Emmaboda Glas AB har, med stöd av Innovations- och kemiarbetsgivarna (Ikem), ansökt om resning av Arbetsdomstolens dom från i våras om att en arbetstagares fordran på lön och semesterersättning inte ska ingå i det 25-procentiga ackord som fastställts i samband med Emmaboda Glas företagsrekonstruktion. Ett rättsutlåtande från Mikael Möller, professor emeritus i civilrätt, åberopas där han bland annat för fram att Arbetsdomstolen blandat ihop domskälen i två HD-domar och gjort ”en grov felläsning” av Högsta domstolens skäl.
I domen (AD 2022 nr 26) beslutade Arbetsdomstolen (AD) att fordringar på lön och semesterförmåner som en arbetstagare hade på arbetsgivaren inte omfattades av det ackord som det beslutats om. Det var ostridigt att den arbetstagare som berördes hade utfört visst arbete en månad efter den så kallade kritiska tidpunkten, vilket är den dag då ansökan om företagsrekonstruktion görs. I och med att arbete utförts när en månad hade gått omfattades inte heller ersättningen för det arbetet av ackordet, utan skulle ersättas fullt ut enligt domen.
Det resningsansökan tar sikte på är att det endast är ersättning för faktiskt utfört arbete som ska omfattas av ackordet, inte sådan ersättning som avser tid då arbetstagaren varit arbetsbefriad, vilket denne varit större delen av den tid målet i AD avsåg. Att låta ersättning som inte motsvarar utfört arbete ligga utanför ackordet är enligt resningsansökan en rättstillämpning som uppenbart strider mot lagen varför resning ska beviljas.
"Misstolkat ledande rättspraxis"
Professor emeritus i civilrätt, Mikael Möller, har författat ett rättsutlåtande som åberopas av arbetsgivarsidan. Med bitvis mycket skarpa formuleringar ifrågasätter Möller arbetsdomstolens domskäl.
”...arbetsdomstolen [har] i det aktuella fallet uppenbart misstolkat ledande rättspraxis från Högsta domstolen, Högsta förvaltningsdomstolen och Arbetsdomstolen själv i den aktuella rättsfrågan. Samtidigt står Arbetsdomstolens rättstillämpning klart och oemotsägligt i strid med den kodifiering av denna praxis som skett genom bestämmelserna i 3 kap. 7 § och inte minst 3 kap. 12 § andra stycket nya FReld, [lag (2022:964) om företagsrekonstruktion], och som även Arbetsdomstolen i 2022 års avgörande ger uttryck för att ställa sig bakom. Den aktuella rättstillämpningen står även i strid med motsvarande reglering i 5 kap. 18 § konkurslagen, liksom med förarbetsuttalanden till samtliga angivna bestämmelser och med hur rättsfrågan principiellt har utlagts i den juridiska litteraturen."
Möller avslutar sitt utlåtande med att betona att det är ett uppseendeväckande grovt misstag som skett i rättstillämpningen. Då har han även hunnit med att påpeka att Arbetsdomstolen av allt att döma blandat ihop domskälen i NJA 2014 s. 537 och NJA 2012 s. 441. När domstolen hänvisar till skäl som framgår av det första avgörandet anger man istället felaktigt att dessa kommer från det senare avgörandet.
Varnar för stora konsekvenser av domen
Arbetsdomstolens avgörande, om det står sig, innebär stora konsekvenser för den rättsliga situationen vid företagsrekonstruktioner, varnar parterna bakom resningsansökan. Det skulle bli rättsliga konsekvenser för situationen vid konkurser, med stora oönskade effekter särskilt vad gäller den finansiella situationen vid en företagsrekonstruktion.
Konkursförvaltare har i tusentals konkurser beviljat lönegaranti med utgångpunkten att konkursboets ansvar för löner endast omfattar tid under vilken arbete utförs åt konkursboet. Risken är bland annat att tusentals beslut gällande lönegaranti och utdelning är felaktiga och kan komma att omprövas och att det blir svårare för konkursförvaltare att besluta om fortsatt drift av verksamheter. Liknande överväganden kommer även att råda vid företagsrekonstruktioner, uttalas det i resningsansökan.