För att öka möjligheterna för bolag att få avdrag för forskning och utveckling infördes år 2014 ett s.k. forskningsavdrag. Skatteverkets strikta tolkning av reglerna, i kombination med en betungande bevisbörda, gör dock att bolag avstår från att söka forskningsavdrag – vilket försämrar Sveriges möjligheter att bibehålla innovativa företag. Det skriver Hanna Landelius, manager på Aspia, som välkomnar den pågående översynen av gällande regler.
Nedsättning av arbetsgivaravgifter för personer som arbetar med forskning och utveckling, ofta benämnd forskningsavdrag/FoU, infördes 2014. Vid tiden för införandet förelåg endast avdragsrätt för forskning och utveckling enligt Inkomstskattelagen (IL) och det var svårt för bolag att få igenom sin avdragsrätt.
Forskningsavdraget återfinns i Socialavgiftslagen (SAL). Regeringen angav vid införandet av lagen att goda förutsättningar för FoU är av stor betydelse för Sveriges tillväxt i en global ekonomi. Trots att regeringen uttryckte ett behov av enkla regler kom lagen att utvecklas på ett synnerligen komplicerat sätt med många tolkningsmöjligheter. Resultatet har lett till att Skatteverket, i avsaknad av tydliga riktlinjer, kommit att tillämpa lagen ytterst restriktivt, vilket gör att bolag kan gå miste om ca 3 miljoner kronor i avdrag per månad. Även i domstol har det visat sig svårt för bolag att styrka sin avdragsrätt.
Forskning och utveckling i SAL
Nedsättning av arbetsgivaravgifter för forskning och utveckling återfinns i SAL (2000:980). Där framgår i 2 kap. 29 – 31 §§ att nedsättning av arbetsgivaravgifter kan ske för personal som arbetar med forskning eller utveckling (eller båda). Ett kriterium är att den anställda arbetar minst halvtid och minst 15 timmar av sin faktiska arbetstid med just forskning eller utveckling. Avdrag får göras mot arbetsgivaravgifterna med tio procent av avgiftsunderlaget. Avdraget från arbetsgivaravgifterna får dock inte överstiga 1,5 miljoner per kalendermånad och får inte medföra att avgifterna understiger ålderspensionsavgiften. Vidare får avdrag göras med tio procent mot den allmänna löneavgiften. För 2023 uppgår därför avdraget till 19,59 % av avgiftsunderlaget. Totalt avdrag per kalendermånad blir 3 064 129 kr. Avdraget beräknas på koncernnivå.
Själva beräkningen av avdraget är sällan problematiskt för vare sig företag eller konsulter. Utan det är definitionerna av vad som utgör forskning respektive utveckling, samt tidsredovisning, som ger upphov till en betungande – och inte sällan övermäktig – bevisbörda för ett sökande bolag. Till skillnad från exempelvis IL har man för forskningsavdraget i SAL valt att förena avdraget med definitionsbeskrivningar för forskning respektive utveckling. Dessa återfinns i 1 kap. 11 – 12 §§ SAL.
I 1 kap. 11 § SAL anges: Med forskning avses i denna lag systematiskt och kvalificerat arbete med att i kommersiellt syfte ta fram ny kunskap.
I 1 kap. 12 § SAL sägs vidare: Med utveckling avses i denna lag systematiskt och kvalificerat arbete med att i kommersiellt syfte använda resultatet av forskning för att utveckla nya varor, tjänster eller produktionsprocesser eller väsentligt förbättra redan existerande sådana.
Definitionerna i sig ger ingen klarhet i hur man ska förstå begreppen. Rekvisit såsom systematiskt och kvalificerat är subjektiva till sin natur. Även begreppet ny kunskap kan ges skilda tolkningar beroende på bransch. Vad en väsentlig förbättring av en produkt egentligen innebär kan vidare variera väldigt mycket beroende på såväl produkttyp som marknad. Aktuella förarbeten ger dessvärre föga vägledning, vilket även Skatteverkets representant påtalade vid Svenskt Näringsliv seminarium om FoU i mars 2023.
Skatteverket var en av de remissinstanser som avstyrkte förslaget redan från början med motiveringen att begrepp såsom forskning och utveckling, trots flera tidigare försök, aldrig har kunnat definieras på ett tillfredställande sätt.
Som yrkesverksam inom området kan jag notera en väldigt restriktiv tolkning från Skatteverkets sida, och i många fall ställs det oskäligt höga beviskrav för att bolag ska kunna styrka sin avdragsrätt. Detta ska även ses i ljuset av att beviskravet gällande andra skatterättsliga avdrag är betydligt mildare då det normalt sett är tillräckligt att den skatteskyldige förmår göra ”sannolikt” att avdragsrätt föreligger.
