Vargjakt från skoter. Förorenat kommunalt dricksvatten. En raserad järnvägsbro som gör att två personer avlider. Försäljning på nätet av svartbjörn och illegal insmuggling av reptiler från fjärran länder. En till synes helt vanlig man i Hudiksvall visar sig ha 500 levande vilda fåglar i sitt garage. Därutöver dumpat avfall och otillåtna avfallstransporter – med stora pengar på spel. Juridikens värld har träffat miljöåklagaren Christer B Jarlås – som ”hatade naturkunskap” i plugget. Hör honom berätta om sitt arbete, de särskilda svårigheterna med att bevisa miljöbrott, och om excentriska personer med udda intressen. Och hur kommer det sig egentligen att president Evert Ljusberg en gång utsåg honom till Jämtlands populärkulturminister?
Lyssna på avsnittet på Apple Podcast.
Lyssna på avsnittet på Spotify.
– Det som ledde till fällande dom var en bloddroppe i snön, en bloddroppe i en bil och en ”snusbuss” i snön, säger Christer B Jarlås i Juridikens värld.
Händelsen ägde rum i december 1996 då något som man trodde var en varg hade förföljts och skjutits från en skoter i Härjedalen. Men den döda vargen påträffades aldrig. Av fynd på platsen framgick att den först träffats av ett skott på en skogsbilväg i området och att den därefter blödande tagit sig ned ett par hundra meter i skogen där den senare avlivades. Men genom analys av snus som hittades på avlivningsplatsen, och det blod från varg som återfunnits i bagageutrymmet i den ena tilltalades bil, ansågs åtalet vara styrkt. En av männen, en renägande same, dömdes av hovrätten till ett års fängelse för grovt jaktbrott. Den medåtalade mannen friades av samma domstol.
Det är ett av de två mål, med Christer B Jarlås som gemensam nämnare i egenskap av åklagare, som lett till de hårdaste utmätta straffen gällande illegal rovdjursjakt.
– Det var första gången, mig veterligen, som man prövade dna från ett rovdjur för att klargöra att det rörde sig om en varg, säger han.
Den infekterade vargfrågan hamnade i centrum, liksom renskötande samers ilska och vanmakt över att deras renar dödades och skadades utan att kunna göra något åt den saken.
– Jag försökte påverka försvarssidan, det vore bättre om de erkänt brott och istället åberopat någon slags nödrätt att freda sig mot vargangrepp. Det skulle ha gjort målet bättre på alla sätt men försvaret ville inte det, menar Christer.
Efter fängelsedomen sågs vargskytten som en hjälte av många och förärades med ordförandetiteln i sin sameby.
Jag hade god kontakt med honom, han brukade ringa ibland och fråga om råd och så, säger Christer B Jarlås.
Den största miljöboven finns i Östersund
Christer B Jarlås är sedan 2009 miljöåklagare vid Riksenheten för miljö– och arbetsmiljömål. Men han har många fler strängar på sin lyra. I Jämtland är han ett känt namn efter att under många år, parallellt med åklagarjobbet, varit verksam som nöjeskribent och konstkritiker i lokaltidningarna. Han är en eldsjäl som anordnat närmare 70 konserter bara i Östersund, och även ett par festivaler, och därutöver han har hjälpt sångerskan Ellen Sundberg med såväl kontakter som marknadsföring. År 2016 utsågs han rentav till Republiken Jämtlands populärkulturminister av presidenten Ewert Ljusberg, salig i åminnelse, inför 20 000 jublande åskådare på Storsjöyran (en titel han emellertid blev av med i somras då den nya presidenten, Eva Röse, degraderade honom till hedersminister).
Apropå hemstaden Östersund. 2000-talets största svenska miljöbov återfinns just där. I november 2010 visade det sig nämligen att det kommunala dricksvattnet innehöll en parasit, cryptosporidium hominis, som gjorde att närmare 30 000 människor registrerades som sjuka. Alla de med kommunalt dricksvatten, som Christer själv, fick vackert koka sitt kranvatten i tre månader, en daglig en påminnelse om att modernitetens bekvämligheter vilar på en bräcklig grund.
Han bedrev förundersökningen inledningsvis – men han ersattes av en kollega när det visade sig att Östersunds kommun skulle betala eventuella böter genom att höja vattenavgifterna.
– Det kändes konstigt att driva ett mål där jag själv skulle vara med och betala böterna, konstaterar han.
Åklagaren väckte talan om företagsbot på 3 miljoner kr mot Östersunds kommun, vilket avslogs av såväl tingsrätten som hovrätten. Det kunde inte fastställas exakt hur råvattnet hade förorenats, och man konstaterade att den allmänna kunskapsnivån vid tiden var bristfällig i landets kommuner rörande behovet av skydd mot parasiter.
Försummelsen att inte ha tillräckliga säkerhetsbarriärer ansågs därför inte nå upp till straffbar oaktsamhet. Åklagarens talan ogillades.
– De klarade sig för att de hade för dåliga kunskaper helt enkelt, konstaterar Christer lakoniskt.
