I månadens Möt Experten får vi möta två framstående jurister som på olika sätt bidragit till att forma den svenska rättsutvecklingen. Svante O. Johansson är justitieråd i Högsta domstolen sedan 2011 och har tidigare varit professor i sjö- och transporträtt vid Göteborgs universitet och adjungerad professor vid Oslo universitet. Johnny Herre var justitieråd i Högsta domstolen mellan 2010 och 2023 och professor i rättsvetenskap vid Handelshögskolan i Stockholm 1999–2010 och är idag skiljedomare och adjungerad professor i Oslo.
Tillsammans delar de här med sig av sina perspektiv på juridisk informationssökning och berättar om arbetet med att uppdatera Rättspraxis i litteraturen – ett omfattande verk som kartlägger vad som skrivits om Högsta domstolens avgöranden sedan 1930.
Vad är finessen med ett verk som Rättspraxis i litteraturen i en tid där digital information dominerar?
Finessen med Rättspraxis i litteraturen är att genom en enda sökning hitta allt som har skrivits om ett rättsfall i Sverige. Det är ett verktyg för alla som söker rättsfall som kan vara relevanta för deras rättsfråga och rättsutredning. Syftet är att samla all tillgänglig information om ett avgörande från Högsta domstolen – både digitalt från olika källor och fysiskt material som inte är tillgängligt digitalt.
Om all juridisk information i Sverige fanns digitalt och var fritt tillgänglig för alla – utan betalväggar, tidskrifter med prenumerationskrav eller böcker som endast finns i fysisk form – skulle en AI-tjänst kunna göra samma jobb. Först den dag då all juridisk information är helt tillgänglig kan en AI-tjänst ta över vår uppgift.
”Om all juridisk information i Sverige fanns digitalt och var fritt tillgänglig för alla […] skulle en AI-tjänst kunna göra samma jobb.”
Hur skiljer sig sättet att söka information i Rättspraxis i litteraturen från att använda AI eller andra digitala hjälpmedel?
AI är ett verktyg främst för att identifiera vad som har skrivits om ett ämne, sammanfatta ett större material och redovisa vilka slutsatser som kan dras. Rättspraxis i litteraturen handlar i stället om att samla all information om ett visst ämne, i detta fall alla rättsfall i Sverige från Högsta domstolen sedan 1930. Verket är således mer specifik. Om man söker efter ett rättsfall, ska man kunna hitta det och samtidigt få en översikt över vad som har skrivits om det.
AI har dessutom en tendens att inte bara samla information utan även generera svar. Med Rättspraxis i litteraturen måste man däremot själv läsa och analysera källorna för att dra egna slutsatser, vilket kan vara en fördel.
Detta projekt handlar framför allt om att tillgängliggöra information om vad som har skrivits i olika källor, i olika format och genom olika distributionssätt. För jurister är det ofta av grundläggande betydelse att hitta det som skrivits. En icke-jurist kan tycka att det verkar märkligt att söka efter ett rättsfall enbart för att se vem som har skrivit om det, men för jurister är rättslitteraturen en viktig rättskälla. Den används för att tolka, tillämpa och fördjupa förståelsen för rätten. Högsta domstolen kan ha uttryckt vissa principer, och dessa analyseras och utvecklas i akademiska artiklar och juridiska böcker. Genom att ta del av dessa texter kan man få en djupare förståelse för hur en rättsfråga bör besvaras. Dessutom kan litteraturen visa hur ett rättsfall relaterar till andra rättsfall och hur frågeställningen hanteras eller bör hanteras i ett bredare rättsligt sammanhang.
Svante O. Johansson och Johnny Herre (Bild till höger tagen av Maria Cruseman)
Vad kan gå förlorat när man enbart förlitar sig på AI och digitala verktyg inom juridiken?
Överblicken. Du hittar inte all information av den enkla anledningen att allt inte finns digitalt. AI kan bara söka där den ges tillgång och får därför inte en fullständig bild.
Vad är er drivkraft bakom att uppdatera och ge ut en ny upplaga av verket?
Kort sagt är det en kombination av passion och tradition.
En viktig drivkraft är det enorma arbete som har lagts ner av personer med mycket kvalificerade positioner inte ska gå till spillo. Många av dem har egentligen varit överkvalificerade för uppgiften, men har ändå bidragit till detta arbete. Om detta arbete inte hålls aktuellt blir det obrukbart. Ingen kan använda en bok som inte innehåller uppdaterad information. Som jurist kan du i allmänhet inte hänvisa till en äldre upplaga om det inte är specifikt för att visa att författaren har ändrat uppfattning.
