Lyssna på poddavsnittet på Spotify, Apple Podcast eller Poddtoppen.
Polisen hade lyckats röja chattar genom att dekryptera en app där gängmedlemmar diskuterade diverse brottsplaner. Bland annat framgår det att en då 18-årig man hade anlitats för att utföra ett mord. Den 25 maj 2020 beväpnade han sig därför med en pistol och uppsökte en adress i Sävja, strax utanför Uppsala, där den planerade måltavlan – som ska ha tillhört ett rivaliserande gäng – eventuellt befann sig. Mordplanen avbröts dock abrupt när 18-åringen upptäcktes av några kvinnor och av den anledningen snabbt försvann från platsen.
Knappt tre år senare, i spåren av den röjda chatten, åtalades den idag 21-åriga tilltänkta skytten, tillsammans med flera kumpaner, för bland annat mordförsök. Man har i efterhand inte kunnat fastställa huruvida den tilltänkta måltavlan verkligen befann sig på den aktuella adressen i Sävja vid den här tidpunkten.
Om ni iklär er rollen som domare – oaktat de något knapphändiga uppgifterna – skulle ni döma den tilltänkta skytten för mordförsök?
– Frågan är om det ett fullbordat försök. Det krävs ju att det finns en fara för att gärningen skulle fullbordas. Jag landar i att det inte räcker. Det krävs ju en rad olika saker för att det ska genomföras, och inte minst ska man ha någon att skjuta på, konstaterar Peter Althin i Juridikens värld, som inte utesluter att hans uppfattning är präglad av en slags "försvararinstinkt" som är lätt att tillägna sig efter närmare ett halvt sekel i yrket.
Sven-Erik Alhem vacklar en aning – men tar till sist ställning i motsatt riktning.
– Som domare hade jag klippt till med mordförsök. Även om jag i efterhand kanske hade ångrat mig, ”vad har du gjort Sven-Erik har du inte gått lite väl hårt fram nu”, hade jag möjligen tänkt, säger han.
Uppsala tingsrätt menade, i sin dom från i maj, att det saknar betydelse huruvida det tilltänkta offret befann sig på platsen och fann att ”faran för brottets fullbordan endast var utesluten på grund av tillfälliga omständigheter”, med hänvisning till 23 kap. 1 § brottsbalken. Från skyttens perspektiv berodde misslyckandet alltså på en ren slump – vilket inte anses göra honom mindre klandervärd i straffrättslig mening. 21-åringen dömdes således för mordförsök och tre kumpaner fälldes för medverkan till samma brott.
Hovrätten konstaterade (Svea hovrätt B 6161-23) att den utpekade skytten visserligen var ”väl förberedd för uppgiften” men att flera delar saknades; det tilltänkta offret skulle visa sig, skottläge skulle uppstå, vapnet skulle avfyras – och det var som sagt oklart om måltavlan befann sig på aktuella adressen. Alltför många moment kvarstod alltså, menade hovrätten – i enlighet med Peter Alhins bedömning – för att skytten ”kan sägas ha stått i begrepp att någorlunda omedelbart fullborda mordet”.
Den s.k. försökspunkten – det som avgör om ett försök i lagens mening hade påbörjats – var inte uppnådd. De fällande domarna för mordförsök och medhjälp revs därför upp.
– Det här med slumpen och tillfälliga omständigheter....Ponera att måltavlan hade fått ett telefonsamtal och var tvungen att ta en annan väg ut från bygnaden än den förväntade, då hade det varit fråga om ”tillfälliga omständigheter”, säger Sven-Erik Alhem, som betonar vikten av att man som åklagare även inkluderar exempelvis förberedelsebrott i gärningsbeskrivningen när man väcker åtal för försöksbrott.
– Domstolarna drar helt olika slutsatser, vilket kan bero på att en duktig åklagare eller duktig försvarare har kunnat övertyga rätten om vad man framförallt skulle beakta i detta fall, menar Peter i Juridikens värld.
– Men vad hade utfallet blivit om besättningen i hovrätten varit en annan än i tingsrätten? – frågar han retoriskt, för att påminna om att rättsliga bedömningar sällan baserar sig på otvetydiga matematiska sanningar.
Juni 2004. Peter Althin möter pressen när hovrättsförhandlingarna i Anna Lindh-mordet börjar. Foto: TT.
