HFD uttalar sig om förvaltningslagens överklagandeförbud, en advokat efterbeskattas för oredovisade miljoninkomster, två andra advokater tvistar i domstol efter avslutat kompanjonskap – och en riksdagsledamot förlorar miljonstrid mot Skatteverket i spåren av den s.k. Panamaläckan. Därtill diskuterar Peter Althin och Sven-Erik Alhem aktuella rättsfall i podden Juridikens värld. Det är några av de ämnen som förenas på listan av de 7 mest lästa artiklarna i JUNO Nyheter under november.
Om ett ärende hos en myndighet inte har avgjorts inom sex månader kan en enskild part begära att ärendet ska avgöras. I så fall ska myndigheten antingen avgöra ärendet inom fyra veckor eller avslå begäran i ett särskilt beslut. I ett mål hade en person framställt en sådan begäran till Integritetsmyndigheten, IMY, men myndigheten avvisade densamma med hänvisning till att personen ifråga saknade partsställning. Förvaltningsrätten bedömde att han hade partsställning och återförvisade målet till IMY. Kammarrätten avvisade sedermera IMY:s överklagande med hänvisning till att överinstansens beslut enligt 49 § 2 st FL inte får överklagas. IMY överklagade då beslutet till Högsta förvaltningsdomstolen.
HFD konstaterar att överklagandeförbudet inte är tillämpligt när begäran om att ett ärende ska avgöras inte har prövats i sak eftersom myndigheten inte fattat något sådant avslagsbeslut som avses i 49 § 1 st. Kammarrätten gjorde därför fel när den avvisade myndighetens överklagande. Då ärendet därefter avgjorts slutligt hos myndigheten föranleder överklagandet ingen åtgärd från HFD.
2. Advokat efterbeskattas för oredovisad miljoninkomst – brottsbelastade vittnen anses inte trovärdiga
Skatteverket beslutade att genom efterbeskattning höja advokatens inkomst av tjänst med sammanlagt 1 570 000 kronor, vilket motiverades av att han under flera år haft oredovisade insättningar på sina konton som han inte förmått lämna trovärdiga förklaringar till. Advokaten har gjort gällande att insättningarna har varit lån från en vän på grund av att hans advokatfirma, som i huvudsak är verksam inom skattejuridik, har gått dåligt varför han haft svårt att betala sina räkningar. Kammarrätten konstaterar att vännen ifråga, liksom ett annat av den klagande åberopat vittne, har dömts för grovt penningtvättsbrott och grovt skattebrott i spåren av ett upplägg där att man slussat obeskattade medel mellan sig – även i det fallet påstods att överföringarna avsåg lån. I ljuset av detta menar kammarrätten att det finns skäl att ifrågasätta tillförlitligen av vittnenas uppgifter.
Sammantaget anser kammarrätten att advokaten inte har presenterat ett sådant stöd för sina förklaringar och invändningar som gör att det finns skäl att ifrågasätta Skatteverkets slutsats. Kammarrätten bedömer därför, i likhet med underinstanserna, att det finns grund för beskattning såväl vid det ordinarie förfarandet som genom efterbeskattning. Överklagandet avslås.
3. Riksdagsledamot förlorar miljontvist i spåren av Panamaläckan
Skatteverket kom att intressera sig för den idag 33-åriga mannen – som är riksdagsledamot – i spåren av den så kallade Panamaläckan, vilket skedde via ett informationsutbytesavtal med Luxemburg. Myndigheten noterade hur aktier till ett värde av 44 miljoner kronor hade förts över från två skatteparadisbolag till ett svenskt bolag under 2013 och 2014, varav omkring 25 miljoner därefter ska ha slussats vidare ut ur Sverige. 33-åringen har gjort gällande att han inte var delägare i de bolag som figurerar i utredningen och att han inte heller tjänat på överföringarna. Kammarrätten låter sig emellertid inte övertygas av hans förklaringar och bifaller nu Skatteverkets överklagande.
Kammarrätten beslutar dels att mannen ska beskattas för inkomst av passiv näringsverksamhet rörande beskattningsåren 2013 och 2014 avseende överföringar av aktier mellan två bolag, där han var delägare respektive ensam ägare, dels att skattetillägg ska tas ut på dessa inkomster. Till följd av ökade inkomster av passiv näringsverksamhet ska omkostnadsbeloppet vid avyttringen av aktier i det bolag där 33-åringen anses ha varit ensam ägare ökas med motsvarande belopp. Kammarrätten avslår vidare mannens yrkande om att få ersättning för processkostnader.
