Moderbolaget anlitade PwC för utredning av förutsättningarna för underprisöverlåtelse av en fastighet, ägd av en bostadsrättsförening, till ett aktiebolag i koncernen. PwC ansåg att förutsättningarna var uppfyllda och upplyste om att det fanns möjlighet att ansöka om uppskov gällande lagfartsavgift så länge fastigheten ägdes inom koncernen. Lantmäteriet kom dock fram till att uppskov med lagfartsavgift inte kunde beviljas. Tingsrätten och hovrätten avslog överklagandet.
Moderbolaget väckte talan om skadestånd mot PwC och gjorde gällande att rådgivningen varit felaktig och vårdslös. PwC invände att rådgivningen varit korrekt med hänsyn till rättsläget vid tidpunkten och anförde att PwC:s ansvar var begränsat enligt FAR:s allmänna villkor om rådgivningstjänster som varit del av uppdragsavtalet.
Högsta domstolen anser att PwC:s rådgivare haft goda skäl för antagandet att uppskov skulle beviljas, men det var en udda situation som inte behandlats i förarbeten eller litteratur. Med hänsyn till att moderbolaget uttryckligen ville undvika negativa skattekonsekvenser så borde saken ha undersökts närmare. Högsta domstolen finner att PwC handlat oaktsamt och PwC är ersättningsskyldigt för stämpelskatten. En oenig Högsta domstol finner att skadeståndsskyldigheten ska begränsas enligt den avtalade ansvarsbegränsningen till 444 000 kr, av dryga 1,5 milj kr. Två justitieråd anför skiljaktig mening att PwC blir fullt ersättningsskyldig.
Högsta domstolen T 3131-21