Frågan om den TV-sända rättegångens vara eller icke vara har aldrig diskuterats särskilt flitigt i Sverige. Även om mindre debatter ibland blossar upp kanske det finns anledning att på allvar titta närmare på frågan. Skulle TV-sända rättegångar kunna användas som ett pedagogiskt verktyg för allmänheten och bidra till en eftersträvansvärd öppenhet och transparens i rättsapparaten? Eller är risken för stor att en mer öppen process skulle avskräcka personer från att vittna och kränka de inblandades integritet? Under de rätta formerna skulle fördelarna överväga nackdelarna, det tror Thorsten Cars, juris doktor som bland annat varit hovrättslagman och allmänhetens pressombudsman (PO).
I en artikel i Svensk Juristtidning lyfte Thorsten Cars nyligen frågan om TV-sända rättegångar. Anledningen till att han gör detta just nu är att det i Frankrike, där han bor sedan 25 år tillbaka, har lagts fram ett förslag om att generellt tillåta ljud- och bildupptagning från domstolsförhandlingar. Förslaget har tagits fram på initiativ av Frankrikes justitieminister och förhoppningen är att ökad transparens ska medföra ett ökat förtroende för rättssystemet.
– I Frankrike intresserar juridik och rättsväsendet inte allmänheten förutom om det gäller exempelvis mordfall eller spionerifall, berättar Thorsten Cars. Rättsväsendet är bortglömt bland politikerna. Man vinner inte många röster på att satsa resurser där. På vissa håll är det så snålt om pengar att de anställda själva får införskaffa skrivpapper och annan utrustning till verksamheten.
Även om klimatet inom rättsväsendet är hårdare i Frankrike är det enligt Thorsten Cars inte svårt att dra paralleller till hur det ser ut i Sverige.
– I Sverige är det ett ständigt hårt ekonomiskt klimat för domstolar och åklagarmyndigheter, menar han.
Vad gäller frågan om ljud- och bildupptagning i domstol blåser vindarna emellertid i en annan riktning i Sverige än i Frankrike. Genom en lagändring som trädde i kraft den 1 juli 2019 utökades fotoförbudet i svenska domstolar vilket innebar att det även blev förbjudet att fotografera in i rättssalen. Lagändringen tillstyrktes av flertalet remissinstanser, däribland domstolar, Åklagarmyndigheten och Advokatsamfundet.
Ett pedagogiskt verktyg
Det finns enligt Thorsten Cars två huvudsakliga argument för att tillåta bild- och ljudupptagning under förhandlingar. Det ena är att det skulle kunna vara ett redskap för att utbilda allmänheten i hur rättskipningen går till i verkligheten.
– De flesta människor har aldrig satt sin fot i en domstol, och det är sällan någonting man längtar efter att få göra. Jag tycker att det finns ett väldigt gott syfte med att visa hur det går till i rättssalar. Det är bra att medborgare i en demokrati vet hur det går till under rättsprocessen och inte blir förskräckta om de en dag ombeds att vittna. Det är också bra att allmänheten känner till hur det går till vid exempelvis trafikmål.
Man snickrade ihop en story och anlitade skådespelare för att spela vittnen, parter osv.
Han leker också med tanken att det pedagogiska syftet skulle kunna tillgodoses genom att man spelar in fingerade rättegångar som allmänheten sedan får ta del av.
– Det gjorde SVT några gånger under 1990-talet. Man snickrade ihop en story och anlitade skådespelare för att spela vittnen, parter osv. Inspelningen gjordes i en riktig rättssal i en tingsrätt med yrkesverksamma domare vid domarbordet. Dessa hade ingen närmare förhandskännedom om målet. Efter ”rättegångsförhandlingens” slut fick tittarna själva bilda sig en uppfattning om hur utgången borde bli och den som ville kunde ringa till studion och lämna sitt domsförslag med motivering. Därefter fortsatte programmet med domarnas överläggning som avslutades med att domen avkunnades. Det hela gav nog en rätt bra uppfattning av hur det går till i en svensk domstol och genom det upplägget behövde man inte ta ställning till anonymitetsskydd för parter och vittnen.
Det andra huvudargumentet är att det finns ett demokratiskt värde med öppna domstolsprocesser och att medborgarna ska kunna ta del av allt viktigt som händer i samhället, i synnerhet när allmänintresset är påtagligt.
– Här gäller det kanske främst de stora målen. När det har skett fruktansvärda brott är det viktigt att medborgarna får se hur man lagför brottslingarna.
Finns vissa risker
På senare tid har frågan om anonyma vittnen diskuterats flitigt, främst mot bakgrund av debatten om gängkriminaliteten. I vissa typer av mål kan vittnets position vara mycket utsatt och redan idag undviker personer ofta att vittna av rädsla för att råka illa ut.
– En stor risk är att folk inte kommer vilja vittna om det filmas, säger Thorsten Cars. Man får därför vara försiktig med hur man utformar regleringen. Det kan vara så att man inte får ta upp ljud från förhör eller vittnesförhör utan medgivande. Och vad gäller anonymiteten finns det mycket man kan åtgärda. Man kan exempelvis stänga dörrarna för vissa förhör. Man kan också ”dimma” ansikten så att parter och vittnen inte går att känna igen.
Jag tycker att man inte bör sända skilsmässomål eller vårdnadsmål.
Thorsten Cars anser vidare att vissa typer av mål inte lämpar sig för bild- och ljudinspelning – främst med anledning av måltypernas privata karaktär.
– Jag tycker att man inte bör sända skilsmässomål eller vårdnadsmål. Jag kan inte tänka mig värre saker än att sända just vårdnadsmål där släktingar och grannar ska ställa upp och vittna. Det måste finnas någon form av begränsning gällande vilka måltyper som får sändas eller spelas in.
Nyhetsintresset väger tungt
Redan idag finns det podcasts som använder sig av ljudupptagningar från rättegångar och Youtubekanaler som lägger ut oklippta förhör med tilltalade och vittnen. På så vis har allmänheten möjlighet till viss insyn, och förekomsten skulle kunna ses som ett tecken på att det även finns ett intresse att ta del av vad som händer i domstolarna. Samtidigt väcker det frågor om vem som tar ansvar för parternas integritet.
– Kanske kan man få till ett samarbete mellan intresserade medier och Domstolsverket och att detta därigenom kan hjälpa till med att hitta lämpliga mål där de inblandades integritet inte kränks, menar Thorsten Cars.
Och även om det finns betänkligheter anser Thorsten Cars att fördelarna med ”TV-sända” rättegångar överväger nackdelarna – förutsatt att man vid utformningen av regleringen tar hänsyn till integritetsintresset och möjligheterna till anonymitet.
– Även om det pedagogiska syftet är viktigt tycker jag att nyhetsintresset – att allmänheten ska få veta vad som händer – väger väldigt tungt. Det svåraste är att väga de olika intressena mot varandra – exempelvis nyhetsintresset och integritetsintresset. Men det går att göra med god vilja.
På frågan om den viljan finns är Thorsten Cars försiktigt hoppfull.
– När jag började karriären fanns det i allmänhet ett stort motstånd bland domare att över huvud taget prata med media. Jag tror och hoppas att detta har förändrats. Det finns säkert en hel del personer inom domarkåren som är positiva till reformer av det här slaget.