Vilka krav kan ställas på indiciebevisning för att den ska räcka för en fällande dom? Riksåklagaren Petra Lundh menar att det finns en osäkerhet i rättstillämpningen och efterlyser vägledning från Högsta domstolen. Hon har därför överklagat en hovrättsdom där en man, som i tingsrätten dömdes till livstids fängelse, friades för mord. Simon Andersson, lektor i processrätt, anser att fallet ger upphov till prejudikatintressanta frågor, men ställer sig tveksam till att HD kommer meddela prövningstillstånd.
Mitt på dagen den 2 oktober 2020 sköts en man till döds vid en busshållplats i Märsta. Gärningsmannen anlände ensam till platsen på en elsparkcykel, klädd i en grön jacka. Han avlossade ett flertal skott mot offret och lämnade sedan platsen på samma fordon. Flera personer bevittnade mordet, men ingen av dem såg gärningsmannens ansikte.
Efter några månader greps en misstänkt för dödsskjutningen. I hans bostad påträffades bland annat en grön jacka på vilken man fann blodstänk från mordoffret, den misstänktes DNA samt tändsatspartiklar som stämde överens med urskrap från tomhylsor på brottsplatsen. Även på tomhylsorna återfanns den misstänktes DNA.
Tingsrätten bedömde att bevisningen i målet var övertygande och att de DNA-fynd som gjorts på tomhylsorna och jackan utgjorde särskilt stark bevisning. Domstolen konstaterade även att den åtalade haft tillgång till en elsparkcykel och att han befunnit sig i området vid tiden för gärningen. Sammantaget bedömde tingsrätten att det var ställt utom rimligt tvivel att den åtalade var gärningsmannen, och dömde honom till livstids fängelse för mord.
Hovrätten gjorde emellertid en helt annan bedömning av bevisningen och beslutade att frikänna mannen. Hovrätten framhöll bland annat att den åtalade saknade känt motiv, att jackan kan ha lämnats i lägenheten av någon annan än den åtalade samt att den åtalade kan ha hanterat den ammunition som användes utan att vara gärningsmannen. Domstolen ansåg därför att en alternativ gärningsman inte kunde uteslutas.
Behov av vägledande uttalanden
Riksåklagaren har nu prövat målet och bedömer att det är ställt utom rimligt tvivel att det var den nu friade mannen som begick den åtalade gärningen. Mot denna bakgrund anser riksåklagaren att mannen, i enlighet med tingsrättens dom, bör dömas till livstids fängelse för mord.
I sitt överklagande anför riksåklagaren att det är angeläget att Högsta domstolen någorlunda regelbundet uttalar sig om kraven på den bevisning som ska vara tillräcklig för en fällande dom. Eftersom det inte finns något nutida klargörande uttalande rörande värdering av modern kriminalteknisk bevisning i mål där muntlig bevisning saknas, är det av vikt att Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd, menar riksåklagaren.
Den överklagade domen avser enligt riksåklagaren en ofta förekommande och renodlad typsituation som lämpar sig för vägledande uttalanden. Vid våldsbrott av det aktuella slaget är det sannolikt att vittnen eller målsägande inte kan eller vill medverka till utredningen i sådan utsträckning att det räcker för fällande dom. Lagföringen av dessa brott måste därför huvudsakligen grunda sig på annat än muntlig bevisning.
Det råder idag en osäkerhet om vilka krav som kan ställas på indiciebevisning för att den ska kunna ligga till grund för fällande dom, går det att läsa av överklagandet. Enligt riksåklagaren belyser det aktuella målet den problematiken då tingsrätten och hovrätten har kommit till helt olika slutsatser utifrån samma underlag.
— Min uppfattning är varje bevis först ska värderas för sig och att man därefter ska göra en sammanvägd bedömning av all bevisning. Så verkar inte hovrätten ha gjort i det här fallet, säger riksåklagare Petra Lundh i ett pressmeddelande.
Brister i utredningen
Simon Andersson, lektor i processrätt vid Stockholms universitet, tycker inte att överklagandet kommer oväntat. Han delar dock inte helt riksåklagarens bild av att hovrätten inte gjort en sammantagen bedömning av bevisningen.
— Kanske kunde hovrätten lite tydligare ha betonat att det görs en sammanvägd bedömning av all bevisning. Hovrätten har dock inte generellt beskrivit sin metod på ett sätt som gör att den framstår som anmärkningsvärd eller felaktig.
Enligt Simon Andersson är det i huvudsak detaljer som påverkat utgången i det aktuella fallet – exempelvis att mannens DNA endast fanns på ett ställe på jackan – och att det lika gärna hade kunnat bli en fällande dom.
— När man läser hovrättens dom ser man att det finns en hel del anmärkningar mot utredningen, menar Simon Andersson. Domstolen konstaterar att det finns ett par identifierade personer som är tänkbara gärningsmän, men att det inte har presenterats någon utredning om vad dom gjorde vid tiden för brottet. Vissa skrivningar som hovrätten gör tyder på att man anser att mer bevisning kunde ha inhämtats.
Prejudikatintressanta frågor
Det finns en risk att vägledande uttalanden från Högsta domstolen bidrar till en likformning av bevisvärderingen där hänsyn inte tas till att varje fall är unikt, menar Simon Andersson. Samtidigt finns det såklart en poäng med viss likformning – HD har exempelvis tidigare uttalat sig om att beviskravet är att det ska vara ställt utom rimligt tvivel, och om vad som ska krävas av en målsägandeutsaga för att den ska räcka för fällande dom.
— Däremot kan HD inte komma med uttalanden om hur många bevis som ska krävas, att DNA tillsammans med annan bevisning alltid ska räcka för en fällande dom, eller liknande. Det hänger ihop med den fria bevisprövningen och att domstolen ska vara fri vid värderingen och då får inte HD gå in och styra för mycket.
Även om fallet enligt Simon Andersson ger upphov till en del prejudikatintressanta frågor, exempelvis hur mycket som ska krävas för att alternativa hypoteser ska kunna uteslutas, är han tveksam till om Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd.
— Det vore intressant, men det gör HD sannolikt inte. HD är generellt återhållsamma med att meddela prövningstillstånd i bevisvärderingsfrågor. När det gäller bevisvärdering är varje fall unikt, och det blir svårt för domstolen att med utgångspunkt i det aktuella fallet komma med generella lärdomar som går att applicera på andra fall. Det är möjligt att HD skulle ha dömt annorlunda, men det i sig är inte ett skäl för att meddela prövningstillstånd.