Mannen och kvinnan hade varit ett par i 14 års tid och hade ett barn tillsammans, men hade under den tiden även hunnit både skilja sig och flytta ihop igen när mannen åtalades för att vid tre tillfällen med ungefär ett halvårs intervall ha misshandlat kvinnan.
Tingsrätten bedömde att det rörde sig om grov kvinnofridskränkning mot bakgrund av att gärningar skett under knappt ett års tid i den gemensamma bostaden, varit avsedda att kränka målsägandens integritet och varit riktade mot hennes självkänsla. Påföljden bestämdes till ett års fängelse. Även hovrätten finner det bevisat att mannen har gjort sig skyldig till misshandeln i gärningspåståendet och anser att de tre gärningarna har varit förhållandevis allvarliga.
Till skillnad från tingsrätten anser hovrätten däremot inte att det framkommit att det förelegat ett sådant systematiskt och kvalificerat kränkande beteende från mannens sida att gärningarna kan anses ha utgjort ett led i en upprepad kränkning av kvinnan integritet. Gärningar ska enligt hovrätten därför, trots att de måste anses ha varit ägnade att allvarligt skada hennes självkänsla, bedömas som tre fall av misshandel, och påföljden ändras i linje med detta till sex månaders fängelse.