Eftersom en avgörande bestämmelse i kollektivavtalet enbart reglerar SJ:s skyldigheter vid schemaläggning, samt att den inte ersätter 13 § arbetstidslagen, har SJ inte brutit mot avtalet när en anställd fick kortare vila än 11 timmar mellan två arbetspass. Arbetsdomstolen ogillar därmed SEKO:s skadeståndstalan för kollektivavtalsbrott.
– Avtalstexten var ganska klart på vår sida. Att det fanns någon annan gemensam partsavsikt som avvek från avtalets ordalydelse kunde Seko inte visa, säger Lars Bäckström, arbetsrättsjurist på Almega, som företrädde SJ i tvisten.
Målet rörde en tågvärd som på grund av en försening slutade sitt pass två timmar för sent när tåget från Oslo nådde Hallsberg på kvällen. Nästa pass dagen därpå kom därför att påbörjas mindre än 11 timmar efter att det andra slutat.
Seko ansåg att SJ därmed hade brutit mot en bestämmelse om viloperioder i kollektivavtalet SpåraSJ, medan SJ ansåg att avtalet endast reglerade att scheman ska läggas så att viloperioden blir minst 11 timmar. Enligt SJ var det ingen garanti mot att avvikelser kunde ske om det berodde på något särskilt förhållande som inte kunnat förutses, vilket enligt SJ också var i överensstämmelse med 13 § arbetstidslagen.
Marie Nordström på LO-TCO Rättsskydd var ombud för Seko. Trots att AD dömde till fördel för SJ tycker hon inte att det var fel att få målet prövat.
– Det är tråkigt att AD inte gick på Sekos linje och bedömde att avtalsbestämmelsen var en avvikelse från arbetstidslagen. AD konstaterar i alla fall att Seko haft skäl att få saken prövad och att vardera parten ska bära sina egna rättegångskostnader, så det var inte givet vem som skulle vinna målet.
AD konstaterar att den aktuella kollektivavtalsbestämmelsen funnits under lång tid, och tidigare inte hindrat att viloperioder kunde bli kortare pga förseningar. Den allmänna uppbyggnaden av bestämmelsen hade heller inte ändrats över tid. Därutöver bedömer AD att varken avtalets utformning eller SJ:s agerande kan ha gett Seko fog för någon annan uppfattning. Seko bedöms heller inte ha klargjort sin uppfattning om avtalets innebörd vid förhandlingar med SJ. I SpåraSJ finns det dessutom bestämmelser där det särskilt anges om den ska ersätta arbetstidslagen, vilket saknas vid den aktuella bestämmelsen. Istället anser AD att den (kollektivavtalsbestämmelsen) kan tillämpas parallellt med 13 § arbetstidslagen på det sätt SJ argumenterat för.
Marie Nordström är inte helt övertygad över AD:s resonemang i den delen.
– AD kommer fram till att det går att lägga schema med viloperioder enligt kollektivavtalet och samtidigt se till att arbetstagarna får dygnsvila enligt arbetstidslagen. Jag har i och för sig inte uppfattat att det är så SJ har gjort.
– Parterna var ense om att man tillämpade ett system med s.k. brytpunkter under en period och att man frångick detta för att istället tillämpa kollektivavtalsbestämmelsen som är annorlunda utformad än 13 § arbetstidslagen första meningen. Detta tyder snarast på att bestämmelsen är en avvikelse från arbetstidslagen vilken reglerar 11 timmars vila per 24 timmar.
– Nu är det i alla fall tydligt att bestämmelsen i kollektivavtalet bara gäller schemaläggningen, i övrigt gäller arbetstidslagen som SJ har att följa. Arbetsmiljöverket har att granska att SJ följer lagen för Sekos medlemmar.
Mot bakgrund av hur kollektivavtalstexten var utformad känner dock Lars Bäckström inga tveksamheter över AD:s avgörande ur SJ:s perspektiv.
– Jag trodde på den här utgången. Det blir ju så att ordalydelsen ofta avgör till slut. Det är svårt för domstolen att fastställa en gemensam partsavsikt om parterna säger att de har olika avsikter med avtalet. Så språkligt var det klart att avtalet avsåg planeringsregler, och planeringen innehåller ju alltid minst 11 timmars vila.