Sara Sparring - om framgångar, delägarskap och åldersfixeringar

Synch har huserat i den här byggnaden sedan dess start 2014. Sara Sparring är en av fyra grundare till den affärsinriktade advokatbyrån som allra främst verkar inom innovation och teknologi. Här jobbar inte endast jurister och advokater, utan även utvecklare och digitaliseringsexperter är utspridda på byråns fyra kontor (Stockholm, Oslo, Köpenhamn och Silicon Valley). På bara fem år har Synch blivit ett väletablerat namn och mottagit flera internationella priser och vunnit erkännande på ranking-listor – allra främst inom just innovation. Det var behovet av att få skapa en modern arbetsplats som var en av drivkrafterna bakom Sara Sparrings uppbrott från sitt delägarskap på Bird & Bird. Sara berättar att frånvaron av det traditionsenliga delägarskapet gör Synch unikt. I stället för den sedvanliga partnerstrukturen drivs byrån som ett bolag med en VD och olika affärsområden. Synch har ingen partnerledd organisation.

– Jag tror inte på att bara för att branschen i sig är gammaldags, så måste advokatverksamheten också vara det, men det är det man får höra när man börjar ifrågasätta strukturer, säger Sara. Hon berättar om flera villfarelser som råder kring de traditionella delägarskapen, och hennes argument växer fram som en pyramid. Grunden säger hon består i att det är försvinnande få som överhuvudtaget får chansen att bli delägare. Den stora majoriteten som inte blir delägare förväntas i stället röra sig vidare, något som Sara beskriver som ”hål i huvudet”, både vad avser humana faktorer men även företagsekonomiska. Av de få som faktiskt blir delägare, är det långt ifrån alla som är lämpade att bli det.

– På en traditionell byrå tror jag inte alla delägare är jätteroade av att sköta personalfrågor eller att snurra en säljlåda som innefattar stora volymer, säger Sara och tar med inlevelse på och av sig olika hattar. Hon menar att en delägare på dessa byråer förväntas inträda skilda roller oavsett vare sig lämplighet eller vilja.

I receptionen har konstnären Tristan Eaton skapat en gigantisk väggmålning, som i starka färger föreställer Synchs egna gudinna. Sara berättar att vissa byråer har högar med papper, kontor till medarbetarna och ett Corner Office till delägaren, men på Synch vill man tänka nytt i alla led. Här är miljön aktivitetsbaserad – arbetsplatsen är flexibel utifrån arbetsuppgifterna. Totalt arbetar 46 personer på Stockholmskontoret och jag gissar att panoramautsikten i alla väderstreck är en av lokalens främsta fördelar. Vi sitter i ett petroleumblått mötesrum där varje detalj känns genomtänkt. Konferensbordet, vars design är formad efter byråns utmärkande ”h”, fick fraktas in via lyftkran.

Det känns som det har hänt mycket på den affärsjuridiska arbetsmarknaden 2018, sticker ni fortfarande ut?
Vi rör på oss och gör hela tiden nya saker, men det är fler och fler som börjar plocka upp vårt koncept. De andra nya byråerna väljer vissa delar, men ingen gör allt. Vi är unika för vi gör helheten, säger Sara. Hon ser positivt på förändringen som sker. Synch vill leda förändringen och då krävs transparens, uthållighet, prestigelöshet och en del mod. När Sara Sparring kommer igång och berättar om ambitionerna är hennes entusiasm vibrerande.

Den förändring som Sara efterfrågar bottnar i organisatoriska och ekonomiska strukturer, främst kopplat till delägarskapet. På Synch delas 40 procent av vinsten ut till företagets samtliga anställda, 60 procent återinvesteras i bolaget – bland annat i egenutvecklade, digitala produkter. De biträdande juristerna och advokaterna kan välja att fokusera på ett till tre alternativa spår; expertspåret, säljspåret och management-spåret. Allt handlar om att tillvarata medarbetarnas kompetens och tillmötesgå deras behov. Vi vill ha engagerade medarbetare, säger Sara.

Jag läste i en äldre intervju med dig att du valde mellan att bli läkare och jurist, två yrken som väl egentligen har väldigt lite gemensamt förutom hög status. Har status varit en drivkraft för dig?
– Nej, det tycker jag inte. Jag funderade på flera olika yrken, varav läkare var ett av dem. Min pappa är läkare och min mamma är ekonom, säger Sara.

Direkt efter gymnasiet ansökte Sara Sparring till juristprogrammet, och hon kom in samtidigt som hennes tre år äldre syster Åsa som idag jobbar som skattejurist. Under större delen av studietiden arbetade Sara extra på en mindre advokatbyrå. Hon pratar om dessa år som att de vore en självklarhet. När jag lyssnar på Sara känns det som att hennes väg inte var kantad av de triviala funderingar som i alla fall tog oanade svängar i början av mitt tjugoåriga liv. Genom sin målmedvetenhet blev Sara advokat och delägare på en stor internationell byrå vid 33 års ålder. Det går i tidigare intervjuer att läsa om den unga Sara och hennes raketkarriär.

Störde det dig att det skrevs om din ålder i tidningarna?
– Ja faktiskt, jag pratade med en kvinna om detta senast igår. Det som triggar mig, och som jag blir trött på, är den ständiga diskussionen kring ålder och framför allt den kring kön. Jag blev inte delägare för att jag är tjej, jag blev delägare för att jag hade ett business case. Jag skrev en halv bok om min tänkta affär, åkte till London och presenterade denna för en kommitté. Till och med under min presentation fick jag frågan om varför jag som är så ung ska bli delägare. Varför inte, jag har det här business caset! Det sitter inte i åldern och det sitter inte i könet, men det görs alltid en grej av detta.

