Eftersom det är fritt fram för enskilda att köra sitt grovavfall till en återvinningsstation, kan Stockholm stad inte förbjuda internettjänsten Tipptapp att förmedla kontakten mellan privatpersoner. Detta framgår av en nyligen meddelad dom från Mark- och miljööverdomstolen (MÖD). ”Från principiella utgångspunkter visar avgörandet, att på områden där den moderna gigekonomin sprider sig, går det inte att med myndighetspåbud förbjuda medborgarna att ta andras tjänster i anspråk när det gäller sådant som står dem själva fritt att utföra”, skriver miljörättsexperten Stefan Rubenson.
Tiptapp förmedlar via internet sina tjänster om transporter av bland annat grovavfall från privatpersoner. En av tjänsterna som finns hos Tipptapp innebär att en användare lägger ut en annons med bild på föremål som denne behöver få upphämtat och transporterat till en återvinningscentral. En annan användare kan då svara på annonsen och komma överens om att för ett avtalat pris hämta och därefter lämna föremålet på en återvinningsstation. Tiptapp tar i sin tur ut ett arvode om tio procent av det avtalade beloppet för transporten.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Stockholms kommun (nämnden) beslöt den 25 september 2018 att förbjuda Tiptapp att förmedla transport inom Stockholms kommun av hushållsavfall till någon annan än de entreprenörer som Stockholm kommun anlitar eller har gett koncession för transport av avfall. Tiptapp överklagade nämndens beslut till såväl länsstyrelsen som mark- och miljödomstolen. Länsstyrelsen avslog Tiptapps överklagande, medan mark- och miljödomstolen upphävde nämndens beslut.
Nämnden i sin tur överklagade mark- och miljödomstolens dom till Mark- och Miljööverdomstolen (MÖD). Intressant i sammanhanget är att Naturvårdsverket efter anmodan från MÖD yttrat sig och framfört att den kommunala nämndens förbud skulle fastställas.
Naturvårdsverket: begränsa antalet aktörer
Enligt Naturvårdsverket är grunden till kommunens ansvar att det ska vara en samhällsservice. Den avfallshantering som kommunen hanterar uppfyller kravet på skyddet för människors hälsa och miljö. Naturvårdsverket anser därför att bestämmelserna om kommunens ansvar därför inte kan tolkas på annat sätt än att kommunen har en skyldighet att transportera bort allt det hushållsavfall som kommunen har ett ansvar för att behandla. Mot bakgrund av detta kan nämndens förbud avseende förmedling av transport av hushållsavfall inte anses onödigt eller oproportionerligt ingripande.
Dessutom kunde inte Naturvårdsverket avhålla sig från att göra ett rättspolitiskt ställningstagande: "Konsekvenserna av en alltför snäv avgränsning av det kommunala ansvaret kan leda till att fler verksamheter etableras och att återvinning, bortskaffande och transport kan komma att hamna utanför kommunens ansvar".
Naturvårdsverket fortsätter: "Så länge den enskilde avfallsproducenten själv transporterar avfallet till kommunens avfallsinsamling är antalet aktörer begränsat och kontrollmöjligheten behålls i högre grad. Skulle däremot mark- och miljödomstolens avgörande stå sig skulle det leda till att en stor del av det ansvar för avfallshantering, som idag anses falla inom det kommunala monopolet, släpps fritt för marknaden, vilket kan få långtgående konsekvenser och bland annat avsevärt påverka kommunens möjligheter att utöva tillsyn över hur avfallet hanteras".
MÖD: inget hinder för enskilda hushåll att anlita någon
Nästan som en erinran till Naturvårdsverket, att det här är fråga om en juridisk process - inte miljöpolitisk positionering - inleder MÖD sina domskäl (mål M 6891-20). med att betona att frågan i målet är om nämnden haft författningsstöd för att förbjuda Tiptapp att förmedla transport av hushållsavfall inom Stockholms kommun.
MÖD slår fast att Tipptapp:s verksamhet inte avsåg sådan behandling av avfall som omfattas av miljöbalkens avfallskapitel. Inte heller rör det sig om annat avfall än sådant som medborgarna själva kan transportera till kommunens återvinningsstationer. MÖD understryker att det här är fråga om förmedling av transport av sådant avfall som kommunen har tillåtit enskilda att själva få transportera till en återvinningscentral.
MÖD fortsätter: "De lokala föreskrifterna säger ingenting om hur enskilda får sina ordna transporter av grovavfall i hushållet. Utgångspunkten är därmed att det enskilda hushållet själv får bestämma hur transporten till återvinningscentralen ska gå till. Följaktligen finns därför inget hinder för det enskilda hushållet att anlita någon annan för att utföra transporten för dess räkning, eller något hinder för en professionell aktör att skapa en digital mötesplats för flera enskilda hushåll att hitta varandra och erbjuda varandra tjänster i form av transporter till återvinningscentral av sådant avfall som får slängas där".
Inte heller finns det något hinder för den som arrangerar mötet att ta betalt för tillgången till mötesplatsen, påpekar MÖD.
Avslutande kommentar
Stockholm stad har i lokala föreskrifter anmodat kommuninvånarna att själva ta hand om sitt grovavfall och inte reglerat någon inskränkning i deras rätt att transportera bort avfallet till en återvinningsstation.
Rättsfallet visar att vad som är tillåtet för medborgarna att själva göra också innefattar en rätt för dem att överlåta uppgiften till någon annan - även i de fall en kommersiell aktör förmedlar tjänsten. Vad som ligger bakom Stockholms stads beslut att förbjuda Tipptapp är givetvis en oro för att avfallet ska komma på avvägar och leda till nedskräpning eller andra problem. Som MÖD påpekar är det myndighetens sak att visa att Tipptapps tjänster leder till ökad nedskräpning, vilket man inte har kunnat påvisa.
Genom internet har det emellertid öppnat sig stora möjligheter att förmedla olika tjänster inom en rad områden. Från principiella utgångspunkter visar avgörandet, att på områden där den moderna gigekonomin sprider sig, går det inte att med myndighetspåbud förbjuda medborgarna att ta andras tjänster i anspråk när det gäller sådana angelägenheter som det står dem själva fritt att utföra. Detta gäller också i de fall där någon hjälper till att förmedla tjänsten - särskilt som inga olägenheter har påvisats. Vad sedan Skatteverket kan tänkas ha för synpunkter på utförarna är en annan fråga.