”Bjästafallet” – en unik dom
Christer B Jarlås var åklagare i det första fall i Sverige där någon dömts till fängelse för brott mot miljöbalken. I det lilla samhället Bjästa, beläget utanför Örnsköldsvik, hade det kommunala dricksvattnet förorenats av det hälsovådliga ämnet tetrakloreten – ett ämne som spårades till en fastighet som ägdes av en man som tidigare haft en kemtvätt.
Det är mig du misstänker för det här brottet, jag förstår inte hur jag ska kunna leva med att ha gjort det här.
– Man borrade överallt för att följa varifrån ämnet kom. Det slog ut tre olika dricksvattenbrunnar, två var helt utslagna och den tredje på god väg. Det hade kostat enorma pengar för kommunen om man hade varit tvungna att stänga vattentäkten.
Den tilltalade mannen nekade till brott i rättegången, men hade möjligen erkänt dessförinnan. En sen kväll fick Christer ett samtal.
–”Det är mig du misstänker för det här brottet, jag förstår inte hur jag ska kunna leva med att ha gjort det här”, sa mannen till mig. Jag ringde därefter den lokala polisen så att de skulle åka ut till honom så att han inte skulle göra något med sig själv, vilket han inte gjorde.
Även om det inte närmare gick att utreda på vilket sätt tetrakloreten runnit ner i grundvattnet fann såväl tingsrätten som hovrätten att det var styrkt att den tilltalade av oaktsamhet orsakat föroreningen.
I miljömål är det ofta en särskilt stor utmaning, med komplicerade orsakssamband och ibland motstridiga expertutlåtanden, att övertyga rätten om vad som har hänt.
– Vi brukade säga att det bara var vi i tingssalen som kunde juridiken, vi var tvungna att undervisa båda försvarare och domstol om rättsområdet. Rätten måste förstå vad som har hänt, annars blir det ingen fällande dom.
– Vi måste bevisa varför lagen finns, vad syftet är med den och vad den ska skydda. Och det behöver man ju inte göra med annan brottslighet, säger han i ”Juridikens värld”.
De miljörelaterade kunskaperna har visserligen vässats under åren som miljöåklagare men han bestrider å det bestämdaste, sitt jämtländska arv till trots, att han skulle vara särskilt naturintresserad. Och det tror han är en pedagogisk fördel i sammanhanget.
– Jag avskydde naturvetenskap när jag pluggade! Jag har väl fått lära mig en del men jag tror att det kan vara en tillgång att jag inte är fanatiker eller specialintresserad, jag måste också lära mig och begripa vad jag talar om.
”Fågelmannen” i Hudiksvall
Christer B Jarlås berättar om att han i egenskap av åklagare träffat på flera excentriska individer med udda – och i vissa fall dessvärre även brottsliga – intressen. Ett exempel på det är den man i medelåldern som dyrkade indiankultur – vilket manifesterades av fjäderskrudar, indianhalsband, drömfångare, och dekorerade yxor – och lade ut olika djurdelar från skyddade arter till försäljning bland likasinnade i olika Facebookgrupper. Bland annat svartbjörnsklor och vargskinn.
Omfattningen av försäljningen gör det till det största målet av sitt slag i Sverige.
Tingsrätten och hovrätten fann det styrkt att den åtalade mannen, som beskrev sig själv som djurvän, lagt ut annonserna och att det rörde sig om äkta djurdelar som är skyddade i den s.k. CITES-konventionen. Straffet blev fängelse i ett år för grovt artskyddsbrott. (Dom från Hovrätten för Västra Sverige den 17 juni 2021 i mål B 5873-20).
– Omfattningen av försäljningen gör det till det största målet av sitt slag i Sverige, konstaterar Christer.
Han var även åklagare i ett fall från förra året där en 51-årig man från Skåne fick villkorlig dom och böter för smuggling av salamandrar, reptiler och grodor som skickats till honom från bland annat Kina och Japan. De hade förpackats så att tullen aldrig skulle ana något – men polisen kom smugglaren på spåren. När mannen greps fann man samtidigt en stor samling djur i ett gammalt stall i Staffanstorp i Skåne. En djurskyddsinspektör konstaterade att mellan 500-1000 djur fanns i lokalen. En del av dessa hade rymt och levde fritt i lokalen, andra var döda, och i en frys hittades dessutom en större mängd döda ormar.
Men det som Christer B Jarlås beskriver som sitt allra märkligaste fall är den s.k. fågelmannen i Hudiksvall som på ytan levde ett konventionellt familjeliv men som i lönndom, med undantag av sin familj får man förmoda, odlade ett besynnerligt specialintresse: i hans garage påträffades nämligen nästan 500 levande vilda fåglar och det visade sig att han hade fångat över 13 000 fåglar. Mannen dömdes av hovrätten för grovt jaktbrott och grovt artskyddsbrott till 1,5 års fängelse.
I Juridikens värld berättar Christer B Jarlås om flera andra fall som han har arbetat med. Ibland rena tragedier. Som i målet med den järnvägsbro som rasade vid bygget av Botniabanan i maj 2008 och som ledde till att två arbetstagare avled – och som slutade med den högsta företagsbot som dömts ut i Sverige. Hör honom också berätta om framgångsreceptet för en lyckad utredning, och om aktuella fall med dumpat avfall och otillåtna avfallstransporter – en lukrativ bransch med stora pengar i omlopp.