Om straffrätt

Straffrätt är i flera avseenden tillämpad moralfilosofi. Att inom ramen för statlig maktutövning föreskriva vad som är tillräckligt klandervärt för att mötas med straffhot (kriminalisering) och i förlängningen med bestraffning, innebär att man gjort ställningstaganden i svåra frågor av rent moralisk natur. Att formulera, hantera och värna intresset av en rättvis eller moraliskt godtagbar straffrätt samt att vid behov göra svåra avvägningar mellan olika motstående intressen är en av rättstillämpningens viktigaste uppgifter.

Brottsbalken

Ett brott är en gärning som är beskriven i Brottsbalken (BrB) eller i annan lag och som är straffsanktionerad. Allmän straffrätt regleras i BrB och specialstraffrätt regleras utanför BrB. Påföljder delas in i straff och andra påföljder. Som straff räknas enbart fängelse och böter. Andra påföljder omfattar bland annat villkorlig dom och skyddstillsyn.

I brottsbalken finns de centrala straffrättsliga bestämmelserna. Balken är uppdelad i tre avdelningar. Första avdelningen innehåller allmänna bestämmelser. 1 kap. upptar vissa definitioner. 2 kap. innehåller regler om de svenska straffbestämmelsernas territoriella räckvidd. I andra avdelningen behandlas de särskilda brotten (3–22 kap.) – den s.k. brottskatalogen – samt försök, förberedelse, medverkan (23 kap.), nödvärn och andra omständigheter som påverkar straffansvaret (24 kap.). Tredje avdelningen innehåller bestämmelser om påföljderna (25–34 kap.), preskription (35 kap. Straffbestämmelser utanför BrB benämns specialstraffrätt.

Straffrätten behandlar

• Vilka gärningar som är straffbelagda.
• Vad som krävs för att någon ska anses ha begått ett brott.
• Under vilka förutsättningar gärningsmannen kan dömas för brottet.
• Straff och andra brottspåföljder samt övriga sanktioner som kan "drabba" brottslingen.

De viktigaste lagarna på området är

• Brottsbalken
• Narkotikastrafflagen
• Skattebrottslagen
• Trafikbrottslagen