I december förra året trädde en ny lag om visselblåsare i kraft. De flesta arbetsgivare, inklusive kommuner och regioner, ska ha rapporteringskanaler på plats senast den 17 juli i år. Lagen ger endast ett ramverk och det råder stor osäkerhet om hur kraven ska uppfyllas.
”Vi har nu kommit in i en genomförandefas där det finns en mängd praktiska frågor som väntar på sina svar”, säger Naiti del Sante, en av Sverige främsta experter på visselblåsare.
EU:s visselblåsardirektiv antogs i oktober 2019 och genomfördes i svensk rätt genom en ny visselblåsarlag (2021:890) som antogs förra året. Men det är först i juli som reglerna börjar gälla skarpt. Lagen innebär ett totalt omgjort regelverk med ett i många avseenden helt nytt innehåll.
– I december förstod alla att de måste ha något på plats inom ett halvår, vilket är en ganska kort tid i sammanhanget. Rutiner och system för att anmäla och utreda ska finnas, och de ska garantera att visselblåsarens identitet är skyddad.
Naiti del Sante är jurist på arbetsmarknadsdepartementet. Hon har stor erfarenhet av lagstiftningsarbete och har arbetat med att införa EU:s visselblåsardirektiv i svensk rätt.
– Lagen visar på ett schema hur man ska göra när man ska visselblåsa. Det pekar ut vem som är skyddad, när man är skyddad, i vilka situationer det är ok att visselblåsa och när man kan vända sig till media eller myndigheter.
– Det nya direktivet är väldigt detaljerat och därför ganska svårt att tyda. Man kan verkligen svara med juristens typiska ”det beror på” i många lägen, säger Naiti del Sante.
I lagen anges exempelvis att verksamhetsutövare kan ”dela interna rapporteringskanaler” och att vissa krav på dokumentation ska uppfyllas. Och vad krävs för att ha uppfyllt kravet på ”förfaranden för rapportering och uppföljning” (5 kap. 1 §)?
Kommuner får dela interna rapporteringskanaler och förfaranden för rapportering och uppföljning med andra kommuner samt med kommunala bolag, stiftelser och föreningar som också omfattas av skyldigheten att ha kanaler och förfaranden.
– Lagen ger bara de yttre ramarna, den ger inga svar på vad som är en godtagbar utredning eller åtgärd. Om du inte har vidtagit åtgärder och försökt rätta till ett missförhållande kan visselblåsaren gå externt till myndighet eller media, och det vill man ju ofta undvika, säger Naiti del Sante.
För offentliga arbetsgivare som kommuner och statliga myndigheter är det viktigt att veta att visselblåsarlagen inte inskränker det skydd som gäller enligt annan lag, exempelvis den grundlagsskyddade meddelarfriheten. Arbetstagare har också visst skydd genom lagen om anställningsskydd, LAS. Dessutom har vårdpersonal både i offentlig- och privat sektor inte bara en rättighet att rapportera om oegentligheter, utan även en skyldighet att göra det. Allt sammantaget gör det visselblåsarlagen svårtillämpad.
Arbetsmiljöverket är tillsynsmyndighet och får rikta förelägganden mot alla som är skyldiga att ha interna visselblåsarförfaranden. Tillsynen är viktig för att säkerställa att lagen ska fylla sitt syfte. En verksamhet som inte lever upp till kraven kan drabbas av viten.
– Jag tycker att det är viktigt att arbeta preventivt, inte bara reaktivt. Att tidigt ta hand om och åtgärda missförhållanden, identifiera vilka problem som kan uppstå, säger Naiti del Sante.