Av vem?         
Det kan vara kollegor i branschen, medarbetare, den interna marknadsavdelningen, journalister med flera. Jag har överhuvudtaget svårt för att kategorisera människor och bli kategoriserad själv. Jag gör förhoppningsvis intressanta saker som person, gör en grej av det. Av mina klienter, organisationerna och engagemangen som jag är aktiv i. Om det inte syns att jag är en tjej, ser man väl det åtminstone på mitt namn. För några år sedan var debatten att kvinnor till och med skulle se ut som gubbar för att kunna lyckas, säger Sara och skrattar högt.

"För några år sedan var debatten att kvinnor till och med skulle se ut som gubbar för att kunna lyckas."

Jag frågar om Sara ser sig själv som provokativ men hon svarar snabbt nej.

 – Jag tror mer man ska välja sina strider. Att välja sina strider är något äldre kvinnor ofta säger till yngre kvinnor, ungefär som att gör så här så kommer du att lyckas i karriären. Fast du måste inte anpassa dig, det handlar för mig om att du ska vara ärlig mot dig själv. Det är en fråga som jag har funderat mycket på. Jag vill inte anpassa mig till alla andra, utan jag måste leva med mig själv. De saker jag inte kan acceptera, måste jag strida för.

Vilka sådana strider har du tagit?
– Jag vet inte om det finns någon jag kan berätta. Men det finns vissa saker som man känner, det kan vara hur någon pratar till en eller hur man behandlar en medarbetare – då kan jag reagera instinktivt. Det är inte alltid det smartaste draget, men just då har jag känt att hur ska jag kunna gå och lägga mig på kvällen och känna mig okej över hur någon uttryckt sig eller agerat utan att jag sagt emot. Men det andra, bruset, det får passera, säger Sara.

Sara förklarar att situationen förvisso har blivit bättre de senaste åren, men att förändringen sker för långsamt. Hon problematiserar de ekonomiska strukturer som driver fram sämre beteenden.

– True partnership låter trevligt, det innebär att alla är lika mycket värda och det är bra att marknadsföra till sina klienter att arbetet styrs till den person som är bäst lämpad för uppdraget. Men i praktiken är det många byråer som förvisso värderar alla röster i delägarrummet lika, men rent ekonomiskt är det stora variationer. Till exempel kanske man årligen utvärderas av en ledningsgrupp, som ger dig en siffra som är värd si och så mycket pengar. Kommer en klient och ber om hjälp inom ett visst rättsområde, kanske det premieras om klienten fortfarande är registrerad på mig även om jag borde lämna ifrån mig uppdraget för att någon annan är mer lämpad i just det fallet. Ekonomin kan alltså i vissa fall driva ett sämre beteende som riskerar drabba både klienten och byrån som riskerar att leverera med sämre kvalitét.

När Sara började arbeta på advokatbyrå för 22 år sedan sa branschen att könsfördelningen bland delägare skulle se annorlunda ut om tio år. Hon skrattar och säger att siffrorna knappt ser annorlunda ut idag. Vad beror det på, frågar hon retoriskt. Sara konstaterar att kvinnor inte är sämre jurister, och hon uppfattar viljan om delägarskap som jämnt fördelad.

– Kaka söker maka. Traditionellt är den absoluta merparten delägare män. Dessa väljer andra män som de supporterar. Tidigare var kvinnor borta på grund av barnafödande, sen förväntades de trappa ner karriären. Idag vill tack och lov även män hänga med sina barn. Även om det finns mycket kvar att göra är relationerna mer jämställda idag. Byråerna måste aktivt se över beteendet på sina kontor. Frågorna är komplexa, men det är inget argument för att undvika dem.

Sara har druckit upp sitt kaffe och vatten, men tar ingen paus för att hämta mer. I mötesrummet står ett bord med flera flaskor av vitaminvatten. Bredvid ligger en trave med anteckningsblock i behagliga färger och med uppmuntrande budskap. ”Let’s do awesome things.” Men det är något med den kreativa miljön och juristens moderna roll som känns allt annat än kravlöst. Tvärtom upplevs snarare förväntningarna höga på toppleveranser, stabila relationer och gärna flera gymbesök i veckan. Vad händer i motgång?

– Det är mycket en fråga om inställning – reflektion är bra, men det får inte övergå till ältan. Det krävs att hela tiden vara lösningsorienterad och sträva framåt för att få logistiken att gå ihop, annars blir det tungrott, säger Sara. Hon funderar men kommer inte på någon tung motgång.

– Vissa tycker kanske att jag har haft någon sådan, men jag har känt att det varit roligt och att jag vill framåt. Det är klart att mindre saker har hänt, men jag är i grunden en positiv person.

Sara Sparrings schema är intensivt, och nu har hon även blivit författare till Karnov Avtalsmallar – hon ska skriva de vällästa standardklausulerna. Hon använder själv Karnov Avtalsmallar, speciellt kommentarsdelarna. Vad gäller de standardiserade skrivningarna ämnar hon skapa ett helhetspaket. Alla avtal är unika och det finns inget färdigt recept för att skriva ihop färdiga svar. Att skriva avtal är snarare att lägga ett pussel, och hantverket kräver lyhördhet och precision. Sara vågar lova att klausulerna kommer få ett lyft, men hon tillägger snabbt att hon ser fram emot läsarnas feedback – en invändning som rimmar väl med Saras prestigelösa inställning.

Vi sätter punkt för intervjun och jag lägger märke till texten på den pastellfärgade pennan jag lånat –  ”I snitched this pen from my favourite law firm!”. Det är något med den futuristiska big brother-känslan som gör att jag ändå väljer att lämna tillbaka mitt långods.