Skatterättens källor – då och nu

Stefan Olsson, professor i finansrätt, gör i sin krönika några nedslag i de gångna decennierna och jämför översiktligt de skatterättsliga källor som funnits tillgängliga för praktiserande skattejurister.
–En av mina utgångspunkter för jämförelsen är min roll som redaktör för tidskriften Skattenytt och min samling av äldre exemplar av tidskriften, som börjar med årgång 1968.

Vi har nyligen haft ett samgående mellan två stora aktörer inom svenska juridiska informationstjänster, nämligen Karnov och Norstedts Juridik. I samband med detta har en ny digital tjänst sett sitt ljus. Juno är en sammanslagning av databaserna Karnov och Zeteo. I ljuset av denna nya databas kan det vara av intresse att se hur särskilt det skatterättsliga rättskällematerialet har förändrats över tid, med en startpunkt i slutet av 1960- början av 1970-talen.

Det kan knappast ifrågasättas att skatterätten under överskådlig tid haft en särart jämfört med andra rättsområden. De första svenska akademiker som skrev skatterättsliga verk var egentligen nationalekonomer. Bland dessa kan nämnas Knut Wiksell, David Davidsson, samt Erik Lindahl. Denna tradition lever kvar i och med att böcker i skatterätt fortfarande sorteras under i Nationalekonomi i bibliotekens klassificeringssystem. Närheten till den praktiska ekonomin och företagandet skapade tidigt en marknad för handböcker och liknande. Som exempel på sådana, från olika tidsepoker, kan nämnas Lindes ”Svenska kamerallagfarenheten” och Fors ”Handbok i deklaration och skatteberäkning”. En handbok mer avsedd för rättslivet var Geijer – Rosenkvist – Sterners Skattehandbok, från 1949 och framåt, i Norstedts Gula Bibliotek. Boken omarbetades senare till ett lösbladssystem och levde kvar även efter 1990 års skattereform.

Nyhetskanalen
Om vi bläddrar lite i Skattenytt, årgångar sent sextiotal eller tidigt sjuttiotal, kommer vi att se att flertalet artiklar har prägeln av deskriptiv nyhetsrapportering, ofta i samband med nytillkommen lagstiftning eller lagförslag. Författarna är nästan uteslutande praktiker, företrädesvis från skatteförvaltningen eller från förvaltningsdomstolarna. En stor del av tidskriftens utrymme ägnas åt återgivning av dåvarande Riksskattenämndens meddelanden. Utmärkande för tidskriften under denna är i det närmaste en total avsaknad av annonser för annat skatterättsligt material än tidskriften. Tidskriften utgavs under många år som ett organ för Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund, TOR, och avsikten var knappast att åstadkomma en kommersiell produkt. En stor och stabil läsekrets i skatteförvaltningen bidrog till en imponerande upplaga.

Åttiotalet – den gyllene konsulteran
I nummer av Skattenytt publicerade under 1980-talet kan det noteras en vag kursändring jämfört med föregående decennium. Tidskriften har då fått ett, något klatschigare, ljusblått omslag och en omarbetad layout. Ibland publiceras små bilder på artikelförfattarna. Medan författarna tidigare i första hand hämtades från skattemyndigheter och domstolar blir det nu vanligare med artiklar skrivna av skattekonsulter eller andra företrädare för den privata sidan. Även antalet artiklar skrivna av akademiker ökar. Detta hängde givetvis samman med att antalet forskare, verksamma vid landets lärosäten, ökade under 1980-talet. Överlag framstår det som att tidskriften, från att ha varit i det närmaste helt deskriptiv, nu mer blir ett forum för diskussion och meningsutbyte. Denna tendens utmärks genom artikelrubriker som t.ex. ”En annan syn på …”, ”genmäle..” samt ”En kommentar till…”. Samtidigt fortsätter tidskriften att spela sin roll som distributionskanal för Riksskatteverkets meddelanden och andra publikationer från verket.

Utmärkande för denna period är ett större, men ändå relativt begränsat, antal annonser för externa produkter. Givetvis finns här annonser både för handböcker och tidstypiska pärmar med lösbladssystem. Mest signifikativt för denna tid är förmodligen dock de skatte- och deklarationsprogram som marknadsfördes för de med dagens tid primitiva persondatorer som stod till buds. I en IT-historisk kontext skall det inte underskattas vilken betydelse redovisnings- och deklarationsprogram hade för persondatorns utbredning, i en tid före Windows och Internet när användningsområdet för små datorer var betydligt mer begränsat. Några priser angavs i allmänhet inte för programmen, till skillnad från för böcker som marknadsfördes i tidskriften. Både mjuk- och hårdvara till dåtidens persondatorer var i relativa tal oerhört mycket dyrare än i dagsläget.

Nittiotalet – det akademiska årtiondet
Under senare delen av 1980-talet stod det klart att funktionen som ordförande i taxeringsnämnd skulle komma att upphöra i taxeringsorganisationen och därmed grunden för TOR som organisation. Inför 1988 fattades beslut om att bilda en särskild stiftelse, TOR/Skattenytts stiftelse, som övertog uppgiften att ge ut tidskriften. Stiftelsens styrelse utses av universiteten från denna tid och framåt tar akademikerna över rodret för tidskriften. Det är också nu som det inrättas en redaktionskommitté, bestående av akademiker och praktiker, som har i uppgift att bistå redaktören. Samtidigt släpps också ambitionen att alla Riksskatteverkets meddelanden skall publiceras i tidskriften. Nyordningen medför att Skattenytt lämnar rollen som huvudsakligen en informationskanal för skatteväsendet till att successivt bli en mer utpräglad rättsvetenskaplig tidskrift liknande t.ex. Svensk Juristtidning. 1991 publicerades också det första årliga rättsfallshäftet, där fjolårets viktigaste skatterättsliga avgöranden analyserades. Rättsfallshäftena har sedan dess varit årligen återkommande.

