Människorättsorganisationen Civil Rights Defenders arbetar bland annat med att stötta andra organisationer så att man på ett säkert sätt kan samla in och förvara bevisning som kan användas i framtida rättsprocesser. De har, tillsammans med överlevare som utsatts för tortyr och andra grova brott, polisanmält flera högt uppsatta tjänstemän inom den syriska regimen. Flera fall som tagits upp i svenska domstolar, från bland annat Rwanda och forna Jugoslavien, visar att förövare kan åtalas många år efter att brotten begicks. Hur kan Sverige och övriga världen bli bättre på att utkräva ansvar för folkrättsbrott? I podden Juridikens värld berättar Aida Samani, jurist på Civil Rights Defenders, om det oförtrutna arbetet med att ge upprättelse åt offer och anhöriga.
I början av 2019 polisanmälde Civil Rights Defenders, tillsammans med nio syriska överlevare som utsatts för tortyr och andra grova brott, flera högt uppsatta tjänstemän inom den syriska regimen. Och i april 2021 i år anmäldes flera representanter för den syriska regimen för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten genom kemvapenattacker mot civilbefolkningen.
Att lagföra individer i andra länders domstolar är idag det enda sättet för att kunna utkräva ansvar för gärningar som begåtts i Syrien. Den syriska regimen har inte något intresse av att utreda sina egna brott. Och det är inte heller möjligt att lagföra de här brotten i den internationella brottsmålsdomstolen eftersom Syrien inte har ratificerat Romstadgan.
Foto: Civil Rights Defenders
– Att lagföra individer i andra länders domstolar är idag det enda sättet för att kunna utkräva ansvar för gärningar som begåtts i Syrien. Den syriska regimen har inte något intresse av att utreda sina egna brott. Och det är inte heller möjligt att lagföra de här brotten i den internationella brottsmålsdomstolen eftersom Syrien inte har ratificerat Romstadgan. Dessutom blockerar Ryssland och Kina försök att hänskjuta frågan till brottsmålsdomstolen när frågan kommit upp i FN:s säkerhetsråd, säger Aida Samani i podden Juridikens värld.
– Det kortsiktiga målet är att få till stånd utredningar av svensk polis lett av åklagare, och att vi så småningom kan få en internationell arresteringsorder mot förövarna.
Aida Samani betonar att arbetet att ställa förövare inför rätta är ett teamwork – man arbetar med flera människorättsorganisationer för att få fram den bevisning som krävs.
– En av våra partnerorganisationer har personal på plats i Syrien och har möjlighet att dokumentera brott på egen hand genom exempelvis videoupptagning och fotografering, de kan höra vittnen på plats. En annan organisation vi samarbetar med fokuserar på information som finns i öppna källor, de ”skrapar” internet efter bevisning i form av foton och videor och försöker därefter verifiera dess äkthet. Vilket är väldigt viktigt i en tid när det är enkelt att manipulera bilder.
Just när det gäller Syrien finns det mycket dokumentation gällande krigsförbrytelser och andra grova brott. Hur kommer det sig?
– Det handlar delvis om att desertörer har lyckats smugglat ut information, det mest kända exemplet är de s.k. Caesarfilerna, som smugglades ut av en f.d. syrisk militärpolis som deserterat. Filerna innehåller över 28 000 foton på döda kroppar av personer som varit frihetsberövade i regimens fängelser. Många kroppar är utmärglade och bär tydliga spår av tortyr. Familjemedlemmar och vänner har på så vis kunnat identifiera sina söner, döttrar, syskon och föräldrar på de här bilderna – människor som försvunnit in i landets fängelsesystem, säger Aida Samani i Juridikens värld.
– Det handlar också om att det har varit möjligt att ta hand om och smuggla ut dokumentation som regimen, IS eller oppositionsgrupper lämnat efter sig när de förlorat kontrollen över ett område.
Folkrättsbrott i svenska domstolar – en våldsam utveckling
Under loppet av drygt femton år har 14 personer lagförts i svenska domstolar för olika brott mot folkrätten – som folkmord och krigsförbrytelser. Det allra första folkrättsbrottet som avgjorts i en svensk domstol var målet mot Jackie Arklöv – så sent som 2006 - som vid tiden för rättegången redan avtjänade ett fängelsestraff på livstid för polismorden i Malexander. Målet rörde gärningar som Arklöv begått som legosoldat på den bosnienkroatiska sidan under kriget i början på 90-talet. Åtalet ansågs styrkt och han dömdes för grovt folkrättsbrott.
Cirka 800 000 människor fick sätta livet till och över två miljoner flydde under folkmordet på hutuer i Rwanda 1994. Nitton år efter massmordet, år 2013, avgjordes det första fallet avseende folkmord i en svensk domstol. Den åtalade, en 54-årig svensk medborgare, befanns skyldig till folkmord och krigsbrott och dömdes till livstids fängelse. Därefter har ytterligare två andra män dömts för folkmordet i Rwanda i svenska domstolar.