En 40-årig man hade tagit emot och förvarat paket från en medtilltalad i tron att dessa innehöll ca 12,5 kg cannabis. Knarket hade dock dessförinnan, i samband med en fordonskontroll, blivit utbytt mot en annan substans genom Tullverkets försorg. Tingsrätten bedömde att fara för brottets fullbordan endast hade varit utesluten ”på grund av tillfälliga omständigheter” varför mannen dömdes för försök till grovt narkotikabrott.
Strax efter att domen överklagades skulle historien ta en ny vändning efter att Högsta domstolen (mål B 5813-22, "Vapenattrappen"), friade två män som lurats av en riggad ”vapenfälla”; polisen hade bytt ut vapen i ett källarförråd mot replikor. HD klargjorde att straffansvar för försöksbrott som utgångspunkt inte ska inträda ”om fara för brottets fullbordan var utesluten redan när gärningsmannens uppsåt formades”. Bestämmer man sig för att begå brott först efter att den olagliga varan ifråga blivit utbytt så ska man med andra ord, "som utgångspunkt", inte dömas för försöksbrott.
”Som en gåva från de högre makterna”, menar Peter Althin om HD-domens välsignade verkan för den 40-åriga mannen. Det var nämligen klarlagt att knarket i paketen hade bytts ut av Tullverkets redan när han mottog uppdraget. Till och med åklagaren i målet ansåg därför nu, i ljuset av HD:s dom, att det inte längre var fråga om "tillfälliga omständigheter". Den 40-åriga mannen frikändes alltså.
Sven-Erik Alhem är kritisk till HD:s dom.
– Jag tycker det är konstigt. Jag har full förståelse för att man tar hänsyn till alla omständigheter i det enskilda fallet. Men dom leder till ännu mer komplicerade utredningar då frågan om vid vilken tidpunkt uppsåtet formades får stor betydelse, menar han.
– Utbytet i sig är förståeligt då myndigheterna inte vill riskera att medverka till att narkotikan kommer ut på marknaden – det inte så lätt med efterföljande kontroll av leveranser, det kan lätt komma på villovägar. HD:s dom leder också till att man vill byta ut vapen eller narkotika så sent som möjligt, vilket ytterligare ökar risken att det kommer på avvägar.
Peter Althin är av en helt annan uppfattning.
– Jag tycker det är en rätt härlig dom!, lyder hans entusiastiska recension.
Hans publika genombrott som advokat kom i samband med den s.k. Riganakosrättegången i slutet av 70-talet. Hans klient påstods vara landets största heroinlangare men friades av hovrätten, och Peter gick därefter under epitetet ”narkotikaadvokaten” i tidningarna.
– Den framgången gjorde att jag blev landets mest anlitade advokat på 80-talet gällande just narkotikamål. Varenda misstänkt narkotikalangare ville att jag skulle biträda dem!
– Om man bestämmer sig för ett uppdrag vid en tidpunkt då det inte längre finns knark utan mjöl – är det inte längre någon slump. Och detta även om den tilltalade ju har haft samma kriminella tanke oberoende av att man bytt ut narkotikan, säger han angående HD-domen.
Han betonar även att det fanns särskilda omständigheter som gjorde att hovrätten friade 40-åringen.
– Tidpunkten när mannen bestämmer sig för uppdraget är ostridigt i detta fall – hade det varit mer osäkert så hade rätten kanske avfärdat det som en efterhandskonstruktion.
– Det viktigaste är att man har en riktlinje, vi vet vad vi har att rätta oss efter, man han konkretiserat slumpen, säger Peter Althin.
Detta och mycket mer veckans avsnitt av Juridikens värld:
# Vad ska man särskilt tänka på som advokat i narkotikamål?
# Hur kommer det sig att gästerna plötsligt är rörande överens gällande ett mål där tingsrättens fällande dom för mordförsök omvandlades till grov misshandel?
# Får man som domare ha synpunkter på ”Malmö stads säregna rundhänthet med allmänna medel” – angående JO:s kritik mot vissa skrivningar från en domare. Althin minns en domare med litterära pretentioner.
# Är det rätt straffa en person för att ha översköljt domstolen med resningsansökningar – eller kan det rentav få motsatt effekt för den som råkar ha vissa rättshaveristiska böjelser? Peter Althin drar sig till minnes en klient som klädde av sig i protest under en hovrättsförhandling – var det en framgångsrik strategi och vad sa han egentligen till rättens ledamöter?