I mitten av 1990-talet inleddes en digital revolution, då persondatorerna genom lägre priser och enklare operativsystem blev var mans eller kvinnas egendom. Samtidigt ökade konkurrensen på den juridiskt/skatterättsliga marknaden när fler aktörer etablerade sig. De traditionella pärmabonnemangen med uppdateringar i form av lösblad kompletterades eller ersattes med CD-skivor. När detta medium kom upplevdes det som ett stort framsteg, eftersom mängden data som kunde lagras var avsevärt större än på de disketter av olika storlekar som hade dominerat tidigare. Dessa lämpade sig knappast ens för rudimentära rättsdatabaser. Med CD-skivorna blev det nu möjligt enklare att distribuera och uppdatera databaser. Efter att internetuppkopplingar blivit vanliga kunde uppdateringar också ske över nätet. Stora online-lösningar var dock fortfarande förbehållna de största aktörerna.

Sekelskiftet – nutid – den skatterättsliga expansionen
Vid ingången av det nya millenniet stod Skattenytt tryggt som en ledande rättsvetenskaplig tidskrift inom det skatterättsliga området. Millennieskiftet sammanföll med ikraftträdandet av inkomstskattelagen (1999:1229), IL. Det är därför inte förvånansvärt att den första artikeln som publicerades i tidskriften efter millennieskiftet behandlade just IL. I övrigt var det självklart vid denna tidpunkt att EU-rätt och internationell skatterätt gavs ett större utrymme i tidskriften än hur det hade sett ut längre tillbaka i tiden. Tar vi ett kliv fram till nutid får vi en delvis annorlunda bild. Även om de traditionella rättsutredande artiklarna fortfarande är i en klar majoritet publiceras artiklar med ett bredare perspektiv, t.ex. skatternas koppling till mänskliga rättigheter, miljö och liknande.

De olika rättsvetenskapliga/skatterättsliga abonnemang med CD-skivor hade en kort storhetstid och ersattes med online databaser, där sökmöjligheterna i längden blev oerhört mycket större. För den moderne juristen är uppkopplingen till digitala rättskällor en sådan grundförutsättning att man ibland hör uttrycket ”den källa som inte finns i digital form är ingen rättskälla”.

Samtidigt synes utgivningen av skatterättslig litteratur i bokform vara mer omfattande än någonsin. Det är den akademiska litteraturen som har ökat mest i utgivningstakt, men även utgivningen av praktikerorienterade handböcker fortsätter i dessa digitala tider då flera nya förlag har gett sig in på denna marknad. Den akademiska utgivningsexpansionen beror givetvis på utbyggnaden av högre utbildning, vilken bl.a. resulterat i ett betydligt större antal verksamma forskare i skatterätt. Medan de skatterättsliga doktorsavhandlingar som framlades under efterkrigsåren kunde uppgå till som mest en handfull per decennium försvarades under perioden 2000 – 2010 ca 25 doktorsavhandlingar i skatterättsliga ämnen. En förklaring till detta står att finna i den livaktiga skatterättsliga forskningsmiljön i landet, där forskare från lärosätena samarbetar i olika nätverk. Tidskriften Skattenytt har därvid en central och samlande roll i och med de nationella skatterättsliga forskningskonferenser som arrangeras vartannat år av TOR/Skattenytts stiftelse. Utöver doktorsavhandlingar och andra vetenskapliga monografier sker också i vetenskapssamhället en omfattande produktion av läroböcker eller böcker som marknadsförs både mot studenter och praktiker. Medan produktionen länge var koncentrerad kring ett fåtal ”standardverk”, vilka regelbundet utkom i nya upplagor, har under senare kommit en mängd läroböcker i skatterätt, inriktade på mer speciella områden som mervärdesskatt eller internationell beskattning. Dessa har ofta varit avsedda att användas på fördjupningskurser.

Den framtida skatterätten i ett nytt informationslandskap
När denna utblick avslutas i nutid är det i ett väsentligen annorlunda informationsklimat än det som fanns i slutet av 1960-talet. Från en tid då medlemmarna i TOR utgjorde kärnan i landets skatterättsliga kompetens har vi nu en mycket större skatterättslig yrkesgrupp, som arbetar på myndigheter, domstolar, företag och byråer (och ibland växlar mellan dessa). Efterfrågan på skatterättslig kompetens har också lett till en expansion av den skatterättsliga universitetsutbildningen. Denna har också ändrat karaktär från att till stor del varit ”deklarations- och blankettövningar” till specialiserad fördjupning i materiella, skatterättsliga områden och i skatterättslig metod. De unga studenter som följer dessa utbildningar är också uppvuxna i ett digitalt landskap, där många förväntar sig att alla svar går att hitta på skärmen. För en del kan det väcka ett motstånd att fysiskt behöva söka efter böcker och artiklar i pappersform. Vidare kan både myndigheter och privata företag ha ambitionen att minska eller helt slopa samlingar av tryckt material. Medan det för några decennier sedan var vanligt att nyblivna advokater eller liknande annonserade efter kompletta samlingar av NJA eller RÅ är det numera inte ovanligt att sådana samlingar bortskänkes. Som redan nämnts är det många som redan bedömer digitala rättskällor som de enda praktiskt användbara källorna. Framtiden kommer snart att utvisa om de tryckta källorna i någon utsträckning kommer att finnas kvar eller om de helt tvingas kapitulera för den digitala expansionen.