Rättsrummets retorik

Jag sitter i sal 26 på Stockholms tingsrätt. Det är högt till tak och de tunga trämöblerna ger salen ett slottsliknande intryck. Rättegångens parter ser ner i sina papper när de pratar. Ingen ser den andre i ögonen, ingen avbryter den som talar. Framför parterna sitter guldiga plakat där deras roll i rättegången står skriven. Parterna slutar vara människor och reduceras till sina roller när domaren väljer att inte tilltala dessa med namn. Stämningen i rummet är tryckande. Där jag sitter på publikläktaren behöver ingen berätta för mig att jag ska vara tyst, stämningen skriker det åt mig. Jag är inte nervös, jag är endast åskådare till en hyfsat alldaglig rättegång, ändå vidtar jag alla ljuddämpande åtgärder jag kan när jag behöver röra på mig för att plocka upp mitt anteckningsblock.

Som retoriker har jag ägnat de senaste åren åt att försöka förstå och beskriva den juridiska retoriken. Under mina försök har jag mötts av något mystiskt som jag har svårt för att beskriva. Det ligger en tyngd över rättegångar. Det finns en känslomässig laddning i rummet. Det finns något abstrakt som jag varken kan ta på eller sätta ord på. I den här texten kommer jag försöka beskriva denna diffusa tyngd med ordet stämning vilket jag relaterar till den retoriska situationen.

Detta är en essä om sal 26 på Stockholms tingsrätt. Genom texten kommer jag argumentera för att rummet en rättegång hålls i har en påverkan på de argument som kommer framföras under rättegången.

”The Rethorical Situation” - vikten av att analysera stämning i rättegångar
Låt mig då börja med att förklara varför jag som retoriker finner det nödvändigt att analysera stämningen i rättegångar. 1968 presenterade Lloyd Bitzer en essä som kom att få stort inflytande på retorik som ett akademiskt fält. Essän bar titeln The Rhetorical Situation och visade att situationen som ett argument framförs i, har direkt bäring på hur argumentet ser ut. Grunden för den retoriska situationen är att retorn möts av ett problem vilket ska lösas genom att argument framförs inför en publik. För att åtgärda problemet måste argumentet formuleras utifrån publikens världsbild. Som retoriker måste vi då förstå vilka som utgör publiken, vilka det är som faktiskt kan påverka situationen om dessa övertygas av argumentet. Det står alltså aldrig retorn fritt att använda vilket argument som helst. Vilka faktorer det är som påverkar argument har diskuterats sedan dess, och jag vill påstå att stämningen är just en av dessa faktorer.

Vidare måste vi då förstå vad en stämning är och hur den påverkar situationen. I Angelika Krebs artikel Stimmung: From Mood to Atmosphere diskuterar hon stämningar som en sorts känslor. Ilska är en direkt känsla, du känner den här och nu, du vill direkt slå personen som gjort dig arg. Irritation däremot är mer av ett tillstånd, du kan vara irriterad utan att du ens själv märker det. Stämningar liknar då den senare sortens känslor. I Ola Sigurdsons text The doxic status of atmospheres beskriver han stämningar som kvasi-objekt. Stämningar är inte fysiska objekt som går att ta på, men det är fysiska saker i rummet som skapar stämningar (åtminstone delvis). Stämningar är abstrakta fenomen men det känns som att de tar fysiskt plats i rummet till skillnad från andra teoretiska koncept som siffror. Jämför vi dessa två perspektiv ser vi att det är lite oklart huruvida stämningar existerar i eller utanför oss. Utifrån detta vill jag nu göra ett försök att beskriva och analysera stämningen under de rättegångar jag besökt inför denna text.

