Någon gång under 70-talet hittade en ung man en silvernål som han tog till Riksantikvarieämbetet som dock avfärdade den som skräp. Över 40 år senare hittades en större silverskatt på samma plats, efter att mannen – som hunnit passera 60 år – pekat ut var han hittade nålen. Kammarrätten nekar honom dock ersättning som upphittare av skatten.
Efter att RAÄ år 1980 avfärdat mannens fynd – som gjordes på hans egen mark – valde han att behålla den. År 2020 följde arkeologer upp ett tips, som kommit redan 1977, som att arabiska silvermynt hittats på mannens ägor någon gång innan 1931. När undersökningar skulle inledas visade mannen silvernålen för arkeologen och pekade samtidigt ut den plats där han hittat den. Undersökningarna resulterade i att två silverskatter upphittades, och silvernålen bedömdes höra till den ena av dem.
Mannen ansökte därefter om inlösenersättning från RAÄ som beslutade att han hade rätt till 1 000 kronor för silvernålen, men att han inte hade rätt till någon ersättning för upptäckandet av de andra skatterna. ”Upphittaren har endast rätt till ersättning för hembudspliktiga fynd som hen själv har påträffat” går det att läsa av beslutet.
Beslutet överklagades till förvaltningsrätten som genom en nämndemannadom rev upp RAÄ:s beslut. Domstolen menade att eftersom mannen pekat ut platsen var det hans förtjänst att en utgrävning skett just där och att det inte kan garanteras att skatten hade hittats utan detta utpekande. Detta, tillsammans med den omständigheten att silvernålen bedöms höra till en ring i depån, gör att mannen ”får betraktas som faktisk upphittare av depån innehållandes ett ringspänne, en armbygel, en silverbarr, en silverspets samt 109 arabiska silvermynt.”
Den skiljaktige domaren menade att bestämmelsen om inlösen och hittelön inte innebär att en markägare kan få ersättning för fynd som någon annan har gjort på dennes mark. Utgrävningen gjordes på initiativ av Stockholms universitet och hade sin bakgrund i mycket gamla tips. I och med att Stockholms universitet är de faktiska upphittarna av fynden har mannen därför inte rätt till ersättning för annat än silvernålen, menade domaren.
Kammarrätten går nu på samma linje som den skiljaktige och fastställer RAÄ:s beslut. Domstolen konstaterar att arkeologerna utfört undersökningen av åkern på eget initiativ, samt att de systematiskt sökt över hela åkern med metalldetektor. Fyndet kom således inte som en följd av mannens fynd av silvernålen.