Högsta domstolen har beviljat prövningstillstånd i ett fall där en 13-åring, som har adhd och autism, inte behandlades lågaffektivt trots att så skulle ske enligt elevens handlingsplan. Barn- och elevombudet (BEO) yrkar på att den ansvariga kommunen ska betala 10 000 kr skadestånd för kränkning. Kritiker menar att BEO inte borde driva fallet överhuvudtaget medan andra anser att det är bra att rättsläget nu klargörs.
Några elever drog fram en soffa som blockerade en korridor på Dalängsskolan i Lidköping. De satte sig i soffan och hindrade därigenom andra att passera förbi. En skolvärdinna och en lärare sa åt dem att flytta sig från soffan, vilket alla till sist gjorde utom en. Den eleven, en 13-årig pojke, vägrade och tog spjärn mot ryggstödet. En lärare tog då ett ”brottargrepp” om pojken och lyfte bort honom. Pojkens föräldrar anmälde händelsen till polisen och Barn- och elevombudet (BEO) - som yrkade på att kommunen skulle betala skadestånd för kränkning. Den 13-åriga pojken har nämligen adhd och autism, och ska bemötas lågaffektivt enligt den handlingsplan som hade utarbetats av skolan.
Men kommunen ville inte betala skadestånd då man menar att läraren bara utövade sin tillsynsplikt. Läraren kände inte till elevens handlingsplan då han tillhörde ett annat arbetslag och av sekretess- och integritetsskäl spred man inte vidare informationen.
BEO drev fallet vidare i tingsrätt och hovrätt - som friade kommunen med hänvisning till att lärarens agerande var befogat och proportionerligt i förhållande till syftet att få bukt med ordningsstörningen.
Fråga om proportionalitet
Nu har BEO fått prövningstillstånd i Högsta domstolen. BEO yrkar på att huvudmannen, i det här fallet Lidköpings kommun, ska betala 10.000 kronor i skadestånd till eleven för den kränkning som han utsattes för.
– BEO bedömer att personalen i det här fallet har gått utöver tillsynsplikten och att det fysiska agerandet inte har varit rimligt i förhållande till syftet och övriga omständigheter. Det har alltså inte varit fråga om ett proportionerligt agerande och det är det hela målet handlar om säger Renée Malmén, jurist vid BEO.
Jan Melander är skoljuridisk expert för JUNO för kommuner och har tidigare bland annat varit lärare på rektorsprogrammet. Enligt honom kan ett skadestånd utdömas trots att läraren inte gjort något fel.
-Rent rättsligt är det skillnad på att säga att skolhuvudmannen har ett visst ansvar och att läraren har ett visst ansvar. Det är med andra ord ingen motsättning mellan att anse att huvudmannen agerat klandervärt, men att läraren inte gjort det. Det kan med andra ord principiellt tänkas att skadestånd bör utgå trots att läraren inte gjort något fel, förklarar han.
I en vägledande dom från Högsta domstolen (NJA 2016 s. 596) dömdes en kommun att betala 5000 kr i skadestånd. En lärare hade då utdelat ett slag med öppen hand mot en elev i årskurs ett efter att denne hade spottat på läraren. Det som skiljer från det nu aktuella fallet är att det rör sig om en äldre elev med diagnoser och som därtill har en särskild handlingsplan. Högsta domstolen ska alltså ta ställning till om det är kommunens ansvar att alla lärare på skolan ska känna till och agera enligt den lågaffektiva modellen om det finns en sådan handlingsplan.
-Det är en av frågorna som aldrig har prövats och vi vill ha svar på hur man ser på detta och hur det ska hanteras. Det finns ju en anledning till att det finns en handlingsplan i varje enskilt fall, konstaterar Renée Malmén.
”Skapar rädsla hos lärarkåren”
Det finns dock kritiker som menar att BEO inte borde driva det här fallet och att det i förlängningen riskerar att underminera lärarnas auktoritet.
-Det är väl klart att det upplevs som kränkande att som barn bli utlyft ur en soffa men en individs rätt att inte känna sig kränkt kan inte gå före en klass rätt till störningsfri lektion, säger Isak Skogstad, lärare och skoldebattör (tillika skolpolitisk expert för Liberalerna).
-BEO:s agerande skapar en inneboende rädsla i lärarkåren för att agera mot bråkstakar och man motverkar sitt eget syfte. BEO tänker att de är garanter för elevernas trygghet men det blir tvärtom: ju hårdare de driver sina frågor ju räddare blir lärarkåren. Det blir stökigare i skolan och fler elever drabbas.
Isak Skogstad framhåller också att det är såväl teoretiskt som praktiskt omöjligt att förvänta sig att alla lärare ska känna till elevers handlingsplaner på en skola.
Även om läraren hade varit insatt i eleven och vetat om det lågaffektiva bemötandet i enlighet med handlingsplanen finns det inte någon grund för att driva ärendet, menar han.
-Det kommer oundvikligen situationer där man som lärare måste agera. Då spelar det ingen roll om eleven har diagnoser eller inte, som lärare måste man lösa situationen där och då.
Möjlighet och skyldighet att ingripa genom tillsynsplikten
Renée Malmén betonar kommunens ansvar för att jobba långsiktigt och kontinuerligt med trygghet och studiero för att hantera situationer som innebär att elever inte blir kränkta.
-Vi förstår problematiken, men vi har en lagstiftning att förhålla oss sig till och den är klar i den bemärkelsen att barn och elever inte får utsättas för kränkande behandling. Det finns möjlighet och skyldighet att ingripa inom ramen för tillsynsplikten men det finns också en gräns och det är den vi anser att man har överträtt i detta fall.
Jan Melander anser att det är bra att HD nu prövar fallet med 13-åringen.
-Det ska samtidigt sägas att det också finns gränser för de hänsyn som kan tas även för elever med diagnoser. Om tålamod inte räcker och ordningsstörningen fortsätter måste läraren oavsett diagnos agera på ett lämpligt och proportionerligt sätt för att få ordningsstörningen att upphöra.