Det är också spännande att se hur rättsfall används, särskilt de vi själva har varit med och dömt i. Hur använder domare, rättsvetare och advokater rättsfallen? Vilka rättsfall citeras ofta, och vilka fall nämns knappt alls?
Det finns rättsfall i boken som saknar en enda hänvisning i den juridiska litteraturen – ingen har någonsin skrivit om dem. Samtidigt finns det andra rättsfall som refereras i hundratals olika verk.
Det skulle vara intressant att undersöka detta vidare – vilka rättsfall faller i glömska, och vilka fortsätter att vara relevanta? Det har varit fascinerande att upptäcka hur rättsfall används och citeras. Ibland blir man så engagerad att man läser kringmaterial, trots att man egentligen sitter med det här perspirationsarbetet.
Hur ser arbetsprocessen ut för att skapa och hålla ett sådant här omfattande verk à jour?
Vi måste kontinuerligt få tag i alla nya juridiska böcker, tidskrifter och offentligt tryck. Vi granskar allt nytt material, sammanställer en bruttolista och för in uppdateringar i masterfilerna. Det är ett tidskrävande arbete som kräver en viss noggrannhet; nästan som rättsvetenskaplig grundforskning. Arbetet kompliceras av att det är fråga om stora dokument som ofta kraschar i Word och som vi inte båda kan arbeta i samtidigt. Detta gör processen tekniskt utmanande.
Hur ser ni på er roll som författare till en sådan här bok – är det en form av arv till den juridiska världen?
Ja, det är en påminnelse till yngre jurister om att världen inte bara består av det som finns på nätet. Rättsutredningar kan inte bara bestå av det du hittar genom att söka på Google.
De som upptäcker boken reagerar ofta med insikten att den ger dem ytterligare perspektiv på hur de kan läsa, tolka och tillämpa Högsta domstolens avgöranden. De kan se hur framstående jurister tolkar rättsfallen och använda dessa resonemang i sina egna juridiska processer.
En av de stora fördelarna är att allt material som går att hitta finns samlat på ett ställe. Det ger en större trygghet i rättsutredningen – juristen vet vilka argument som förekommer i litteraturen och kan därmed bättre bilda sig en uppfattning om det hållbara i olika resonemang eller positioner. Samtidigt blir det tydligt om den dominerande uppfattningen i litteraturen går i en viss riktning. Verket ger alltså en överblick över hur en fråga har behandlats i den juridiska debatten.
”Det är en påminnelse till yngre jurister om att världen inte bara består av det som finns på nätet.”
Vilka insikter eller råd skulle ni vilja ge till dagens jurister när det gäller att arbeta med rättspraxis och juridisk litteratur?
För att kunna göra analyser av juridiska frågeställningar måste man utgå från rättskällorna, det vill säga lag, förarbeten, rättsfall och doktrin. Rättsfallen spelar en central roll och ger ofta auktoritativa svar på juridiska frågor. Det är också viktigt att förstå hur rättsfallen tolkas, tillämpas och används samt hur rätten utvecklas genom nya rättsfall. Eftersom Högsta domstolen endast avgör omkring hundra prejudikat per år är antalet rättsfall relativt begränsat. Samtidigt skrivs det ofta mycket om varje enskilt rättsfall i den juridiska litteraturen.
Genom att använda denna bok får man en exposé över vad som skrivits i Sverige om ett specifikt rättsfall. Det innebär att man kan se alla relevanta argument och i vilket sammanhang rättsfallet har placerats. Hur rättsfallet förhåller sig till andra frågor som Högsta domstolen inte uttryckligen behandlat i sitt avgörande blir också tydligare.
Juridiken handlar ofta om att se samband. Om en fråga behandlas i en viss lag, kan en författare ha dragit paralleller till en annan lag. Genom att följa dessa kopplingar kan man hitta nya rättsfall och ytterligare litteratur som belyser frågan ur fler perspektiv. På så sätt blir rättsutredningen en process där man successivt bygger upp en bredare förståelse.
Denna bok är tänkt att användas just för att säkerställa att ingenting går förlorat i denna process. I dag är det svårt att få en överblick över all relevant juridisk information, eftersom material publiceras i många olika kanaler, i olika format och av olika förlag – ofta bakom betalväggar. Att hålla sig uppdaterad har blivit betydligt mer komplicerat än tidigare.