Frågan om ekonomisk brottslighet och hur den ska bekämpas har fått allt större plats i den allmänna debatten. Boken Bokföringsbrott och bokföringslagen har haft stor betydelse för rättsutvecklingen inom området, vilket inte minst illustreras av ”Den elofssonska metoden” som de ursprungliga författarna står bakom och som idag är helt dominerande vid brottsutredningar. Boken har nu utkommit i en ny utgåva med ändrad struktur och nytt innehåll. Bakom denna står två helt nya författare; ekorevisor Anna Göransson och chefsåklagare Henric Fagher vid Ekobrottsmyndigheten i Göteborg.
– Vi hoppas på att vi i boken inte bara är deskriptiva utan även, i den mån det finns oklarheter, kommer med lösningsförslag, säger Henric Fagher.
Pensionsskandalerna i Allra och härvan kring fotbollsklubben Östersunds FK utgör två av många exempel på medialt uppmärksammade fall där frågan om den lagstadgade bokföringsskyldighet åsidosatts varit central. Som konsekvens av den pågående pandemin har även nya utmaningar tillkommit – där exempelvis företags olagliga utnyttjande av olika former av coronastöd har hamnat på agendan.
Henric Fagher, som har en bakgrund inom byråvärlden, fick för 15 år sedan upp intresset för ekobrott och hur man arbetar med detta. Han valde att byta bana och har sedan dess arbetat på Ekobrottsmyndigheten (EBM) i Göteborg i olika befattningar, och titulerar sig numera som chefsåklagare.
På myndigheten lärde han känna Anna Göransson, som i grunden är civilekonom och har haft en lång karriär på revisionsbyrån PWC som auktoriserad revisor. År 2015 började hon arbeta som brottsutredande ekorevisor på EBM, där hon regelbundet handlägger ärenden tillsammans med Henric. Deras respektive kompetenser gör att de kompletterar varandra väl.
– Till varje ärende som inleds av åklagaren kopplas en ekorevisor. Under ekobrottsutredningarna står vi för specialistkompetensen inom ekonomi och redovisning, säger Anna.
– Henric är förundersökningsledare för vissa ärenden och vi har nästan alltid ett pågående ärende tillsammans.
Det här är Sigurds och Anna-Lenas livsverk
Att det blev just Henric och Anna som fick hedersuppdraget att ta över boken Bokföringsbrott och bokföringslagen grundar sig i Henrics relation till Sigurd Elofsson, som tillsammans med den framlidne statsåklagaren Anna-Lena Dahlqvist skrev den första versionen av boken som utkom 2002. Henric och Sigurd Elofsson arbetade tillsammans på EBM och började hålla föreläsningar tillsammans. De upptäckte då att de hade samma syn och tankar vad gäller boken, så när Sigurd Elofsson började planera för sin pension var det naturligt att utse Henric till en av sina efterträdare.
– Det här är Sigurds och Anna-Lenas livsverk. Det var därför viktigt för Sigurd att veta att boken hamnade hos någon som han kände och som hade ett engagemang för frågorna, säger Henric.
– När Sigurd trappade ned ville han också få in en auktoriserad revisor, eftersom han har en sådan bakgrund själv. Det var tryggt för honom att få in Anna, då de både arbetat på PWC.
Den nya upplagan av boken har dock Henric och Anna stått för själva.
– Vi hade lite allmänna diskussioner med Sigurd om boken, men när vi väl drog igång med skrivandet gjorde vi det självständigt. Ändringarna i boken står jag och Anna helt för, säger Henric.
–Sigurd är väldigt nöjd och vi tänker oss nog att han inför nästa upplaga av boken ska vara delaktig på något hörn.
Den elofssonska metoden
Boken har över tid mött stor uppskattning från yrkesverksamma jurister och doktrinen på området utgörs framförallt av denna bok; det är hit domare och andra rättsliga aktörer söker sig för att orientera sig i komplexa bokföringsbrottsmål. Henric menar att bokens framgångssaga till stor del beror på dess nytänkande. Något som sticker ut är den metod som de ursprungliga författarna till boken utformade för att utreda om det s.k. huvudsakskriteriet är uppfyllt. ”Den elofssonska metoden", som den benämndes i tidigare upplagor efter sin upphovsman.
– Författarna hänvisade till ett nytt tankesätt, som var väl förankrat i lag, som nu blivit helt etablerat som metod. Till en början var det Sigurds metod, nu är det den metod som gäller och som används i praxis, säger Henric.
Metoden är numera så väletablerad att författarna valt att ta bort den kända benämningen i boken.
– Metoden har tidigare benämnts som den ”elofssonska”, både i domar och i övriga skrivelser. Numera finns det dock bara en metod för utredning, och det är den som Sigurd utarbetade tillsammans med Anna-Lena och de övriga tidigare författarna. Vi kallar den därför nu för ”metod för utredning av huvudsakskriteriet”, säger Anna.
Författarnas förhoppning är att, på samma sätt som sina föregångare, vara nytänkande och bidra till rättsutvecklingen.
– Juridisk litteratur är ju ofta deskriptiv, men den här boken är även framåtblickande och har varit det ända sedan den kom. Vi hoppas på att vi i boken inte bara är deskriptiva utan även, i den mån det finns oklarheter, kommer med lösningsförslag, säger Henric.
Ny struktur för boken
Det konkreta arbetet med boken drog i gång för ganska precis ett år sedan. Anna, som då börjat undervisa tillsammans med Henric, tycker att förberedelserna inför deras gemensamma föreläsningar var ett bra avstamp inför omskrivandet av boken.
– Inför föreläsningarna var vi ändå tvungna att hålla oss uppdaterade om nyheter inom området. Vi tyckte det var en bra start för att kunna ringa in vad som var viktigt, säger Anna.
– Sedan den senaste upplagan visste vi dock att det hänt en del saker som vi ville skriva om, såsom bokföring i filialer som inte reglerats tydligt tidigare, och nya HD-avgöranden som rör försenade årsredovisningar.
Författarna menar att boken genomgått en genomgripande omarbetning för att göra den mer pedagogisk och lättillgänglig.
– Vi har försökt förtydliga bokens två avdelningar; den ena handlar om bokföringslagen, den andra berör straffbudet. Där har vi varit ganska kompromisslösa – vi ville inte att man skulle börja i ett ämne och gå vidare till nästa, för att sedan behöva hoppa tillbaka, säger Henric.
Boken har även tillförts helt nytt innehåll som författarna tyckte saknades i de tidigare upplagorna.
– Kapitel 10 är helt nytt och redogör för vad som menas med åsidosättande av bokföringslagen. Även om frågorna berördes även i tidigare upplagor var de inte samlade på det här sättet och inte heller helt tydligt beskrivna. Kapitel 11 innehåller sedan en beskrivning av metoden för hur man utreder bokföringsbrott, där exempel anges, säger Anna.
Både Henric och Anna ser fram emot det fortsatta arbetet med boken, som hela tiden finns med dem i deras praktiska arbete.
– Vi lever med boken. I takt med att man jobbar och stöter på frågor här på EBM har vi en lista på saker vi kan ta upp i boken, säger Anna.
– Det finns frågor som inte kommit med i den här upplagan som vi redan tänkt att vi får ha som bubblare till nästa upplaga.
Läs mer om Bokföringsbrott och bokföringslagen.