Ska en särskild äldrelag införas? Utredaren Margareta Winberg tycker att frågan är svår och tycks vackla. Juno Kommuns socialrättsexpert Therése Fridström Montoya är kritisk till förslaget, medan andra tror att en särreglering på ett bättre sätt än idag kan tillgodose äldres behov.
Frågan om en särskild äldrelag har blivit aktuell i samband med ett tilläggsdirektiv till den pågående översynen av socialtjänstlagen, Framtidens Socialtjänst, som leds av Margareta Winberg. En sådan lag skulle innebära att äldreomsorgen bryts ut från den nuvarande socialtjänstlagen (SoL). Syftet är att sätta fokus på äldrefrågor, vilket inte minst kan motiveras av demografiska skäl: om 10 år beräknas det finnas 50 procent fler 80-plussare än idag. ”Jag minns när förskolan gjorde resan från att vara en del i socialomsorgen till att bli en egen skolform. Det blev en skjuts för förskolans pedagogiska kvalitet och ett bättre fokus. Jag tror att det är dags för äldreomsorgen att göra en liknande resa”, sade äldreministern Lena Hallengren (S) när tilläggsdirektivet presenterades.
Till utredningen finns en parlamentarisk referensgrupp där alla riksdagspartier är representerade. Den politiska enigheten om behovet av en särskild äldrelag förefaller vara stor. Margareta Winberg, f.d. minister (S) och ambassadör, lät emellertid inte särskilt övertygad när Juno Social samtalade med henne tidigare i år.
-Grundtanken med socialtjänstlagen från 1980 låg i att det var en lag för alla, där vi betraktas som människor i första hand, inte som äldre, missbrukare eller någon annan grupptillhörighet. Det är lite svårt att hitta goda argument för en särreglering.
Utredaren tvivlar
Hon lämnade dock en brasklapp om att hon bara hade ”fluktat på det lite” och skulle ge besked efter sommaren. Vad har hon då kommit fram till? Det visar sig att hon fortfarande är kluven. På ett blogginlägg från den 7 oktober 2019, som återfinns på utredningens egen hemsida, skriver hon:
”…äldre har ju i många stycken en likadan problematik som övriga individer, det finns missbruk, mäns våld mot kvinnor, funktionsnedsättningar. Skulle vi då skapa en minisocialtjänstlag? Ska vi lyfta ut enbart omsorgen och boendet? Ja, är det något som enbart ”äldre” berörs av? Frågeställningen är svår”.
Nils Fridell, utredare vid Försäkringskassan i Gävle, ser dock fördelar med en särreglering.
-SoL gör ingen skillnad mellan olika ”målgrupper”, exempelvis äldre och unga människor som lider av psykisk ohälsa. Det leder i sin tur till att unga kan placeras på ett äldreboende och att äldre beviljas insatser som främst är avsedda för yngre, säger han.
Han har dock vissa reservationer.
-Att jobba med målgruppen äldre och socialtjänstlagen är främst svårt i situationer där den enskilde av olika anledningar inte förstår eller förmår sig att ansöka överhuvudtaget och då vet jag inte hur hjälpt man blir av en särreglering.
Varnar för risker med särreglering
Tillskyndare för en äldrelag jämför gärna med LSS (Lagen om särskilt stöd och service) som har haft en stor betydelse för människor med stora funktionsnedsättningar. LSS har varit föremål för en intensiv debatt de senaste åren. Kritiker menar att reformen har varit alltför kostsam och inte fungerar som den var tänkt: fusk uppdagas samtidigt som personer med stora vårdbehov nekas insatser.
Therése Fridström Montoya, jur. dr i offentlig rätt och forskare vid Uppsala universitet, tillika socialrättsexpert för Juno för kommuner, ställer sig tveksam till om det verkligen är relevant att göra en sådan jämförelse.
-LSS handlar inte om rättigheter för alla människor med funktionsnedsättningar utan berör endast de allra mest utsatta som i stor utsträckning varit exkluderade från samhället. Men ”äldre” är en väldigt stor, spretig och heterogen grupp. Det är oklart vilka som innefattas och vad det skulle innebära med en egen lag för denna grupp, säger hon.
Och lagen väcker många följdfrågor.
-Ska man därigenom organisera om socialtjänsten i alla kommuner? Ska alla behov av hjälp och stöd som äldre kan ha regleras och ges enligt den lagen? Skapar man nya sekretessgränser genom en sådan lag?
-Man kan också göra en parallell till hälso- och sjukvården. I den lagstiftningen gör man ingen uppdelning mellan olika grupper, varför ska man göra det när det handlar om sociallagstiftning? Jag ser inte argumenten, säger hon.
Föreningen Sveriges socialchefer (FSS) varnar i en skrivelse för risker med att införa en äldrelag. ”Det finns en uppenbar risk att en speciell äldreomsorgslag ökar risken för att människor hamnar mellan stolarna, ökar segregationen och ojämlikheten inom välfärden”. LSS ses som ett avskräckande exempel som ”visar att en speciell lagstiftning för vissa grupper kan ge medborgare med snarlika behov väldigt olika stöd” - och FSS argumenterar för att även dagens LSS borde rymmas i en förnyad socialtjänstlag.
Goda istället för skäliga levnadsvillkor?
Förenklat beslutsfattande för äldre, som kan ses som en mindre form av särreglering och anpassning av SoL, kan exempelvis innefatta trygghetslarm, städ, tvätt inköp och matdistribution. Hur ”äldre” ska definieras är ett problem som återkommer också här.
-I Gävle kommer det att implementeras inom den närmaste framtiden och där drar man troligen linjen vid 65 år, vilket jag personligen tycker är en alltför lågt dragen gräns. Jag vet att andra kommuner har närmare 85 år vilket känns rimligare, säger Elin Enochsson, biståndshandläggare på Gävle kommun.
-Jag ser även stora risker för att det kommer bli svårt för den enskilde att förstå när den ska ansöka om övriga insatser, eller vid en eventuell omprövning när det förenklade beslutet övergår till vanligt beslutsfattande, säger Elin Enochsson, som arbetar som biståndshandläggare på Gävle kommun.
Ett annat alternativ skulle kunna vara att SoL modifieras så att äldre tillförsäkras goda levnadsvillkor - samma formulering som återfinns i LSS - istället för skäliga villkor som är fallet idag. Men får den skillnaden något genomslag i verkligheten?
Nils Fridell framhåller att olika kommuner har gjort olika tolkningar av skäliga respektive goda levnadsvillkor. Om det i praktiken är någon skillnad – och hur stor den i sådana fall är – kan alltså bero på var i landet man befinner sig. Therése Fridström Montoya menar att det nog aldrig var lagstiftarens avsikt att begreppen skulle tolkas som kvalitetsmässigt olika.
-Det var ideologiskt omöjligt att skriva skäliga villkor i LSS när det handlade om hjälp till en grupp som har varit väldigt eftersatt och som har ett livslångt stödbehov. Men om man inte passerar nålsögat inom LSS, men har stora behov av omsorg, är det svårt att motivera att hjälpen ska ges på en sämre nivå för att det går genom SoL.
-Man kan också tänka på att stöd enligt SoL är tänkt att vara ett tillfälligt skyddsnät, inte ett livslångt stöd som är fallet inom LSS. Rullstolsburen är man för livet, medan bistånd enligt SoL i grunden är avsett att vara något tillfälligt när det inte finns några andra lösningar, säger hon.
Det återstår att se vad den vacklande utredaren till slut landar i - senast den 1 juni 2020 ska utredningen presenteras.