Rummets egenskaper
Stockholms tingsrätt är idag placerad i Stockholms rådhus vilken byggdes färdigt 1915. Huset ritades av Carl Westman och är beläget nära vattnet på Kungsholmen. Utanför huset möts du av en stentrappa. Väl inne i tingsrätten passerar man först den vanliga säkerhetskontrollen. När du fortsatt genom korridorerna och passerat receptionen kan du slå dig ner i en soffa i den inglasade innergården där tingsrättens café finns. Innergården är ljudisolerad på ett sätt som låser in dig i ditt eget huvud, hela rummet känns som att det är täckt med sound-canceling-funktionen man finner på moderna hörlurar. 

Om du måste besöka våning två kan du se en avvikande stenkorridor med en takmålning. Målningen föreställer en kvinna med förbundna ögon. I ena handen håller hon ett svärd, i andra håller hon en våg. Symboliken är inte subtil. Alla som besöker tingsrätten kommer inte se takmålningen, men runt varje hörn finns det nya symboler som påminner besökaren om vart den är.

Rummets kanske mest stämningsskapande detalj är de mörka träpaneler som täcker väggar och tak. Alla möbler i rummet bär samma känsla av tungt trä. Rummets röda mattor för tankarna till the red room från Twin Peaks. Jag föreställer mig att det var ett liknande rum Kafka såg framför sig när han skrev Processen. 

Alla rättssalar ser inte likadana ut. Under den vistelsen som denna text baseras på besökte jag fyra salar. Tre hade liknande stil och en avvek. Den avvikande salen var sal 11 vilken var betydligt mer lik ett mellanstadieklassrum än vad de andra salarna var. De tre andra salarna är pampiga, med bleknande tapeter vilkas försvinnande färg på något sätt får de att kännas ännu mer exklusiva. Jag tror inte att jag behöver beskriva hur rättssalarnas bänkar och vittnesbås är anordnade, men några detaljer om rummet vill jag analysera lite djupare. Det tunga trät som möblerna är gjorda av är förmodligen mörklaserad ek. Den nationalromantiska stilen som var populär under husets byggnad framträder tydligt i möblernas grova träbalkar. Dessa möbler är inte målade med Carl Malstens tunna moderna linjer, dessa möbler är framhackade ur solida träblock och vore en mardröm att möblera om. Jag finner det även nödgat att poängtera att den bänk som domarna sitter bakom är upphöjd i rummet. Det finns ingen otydlighet i vem som bär makten i rummet. Vanligtvis är det en subtil höjdskillnad, men fortfarande en höjdskillnad. Det skulle inte vara möjligt att skapa samma hierarkier i ett vardagsrum. Även om jag var ensam i rummet skulle jag hysa respekt för domarnas bänk. Rummets utformning och inredning skapar en seriös stämning, och får alla dess besökare att tänka en extra gång på vad de gör och säger.

Maktutövningens inneboende tyngd
Jag har upplevt liknande stämningar på andra tingsrätter med betydligt nyare lokaler. Rummets fysiska egenskaper kan inte vara det enda som påverkar stämningen under en rättegång. Stämningen kan inte helt existera utanför oss. Min nästa tanke är då att det finns en tyngd i den maktutövning som rättegången ligger grund för. Jag vill argumentera för att denna tyngd till viss del är symbolisk. Jag har upplevt samma tyngd både när det gäller ringa narkotika och när det gäller grova våldsbrott. Maktutövningen måste ha en inneboende tyngd bortom det faktiska straff som ska utdelas, annars skulle en liten bot inte kunna skapa samma stämning som ett långt fängelsestraff.

Vad är egentligen en stämning? Ett sätt att tänka på stämningar är att dessa nästan är fysiska saker. De tar plats i rummet och skapas av fysiska objekt. Trotts detta går de inte att ta på. Kanske är de en sorts känslor som påverkar hur personer i rummet kommer bete sig. På bilden kan vi se takpanelerna i trä, takkronorna som sprider sitt dova ljud, och hur den nationalromantiska stilen bryts av modern teknik som projektorer. Man kan också se den subtila förhöjningen som domarnas bänk har, och hur åtal/ försvar har bänkar vilka omringar det ensamma vittnesbåset. 

