Makarna gifte sig i mars 2014. Till följd av en tilltagande demenssjukdom fick maken i november samma år en förvaltare - som för mannens räkning ansökte för om äktenskapsskillnad. Bland annat ifrågasattes om maken hade beslutsförmåga för att gifta sig och det påstods att hustrun var ute efter ekonomiska fördelar.
Tingsrätten dömde till äktenskapsskillnad och förbjöd parterna att besöka varandra till dess att skillnadsfrågan avgjorts. Hovrätten fastställde tingsrättens dom.
Högsta domstolen (HD) konstaterar att det av utredningen inte framgår att maken har gett uttryck för någon vilja att skiljas innan demenssjukdomen tog över. Det har vidare inte framkommit något som tyder på att makan använder äktenskapsrättsliga regler till skada för mannens ekonomi eller att mannen på annat sätt tagit allvarlig skada av hustruns agerande. HD betonar även att det är förvaltaren som, tillsammans med vårdansvariga, beslutar om vilken vård som mannen behöver. En skilsmässa skulle därmed inte påverka förutsättningarna för att fatta beslut rörande mannens vårdbehov.
Sammanfattningsvis är det, enligt HD:s mening, inte fråga om en sådan undantagssituation där förvaltaren är behörig att ansöka om äktenskapsskillnad för mannens räkning. Tingsrättens och hovrättens domar undanröjs och ansökan om äktenskapsskillnad avvisas.
Högsta domstolen T 2508-20