De flesta kommuner och regioner saknar metoder för att upptäcka allvarlig välfärdsbrottslighet, skriver Brottsförebyggande rådet (Brå) i en ny rapport. Bristerna är stora och Brå föreslår en rad åtgärder som kan göra kontrollen bättre och minska brottsligheten. Kontrollsystemen missar ofta den grova brottsligheten – och vissa av metoderna underlättar till och med för fuskarna att komma undan.
– Välfärdsbrottsligheten drabbar inte bara kommuner och regioner ekonomiskt. Det handlar också om enskilda personer som drabbas genom att de dels får mindre hjälp än de behöver, dels blir utsatta för undermålig, alternativt direkt skadlig, vård och omsorg, säger Johanna Skinnari, projektledare på Brå.
Kommuner och regioner köper välfärdstjänster för över 150 miljarder kronor årligen från företag och föreningar. Det rör sig om många olika verksamheter som vård, äldreomsorg, utbildning och barnomsorg.
Nyligen presenterade Brå rapporten ”Välfärdsbrott mot kommuner och regioner” som är gjord på uppdrag av regeringen. Den visar att det finns stora brister i hur arbetet mot sådana brott bedrivs, men bilden spretar också och skillnaderna är stora lokalt och över landet.
– Många kommuner beskriver ett kontrollarbete som fungerar men där resurserna inte räcker till att granska så mycket som behövs, berättar Johanna Skinnari.
– Det finns betydande problem och brister men också stora möjligheter att förbättra arbetet om man tittar på de goda exempel som finns.
Stänga ute oseriösa aktörer
Det är inte genom regelbundna kontroller som felaktigheter eller brott upptäcks utan genom tips och klagomål från brukare, patienter, personal eller konkurrerande verksamheter med flera. Få, om ens några kommuner och regioner, arbetar systematiskt med uppföljning av annat än de mest uppenbara felen och förseelserna. Upptäcks oegentligheter och polisanmälan görs är risken dessutom stor att anmälan läggs ned.
Den bästa åtgärden för att undvika välfärdsbrott är att göra det otillgängligt för kriminella. Att göra fler verksamheter tillståndspliktiga är därför ett av de förslag som lanseras i rapporten.
– Den mest effektiva åtgärden mot välfärdsbrott är att aldrig ge oseriösa aktörer tillträde till marknaden, säger Henrik Angerbrandt, utredare på Brå.
– Men det krävs också bättre uppföljning av de aktörer som är inne i systemet. Idag sträcker sig sällan kommunernas och regionernas uppföljning längre än till att hantera kraftiga avvikelser och uppenbara felaktigheter.
Brå föreslår också en rad andra åtgärder. Tydligare avtalsvillkor, ökade resurser till att följa upp avtal och villkor, ökad kompetens för att förstå ekonomiska förhållanden i företag och ökade möjligheter till informationsutbyte mellan myndigheter.
– Tillsynsmyndigheterna och Skatteverket kan byta information med varandra med hjälp av generalklausulen i OSL [10 kap. 27 §], men det är svårare för kommuner och regioner att använda den för verksamhet inom vård och omsorg, säger Johanna Skinnari.
– Vi menar att man i större utsträckning kan använda den sekretessbrytande paragrafen i 10 kap. 2 § OSL, om att man får dela uppgifter om det är nödvändigt för den utlämnande myndigheten för att fullgöra sin verksamhet.
En dialog som hjälper fuskare
Av rapporten framgår att det till och med kan vara så att handläggare undviker att granska vissa verksamheter. Som när det finns kopplingar till organiserad brottslighet, när stora ekonomiska värden står på spel eller när aktörer hotar kommunen eller regionen med stämning. Man kan också riskera att stå utan en viss typ av verksamhet som man är skyldig att förse medborgarna med.
– Det är svårt att säga hur utbrett det är. Vi har hört det berättas i några av de intervjuer vi har gjort. Motparten är ofta väldigt resursstark, och kan hota med stämning eller gå via lokalpressen, förklarar Johanna Skinnari.
– Har kommunen inte etablerat och bedrivit ett kontrollarbete över tid kanske man är osäker på om den egna utredningen håller. Men har man varit med om det några gånger kan man ha lärt sig vad som krävs för att det ska hålla rättsligt och att hantera kritik som framförs genom lokalpressen.
Brå föreslår också att nya nationella register inrättas så att oseriösa aktörer inte kan flytta runt mellan kommuner samt att sanktionssystemet för att komma åt felaktigheter måste utvecklas. I många kommuner fastnar man istället i en dialog som snarare stjälper än hjälper.
– Kommuner och regioner tenderar att ge företag många chanser vilket bygger på att den privata aktören vill väl. Men när det är direkt olämpliga aktörer som man har mycket dialog med och de får många chanser till rättelse så lär man istället ut vilka fel man upptäcker och hur man ska undgå kontroller, säger Johanna Skinnari.