Forskningsavdraget i praktiken
Skatteverket skriver i flera av sina beslut att avdragsrätten ska styrkas för varje redovisningsperiod. För arbetsgivaravgifter sker dessa månadsvis. Men att varje månad ta fram och styrka ny kunskap, systematiskt arbete, väsentliga förbättringar etc. innebär ett väldigt betungande arbete för det enskilda bolaget. Det är inte heller alltid möjligt att varje månad ha en tydlig bild över vilken ny kunskap ett visst projekt kommer att leda till. I flera ärenden efterlyser Skatteverket en övergripande tidsplan, vilket inte alltid kan presenteras löpande. Eftersom avdraget ska styrkas månadsvis är det många företag som kontinuerligt istället söker avdrag retroaktivt då det upplevs som lättare att se tillbaka på projektet ifråga och förklara vad som skett, vilket inte var tanken från början.
I många fall behöver bolag ta in konsulter för att ta fram det underlag som begärs, vilket naturligtvis urholkar en del av skatteincitamentet. Samtidigt är handläggningstiderna på Skatteverket långa, ofta 6 månader eller ännu längre tills dess att en handläggare utses.
Ett regelverk som hade det uttryckliga syftet att vara enkelt att förstå och tillämpa har alltså i praktiken utvecklats i motsatt riktning.
Samma regler – olika krav
Vad gäller tidsaspekten kräver Skatteverket oftast en tidsredovisning per anställd och projekt för varje månad. Det kan tyckas befogat eftersom lagen tydligt stadgar tidskravet, men för liknande avdrag hittar man sällan motsvarande krav. Ett sådant exempel är det s.k. Växa-stödet, där enmansföretag medges sänkta arbetsgivaravgifter under vissa förutsättningar. Även häri föreligger ett tidskrav om 20 timmar per månad. Varken som handläggare på Skatteverket eller i praxis har jag dock sett att bolagen i praktiken har avkrävts tidsscheman för varje månad i paritet med det som krävs gällande forskningsavdrag. Varför det görs en sådan skillnad i förhållande till forskningsavdrag, trots att lagkravet alltså är detsamma, framgår inte.
Härtill kan nämnas att Skatteverket i ett nyligen meddelat beslut ansåg att ett bolag inte styrkt kvalificerat arbete för de anställda då man inte redogjort vad varje anställd, för varje tidsperiod, utfört för arbete. Huruvida detta är ett rimligt krav för att bevisa att arbetet sannolikt bedrivits kvalificerat kan ifrågasättas. Särskilt då det av förarbetena framgår att arbetsuppgifterna ska ses i ljuset av det större sammanhang som de ingår i.
I egenskap av konsult märker jag hur flera företag mottar förfrågningar där Skatteverket begär att bolag ska styrka sin avdragsrätt för de senaste 1-2 åren. Detta oavsett om de tidigare lämnat öppna yrkanden och fått dessa beviljade eller inte. I ett fall hade ett bolag exempelvis lämnat öppna yrkanden och fått avdraget beviljat, för att senare få förfrågningar gällande samma avdrag och tidsperiod. Resultat blev att bolaget, genom beslut från förvaltningsrätten, tvingades återbetala avdragen för de senaste två åren.
En nymodighet för gällande forskningsavdrag är att Skatteverket tar in sakkunniga patentingenjörer från Patent- och registreringsverket (PRV) för att bedöma de underlag som bolag skickar in. Detta är en konsekvens av att skattehandläggare upplever det som svårt att bedöma de många tekniska dokument som skickas in. Detta medför i praktiken att det blir upp till bolagen att efter bästa förmåga argumentera mot patentingenjörer huruvida de uppfyller kraven i SAL. En så sträng bevisbörda avseende avdrag för arbetsgivaravgifter har nog sällan skådats.
En välkommen förändring
Abraham Lincoln ska ha sagt “the best way to get a bad law repealed is to enforce it strictly”. Måhända har Skatteverket låtit sig inspireras av hans ord när det gäller tillämpningen av forskningsavdrag. Resultatet av myndighetens strikta tolkning och den betungande bevisbördan är under alla omständigheter att bolag avstår från att söka forskningsavdrag – vilket försämrar Sveriges möjligheter att bibehålla innovativa företag.
Lyckligtvis sker just nu en översyn av forskningsavdraget i syfte att tydliggöra definitionerna och underlätta för bolagen. Utredningen ska presenteras i januari 2025. Jag tror att samtliga yrkesverksamma som arbetar med avdraget, såväl statligt som privat, välkomnar en sådan förändring.