedback; även detta är något som efterfrågas bland juristerna. En chef som kan leverera konstruktiv feedback på ett positivt sätt skapar en miljö där medarbetarna kan växa och förbättra sina färdigheter.
Ulrika Husmark | Professionsanalytiker jurister, Akavia
Nog om lovsång för god kommunikation. De flesta chefer vill nog göra rätt. Det är inte av illvilja de misslyckas. Men varför är det då så svårt att få till det? Kommer vi att få se ett uppsving för kommunikatörer och pedagoger i konsultkostym när chefer vill bli bättre på att kommunicera? Eller finns den kommunikativa förmågan oftast redan där, men behöver tid och engagemang för att blomma ut?
Arbetsgivare som anställer jurister behöver ta sig en funderare på hur de kan hålla personalomsättningen på en rimlig nivå. Att behöva rekrytera nya medarbetare för att ersätta de som redan är väl insatta i sina roller och verksamhetens processer är kostsamt och sänker effektiviteten. Att involvera medarbetare i arbetet med att hitta prioriterade förbättringsområden för nöjdhet och entusiasm på arbetsplatsen kan vara ett effektivt sätt att komma framåt. Och precis som med respondenterna i denna rapport så finns det mycket att lära, om man väl ställer frågorna.
Av: Ulrika Husmark, professionsanalytiker jurister, Akavia
Läs hela branschrapporten, Framtidens jurist 2023.
