Huvudbry kan uppstå när uråldriga juridiska konstruktioner tar sig an nya, moderna företeelser som många av rättens tillämpare, liksom samhället i stort, saknar djupare kunskaper om. Som i ett aktuellt fall när den stiftelsejuridiken mötte kryptovalutornas dunkla värld. Mer exakt: vilken betydelse har det att stiftelseegendom utgörs av kryptotillgångar? I ett annat mål var frågan huruvida ansvaret för stiftelsers förvaltning kan delegeras. Rättsinstanserna kom till olika slutsatser – och i händelse av att de var överens om utgången skiljde sig argumentationen åt. Är det fråga om aktiebolagsrätt, stiftelserätt eller ska helt andra regler tillämpas? "Det vore intressant att få frågorna prövade i högre rätt” säger Carl Svernlöv, advokat på Baker McKenzie och adjungerad professor vid Stockholms universitet, i en färsk ROA-inspelning.
Stiftelsen The Unigrid Foundation anmäldes för registrering hos Länsstyrelsen i Västra Götalands län. Stiftelsens ändamål är att utveckla ett internetbaserat, anonymt och decentraliserat nätverk. Den egendom som avskildes för stiftelsens ändamål var kryptovaluta (s.k. UGD). Länsstyrelsen nekade dock registrering, vilket motiverades av att kryptovalutors prisvolatilitet inte ansågs uppfylla kravet på varaktighet för att främja stiftelsens ändamål (1 kap. 2 § 1 st. stiftelselagen). Vidare anförde länsstyrelsen att styrelsen – i frånvaron av särskilda föreskrifter i stiftelseförordnandet – inte lyckats övertyga om att förmögenheten var placerad på ett godtagbart sätt.
Förvaltningsrätten i Göteborg avslog stiftelsens överklagande, och målet hamnade därefter på kammarrättens bord. Domstolen konstaterade att kryptotillgångars volatila och svårvärderade natur, som kan jämföras med aktier, inte medför att de saknar ekonomiskt värde. Att den aktuella egendomen utgörs av kryptotillgångar hindrade alltså inte, enligt kammarrätten, att kravet på varaktighet var uppfyllt.
Carl Svernlöv förklarar att frågan om huruvida förmögenheten var placerad på ett godtagbart sätt ansågs sakna betydelse för registreringsfrågan då länsstyrelsens prövning, enligt HFD 2018 ref. 52, ska begränsa sig till att ta ställning till om minimikraven för stiftelsebildning är uppfyllda. Kammarrätten fann alltså – i motsats till underinstanserna – att det saknades skäl att neka registrering.
– Kammarrättens avgörande är ett intressant led i den nutida rättsutvecklingen avseende kryptotillgångar. Att sådana tillgångar kan utgöra stiftelseegendom underlättar av uppenbara skäl bildandet av stiftelser med liknande ändamål som det nu aktuella, konstaterar Carl Svernlöv.
Han understryker dock att avgörandet i princip endast har betydelse för frågor om stiftelsebildning.
– När det gäller bildandet av exempelvis aktiebolag, där det också är fråga om egendom som ska avskiljas stiftaren eller stiftarna, gäller fortfarande som huvudregel att aktierna ska betalas med pengar. Vill en stiftare till ett aktiebolag i stället använda kryptotillgångar har denne fortsatt att förhålla sig till kravet om egendomen ska vara till nytta för bolagets verksamhet.
Utklipp från Carl Svernlövs ROA-inspelning där han pratar om ett annat mål: Försumligt att driva rättegång vid kapitalbrist?
Kan ansvaret för stiftelsers förvaltning delegeras?
Två stiftelser med anknuten förvaltning som förvaltades av varsin bank stod i centrum i två andra mål. Styrelsen i respektive bank hade antagit en delegationsordning, med stöd av delegeringarna inkom behöriga företrädare med var sin ansökan om permutation – det vill säga att ändra stiftelsens ändamål – till Kammarkollegiet. Myndigheten ifråga gjorde gällande att beslutet för en sådan ansökan måste fattas av förvaltarens styrelse, oavsett vem som därefter företräder förvaltaren i permutationsförfarandet. Ansökningarna avvisades därför.
– Kammarkollegiet grundade till stora delar sina ställningstaganden på ett uttalande i stiftelselagens förarbeten. Av uttalandet följer att förvaltningen av en anknutet förvaltad stiftelse ytterst är en angelägenhet för förvaltarens högsta verkställande organ, vilket i ett aktiebolag är styrelsen, säger Carl Svernlöv.
Avvisningsbesluten överklagades till Förvaltningsrätten i Stockholm – som i båda fallen upphävde Kammarkollegiets beslut (4945-22 från 3 februari och 5922-22 från 16 februari). Argumentationen i domskälen skiljer sig emellertid åt i ”betydande utsträckning”.
– Till exempel kan noteras att det senare avgörandet i princip inte berörde några aktiebolagsrättsliga företrädarregler överhuvudtaget, utan i stället förhöll sig till stiftelserättsliga resonemang. Det väcker frågan om hur detta problem bäst kvalificeras; aktiebolagsrättsligt eller stiftelserättsligt; eller avgörs den bäst med tillämpning av allmänna sysslomannarättsliga regler om behörighet och befogenhet?
– Även det första avgörandet är intressant. I det avgörandet beaktar förvaltningsrätten förvisso bestämmelserna om delegation i 8 kap. 4 § aktiebolagslagen, men synes göra detta analogt.
Carl Svernlöv väcker frågan om det i båda dessa fall i själva verket handlar om en direkt tillämpning av aktiebolagslagen.
– Det är ju trots allt där aktiebolagets verkställande organisation regleras, och det var just den verkställande organisationen av aktiebolag som var föremål för prövning i de båda målen, menar han.
– När det gäller det andra målet är dock slutsatsen att delegationsbeslut har fattats av "behöriga firmatecknare" märklig ur ett aktiebolagsrättsligt perspektiv. Oavsett om de tecknar firman ensamma eller i förening med annan saknar ju firmatecknare som inte fått ett mandat från behörigt bolagsorgan – i detta fall i princip styrelsen – förmåga att fatta beslut för associationens räkning.
Trots att det är fråga om underrättsavgöranden, och därför saknar vägledande effekt, betonar han att avgörandena är intressanta ur såväl ett praktiskt som teoretiskt perspektiv.
– En rättsutveckling i linje med dessa avgöranden kan innebära att den administrativa bördan för många banker och andra organisationer som förvaltar många stiftelser minskar. Ur ett teoretiskt perspektiv finns det intressanta aspekter av båda avgöranden att diskutera.
– Av dessa skäl vore det intressant att få frågorna prövade i högre rätt.
Är det försumligt att låta bolag med kapitalbrist driva rättegång? – läs om ett annat högaktuellt rättsfall här.
ROA – Rättsområdesanalyser – är en tilläggstjänst till JUNO som innehåller såväl videoklipp som analyser gällande aktuella rättshändelser inom olika rättsområden. Här kan du läsa mer om ROA.