-Men problematiken har varit känd länge, inte minst genom att människor från Sverige på olika sätt haft samröre med exempelvis terrororganisationen al-Shabab i Somalia, säger Magnus Norell, en av Sveriges ledande terrorexperter, som bland annat är knuten till The European Foundation for Democracy i Bryssel.
Den nya lagen innebär att det från och med den 1 mars 2020 blir det straffbart att hjälpa terrorgrupper på olika sätt. Exempel på samröre som lagen tar sikte på är vapenhantering, uthyrning av mark eller transporttjänster åt en terrororganisation.
Kriminalisering i strid med föreningsfriheten?
Den nya terrorlagen är en bantad version av regeringens ursprungliga intention att kriminalisera själva deltagandet i en terrororganisation. Den delen togs bort eftersom Lagrådet i höstas uttalade att det skulle strida mot föreningsfriheten som skyddas i grundlagen, vilket kräver två riksdagsbeslut med riksdagsval där emellan. Många remissinstanser hade dock en annan uppfattning. Josef Zila, professor emeritus i straffrätt, är en av dem som anser att Lagrådet gjorde en alltför långtgående tolkning av grundlagen.
-Enligt min mening skulle det ha gått utmärkt att kriminalisera deltagande, oaktat regeringsformen, då jag anser att föreningsfriheten inte omfattar samhällsomstörtande verksamhet, säger han.
Även tidigare har förslag om att utreda en kriminalisering av deltagande i terrororganisationer stött på motstånd – men av andra mer svårförståeliga skäl enligt Magnus Norell.
-Det kom en proposition 2010 som omedelbart sköts ner. Skälen till detta förefaller svårbegripligt, men det finns politiska krafter som har tolkat en kriminalisering som islamofobiskt och liknande. Dessa politiker har uppenbarligen haft ett stort inflytande, konstaterar han.
Josef Zila betonar att skillnaderna mellan att kriminalisera deltagande och den nu aktuella lagen gällande samröre inte ska överdrivas.
-Samröre med terrororganisationer täcker också deltagande, det är ett bredare begrepp. Den stora skillnaden ligger i bevisningen. Det är så att säga ovanligt med medlemsregister i denna typ av organisationer, deltagandet är i den meningen svårbevisad. Vid den nu aktuella regleringen behöver man inte fastställa att någon är ”medlem” eller inte då lagen syftar på de faktiska gärningarna.
-Att enbart vara en helt passiv "medlem" i en terrorgrupp, utan att uppfylla rekvisiten i samrörebestämmelsen, skulle inte räcka till utdömande av straffansvar. Å andra sidan kan även en "icke medlem" i en terrorgrupp dömas till ansvar för samröre om man gör det som står i lagen, säger han.
”Sverige sämst i klassen”
Magnus Norell, som vill se en kriminalisering av deltagandet, menar att den nya lagen kommer alldeles för sent.
-Eftersom lagen inte kan användas retroaktivt blir den mer eller mindre värdelös.
-Sverige utmärker sig som sämst i klassen, det har gått alldeles för långsamt, det är helt enkelt pinsamt från a till ö, säger han.
Han anser att bestämmelserna om försök, förberedelse och medverkan i 23 kapitlet brottsbalken borde användas i syfte att utreda och lagföra de individer som man vet har återvänt till Sverige efter att ha anslutit till IS i Syrien och Irak – och som alltså inte omfattas av den nya lagen om samröre.
-Människor har gjort sig skyldiga till grova brott, och man borde såklart använda sig av den lagstiftning som redan finns. Jag har inte fått något svar på varför man inte gjort det.
-Man får sex års fängelse i Norge och Danmark för brottslighet som inte ens utreds i Sverige, det innebär att något är grundläggande fel, säger Magnus Norell.
Professor Josef Zila ser dock betydande bevismässiga problem med att använda sig av den befintliga lagstiftningen.
-I lagens mening kan man enbart medverka till en konkret straffbelagd gärning (s.k. medverkansobjekt). Man kan inte dömas för medverkan till en "verksamhet" i allmän mening.
-Det vore bevismässigt en ganska hopplös uppgift att behöva styrka de konkreta gärningar som någon medverkat till, inklusive uppsåt till medverkanshandlingen och till huvudgärningen.
Kan journalister dömas?
Lagrådet skriver i sitt yttrande att gränserna gentemot journalistisk verksamhet är oklara i den nya lagen om samröre. Journalistförbundets ordförande Ulrika Hyllert instämmer i detta och menar att journalister kan råka illa ut.
-Det saknas ett uttryckligt undantag för journalistisk verksamhet, det innebär att en journalist kan dömas för samröre med en terrororganisation även om syftet var att bevaka organisationen journalistiskt.
Hon varnar för långtgående konsekvenser.
- Vi har sett hur kollegor runt om världen döms för terrorbrott när de i själva verket bara utfört journalistiskt arbete. Ett exempel är journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson, som 2011 reste med en gerillagrupp i Etiopien och dömdes till 11 års fängelse av landets domstol för bland annat främjande av terrorism. Vi vill ha garantier för att något liknande aldrig skulle kunna hända i Sverige.
I författningskommentaren uttrycks det dock att journalistik faller utanför det straffbara området.
-Med tanke på hur stark ställning bland rättskällorna förarbeten har är journalistförbundets farhågor obefogade, säger Josef Zila.
Han flaggar dock för att svåra gränsdragningsfrågor kan uppstå.
-Ett problem som kan uppstå är hur man kommer att definiera vad som är en journalistisk verksamhet. Man kan inte göra vad som helst. Men det här problemet kan uppstå oavsett om undantaget är uttryckligen lagfäst eller endast står i förarbetena.
Av: Petter Svensson, jurist och redaktionschef för JUNO Nyheter, Norstedts Juridik
Denna artikel är ursprungligen en del av JUNO