Aida Samani berättar att det kan vara komplicerat att bevisa den avsikt som måsta finnas för att man ska kunna döma någon för folkmord – även om den brottsrubriceringen knappast kan ifrågasättas när det gäller de ohyggliga händelserna i Rwanda.
– Man kan titta på uttalanden, eller att man har uttryckt sitt stöd för en sådan avsikt. I avsaknad av uttalanden och liknande får man titta på bakgrundsfakta. Om den tilltalande har haft en ledande roll, eller ingår en grupp som har uttryckt en sådan avsikt eller ingår i en sådan plan. Man kan också titta på andra platser i landet för att kunna belägga att det rör sig om ett mönster, säger hon.
Hur bedömer man om det finns samband med en väpnad konflikt?
En man, som var försatt ur stridbart skick, utsattes för en brutal misshandel av en annan man under kriget i Syrien. Händelsen filmades och ledde till svåra avvägningar för de svenska domstolarna. Tingsrätten menade att det saknades ett samband mellan den behandling som offret utsattes för och den väpnade konflikten, vilket krävs för att fälla till ansvar. Skälet till det var att de två männen stred i samma strida av konflikten, möjligen i olika grupperingar men inom samma opposition – vilket av tingsrätten tolkades som att det var fråga om en konflikt av privat karaktär. Hovrätten gjorde emellertid en annan bedömning.
Hovrätten konstaterade att de motiven, eller alla möjliga kombinationer av dessa, hade sin grund i den väpnande konflikten och att det alltså fanns ett samband med den. Den åtalade fälldes därför för folkrättsbrott.
– Dels konstaterade hovrätten att det verkade som att målsägande ville bryta sig ur den väpnade grupperingen för att starta upp en ny, konkurrerande väpnad grupp och att det kunde utgjort motiv till misshandeln. Vid en analys av videoinspelningen som rätten tog del av framkom det även att offret fick frågor om han var en utsänd spion från regimen, säger Aida Samani i Juridikens värld.
– Hovrätten konstaterade att de motiven, eller alla möjliga kombinationer av dessa, hade sin grund i den väpnande konflikten och att det alltså fanns ett samband med den. Den åtalade fälldes därför för folkrättsbrott.
Högsta domstolen beviljar prövningstillstånd
Det finns också flera fall från svenska domstolar, från konflikterna i Irak och Syrien, där de åtalade har låtit sig fotograferas och publicerat foton på sig själva vid döda och skändade kroppar. Detta som ett led i en ständigt pågående krigspropaganda – vilket blivit allt vanligare idag när alla har mobiltelefoner. Ett fall handlade om en 40-årig irakisk medborgare, som var med i den irakiska armén som stred mot terrorgruppen IS i Irak 2015. Han lät sig fotograferas och filmas intill fyra dödade IS-soldater. Tre av de fyra kropparna är stympade. På ett fotografi trampar den tilltalade själv på den liggande kroppen. Han dömdes till fängelse av tingsrätten och hovrätten. Fallet beviljades sedan prövningstillstånd hos Högsta domstolen. Enligt 2014-årslag och Romstadgan får inte s.k. skyddade personer - det vill säga civila, sårade, och stridande som är försatta ur stridbart skick – utsättas för förödmjukande eller nedsättande behandling. Frågan var om även döda personer är skyddade personer i lagens mening?
– HD tittade på praxis från andra tribunaler, som Jugoslavientribunalen och Rwandatribunalen, där det framkommer att döda personer utgör skyddade personer. HD kunde också se att begreppet i Romstadgan innefattar döda personer och konstaterade även att det i andra domstolar i Europa åtminstone inte finns någon praxis som talar emot detta. Mot den bakgrunden ansåg HD att döda personer ska anses omfattas av begreppet skyddade personer.
Vilka svårigheter möter domstolar som ska bedöma gärningar som begåtts i konflikter när man inte har tillgång till brottsplats och ibland inte ens kan identifiera offren? Hur går samarbetet med andra organisationer till? Hur kommer det sig att antalet polisanmälningar mot den syriska regimen har minskat den senaste tiden? Vad är det viktigaste för att Sverige ska kunna bli ännu bättre på att lagföra förövare som begått krigsförbrytelser? Och varför väcker en pågående rättegång i Sverige mot en iransk man – åtalad för att ligga bakom massavrättningar av politiska fiender i slutet av 80-talet – omvärldens intresse?
Hör Aida Samani prata om detta och mycket mer i avsnittet "Krigsförbrytelser och andra folkrättsbrott - så kan förövarna ställas till svars". Lyssna här eller där poddar finns.