4. Tvist mellan advokater efter avslutat kompanjonskap
De två advokaterna A och B ingick kompanjonavtal 2011 och började arbeta tillsammans, de ägde då hälften vardera av bolagets aktier. Under 2012 kom de överens om att bolaget skulle överta A:s aktier och att denne skulle få 150 000 kr/år i lön under tio år som betalning för aktierna. Efter meningsskiljaktigheter sade A upp kompanjonavtalet men aktieöverlåtelseavtalet skulle fortsatt gälla och A skulle stanna som passiv ägare. En månad senare sade dock A upp även aktieöverlåtelseavtalet. Han öppnade egen verksamhet och yrkade i målet skadestånd från B med hänvisning till ett antal befogenhetsöverskridanden från B:s sida. Vid bolagsstämman hade A hävt aktieöverlåtelseavtalet och B valde att genomdriva en likvidation av bolaget, vilket enligt hovrätten inte kan anses utgöra ett brott mot avtalet. B agerande bedöms inte ha inneburit trolöshet mot huvudman eller brott mot ABL. I likhet med tingsrätten bedömer hovrätten att B inte heller brutit mot aktieöverlåtelseavtalet på ett sätt som föranleder skadeståndsskyldighet. Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.
5. 75 miljoner kr till avgående koncern-vd var inget avgångsvederlag – Skatteverket får rätt
Bolaget gör gällande att ersättningen på drygt 75 miljoner kr till koncernens avgående vd, ”efter lång och trogen tjänst och extraordinära prestationer”, utgör avgångsvederlag i skatterättslig mening. Skatteverket menar däremot att ersättningen är av pensionsliknande karaktär och inte ett avgångsvederlag. Detta motiveras bland annat av att avtalet ersätter tidigare överenskommelser om tjänstepension, att ersättningen ska betalas ut när anställningen avslutas och tidigast från 65 års ålder, och att den ska betalas ut periodiskt – vilket kännetecknar pensioner i allmänhet. Kammarrätten konstaterar att den praxis som bolaget hänvisar till avser ansökningar om förhandsbesked med specifika förhållanden där ”den anställde” även varit huvudaktieägare och företagsledare, varför detta inte kan ges någon prejudicerande tyngd i det aktuella fallet.
Vid en sammantagen bedömning anser kammarrätten, till skillnad från förvaltningsrätten, att bolaget inte gjort sannolikt att det till någon del skulle vara fråga om avgångsvederlag. Man ansluter sig således till Skatteverkets bedömning att den aktuella ersättningen har en pensionsliknande karaktär. Eftersom bolaget inte tryggat avsättningen föreligger inte heller rätt till avdrag för pensionsutfästelse. Bolaget nekas därmed avdrag med drygt 75 miljoner kr avseende reservering för framtida utbetalning. Skatteverkets överklagande vinner bifall och förvaltningsrättens dom upphävs.
6. Vetlandamålet, en okänd rättsskandal och ”Rockhållarfallet" – Althin och Alhem diskuterar omtalade domar
Hovrätten mildrade domarna i det tragiska s.k. Vetlandamålet – rätt eller fel? Hur resonerar rätten när experter har skilda uppfattningar om dödsorsaken eller den åtalades psykiska status? Varför anser Peter Althin att det är "en rättsskandal" att HD dömde hans klient till livstids fängelse för mordet på Anna Lindh? Och hur bör man agera som försvarare i ett tekniskt komplext mål för att inte blotta sin okunskap? Tips utlovas. Kraven för att fälla på grunden ”tillsammans och i samförstånd” har skärpts. Sven-Erik Alhem är kritisk, och Althin berättar om ett våghalsigt pedagogiskt trick som kunde ha slutat illa. Var går egentligen gränsen mellan brottslig och straffri passivitet? Färsk HD-praxis diskuteras. Och är det inte hög tid att retrospektivt fria den man som för 60 år sedan dömdes bara för att ha haft vänligheten att hålla i sin kamrats rock?
Här kan du lyssna direkt på poddavsnittet och här kan du läsa artikeln som tar avstamp i avsnittet.
7. HD: Snippadomen måste tas om i hovrätten efter rättegångsfel
När den tioåriga flickan lyftes upp av en 50-årig man kände hon att han förde in sin hand innanför hennes underbyxor och ett finger in i hennes underliv, som hon själv benämnde som sin snippa. Mannen åtalades och dömdes i tingsrätten till tre års fängelse för våldtäkt mot barn. En oenig hovrätt friade utifrån att Svensk ordbok, 2021, beskrev ”snippa” som ett vardagligt uttryck för kvinnans yttre könsorgan och därmed inte som synonymt med ”vagina” eller ”slida”, att det därmed inte skett någon penetration, och att åklagaren inte angett någon alternativ brottsrubricering. Efter att Riksåklagaren överklagat domen förklarar Högsta domstolen nu att det förekommit rättegångsfel och återförvisar därför målet till hovrätten för en ny prövning.
HD anser att hovrätten borde ha informerat parterna om att alternativa straffbestämmelser kunde vara tillämpliga. Det måste enligt HD nämligen ha stått klart för hovrätten att det fanns åtminstone en alternativ straffbestämmelse – sexuellt övergrepp mot barn – och domstolen var skyldig att vidta de åtgärder som krävs för att kunna pröva gärningsbeskrivningen mot detta. Genom sin underlåtenhet att pröva alternativa brottsrubriceringar och lagrum inom ramen för gärningsbeskrivningen finner HD att hovrätten gjorde sig skyldig till ett rättegångsfel som kan antas ha inverkat på målets utgång.