Edgärdsmannarätt, legala bervisteorin, och fria bevisteorin
Sverige har genom tiderna haft tre olika processuella system. Under medeltiden hade vi edgärdsmannarätt, vilket följdes av den legala bevisteorin, och slutligen ledde till dagens fria bevisteori. Att bevisa något under edgärdsmannarätten var en symbolisk handling. Ett antal personer svor inför Gud att dessa skulle tala sanning. Man antog då att personerna var tillräckligt troende för att inte ljuga, och om de ljög så var det inte ett så stort problem då orättvisan skulle lösas vid pärleporten. Hur skiljer är en stämning när Gud kan bestraffa dina lögner från när det är Sveriges lag om mened du fruktar? Jag vill här påminna om att den bänk som domarna sitter bakom är upphöjd så att domarna ser ner på parterna, symboliken lever kvar.

Probatio plena, probatio semiplena
När vi väl övergav edgärdsmannarätten började vi använda oss av den legala bevisteorin. I det legala bevissystemet har man systematiserat vilka bevis som får användas, och hur dessa ska bedömas. Det är här vi finner termerna probatio plena och probatio semiplena. Bevis sågs då som en skål som ska fyllas helt. Ett vittnesmål var ett halvt bevis (probatio semiplena) vilket innebar att det krävdes två av varandra oberoende vittnesmål för att avgöra en rättegång. Den strikta systematiseringen behåller känslan av att det vi gör i rätten är något annat än att argumentera. Det vi gör är att bevisa. Aristoteles skulle nog påstå att det nästan gör retorik irrelevant. I hans klassiska verk Retoriken finner vi en uppdelning mellan icke-tekniska och tekniska bevis (pisteis atechnoi och entechnoi). Ett icke-tekniskt bevis är då ett bevis vilket skapats helt utan retorikens konst, alltså utan retorikens verktyg som ethos, pathos, logos eller topikläran. Att åberopa ett vittnesmål eller ett erkännande (vilket var de två stora bevisformerna) kräver föga retoriska kunskaper, dessa blir alltså icke-tekniska bevis.

Är det kanske detta som lever kvar i stämningen? När åklagaren läser upp sin stämningsansökan med huvudet riktat ner i sina papper, eller när försvaret ställer samma fråga som den ställt tusen gånger men nu till ett nytt vittne i ett nytt fall. Kanske är det då som stämningen visar att det inte är en debatt som pågår, det är inte en hetlevrad argumentation, det är lugnt och rationellt bevisande, ett fyllande av skålen. Må detta vara skenbart eller icke, det är en del av vad som skapar stämningen, och vad stämningen kommunicerar.

Plädering om stämningens konsekvenser
Om vi knyter detta till den retoriska situationen så måste vi diskutera hur detta formar argumenten som används. Vi vet att argument konstrueras i relation till publiken de skapas för, och problemet de ämnar lösa. Men hur stämningar påverkar argument är ännu inte undersökt. Det är inte ens självklart att stämningar kan påverka oss alls. Som Kreb noterar i sin text kan vi som vuxna människor välja att helt ignorera stämningar. Vi kanske väljer att röra oss med stämningen, så som jag väljer att vara tyst när jag sitter i publiken. Samtidigt kan en person gå in i rättegången med förväntningar på en öppen dialog och känna hur stämningen tystar personen, kanske märker personen det och kämpar emot, men kanske kommer stämningen att sätta sig som ett virus och hindra personen från att säga något alls.

Nu när Norstedts juridik fyller 200 år (grattis!) finner jag det lämpligt att vi påminner oss själva om hur vår rättshistoria kan leva kvar.

Mer information om Martin Jedestav finner du på Rättoriks webbsida. Här hittar också kurser och roliga after work- aktiviteter med fokus på det juridiska arbetet, se mer på Rättoriks webbsida. 

Vill du höra mer av Martin Jedestav, lyssna på podden Jurdikens värld och avsnittet Juridik och retorik - om styrkan i narrativet och att dansa retorikens dans.