Efter att ha drivit saken i över ett och halvt år fick grannen rätt, men först i högsta instans. Försiktighetsprincipen kräver att tillsynsmyndigheten tar nya prover från dumpade muddermassor säger Mark- och miljööverdomstolen, MÖD. Miljörättsexperten Stefan Rubenson kommenterar domen.
Muddermassor från Slussen, det vill säga delar av överblivet material efter att muddring genomförts, togs emot och grävdes ner i en väg intill en bergtäkt vid Bälgviken i trakterna av Eskilstuna. En granne klagade hos kommunen eftersom han var rädd för att dricksvattnet skulle förorenas av massorna. Enligt honom kunde muddermassorna innehålla farligare ämnen än vad avfallsbolaget hade deklarerat. En ytterligare provtagning gjordes av massorna, men de visade inga riskabla värden. Grannen överklagade vidare och menade att proverna tagits enbart på ytskiktet och att provresultaten därför inte var tillförlitliga. Såväl länsstyrelsen som mark- och miljödomstolen ställde dock sig kallsinniga till klagomålen och skrev av ärendet utan vidare åtgärd.
Frågetecken rörande massornas ursprung
Mark- och miljööverdomstolen vände dock på saken och fann anledning att bifalla klagomålen (MÖD 20 januari M 14506-20) Bedömningen grundade sig framförallt i två omständigheter; dels att massorna åtminstone delvis levererats av ett bolag som tidigare gjort sig känt för att leverera massor där ursprunget varit ifrågasatt, dels att provtagningen av de nergrävda massorna inte skett på tillräckligt djup.
Av MÖD:s dom framgår att domstolens ställningstagande alltså till stor del synes ha dikterats av att man ifrågasatte pålitligheten hos det bolag som levererat massorna. Här pekade MÖD på att bolaget tidigare olagligen hade hanterat avfall. Således visade prover tagna på massor som samma bolag tidigare hade levererat i trakten av Strängnäs, vid Helgarö, att dessa innehöll förhöjda metallhalter samt förhöjda halter av PCB. Dessa massor, som Miljö- och samhällsbyggnadsnämnden i Strängnäs kommun hade förelagt bolaget att transportera bort från Helgarö, har samma ursprung som de massor som har levererats till Bälgviken, påpekade MÖD. Domstolen lade också till att tester på massorna i Helgarö har visat att risk föreligger för utlakning av föroreningar till närliggande områden och vattendrag.
Fördjupade provtagningar krävs
MÖD menade därför att försiktighetsprincipen kräver ytterligare provtagning eftersom det fortfarande är oklart om de provtagna massorna vid Bälgviken är representativa för de massor som har tagits emot. Det saknas utredning om på vilket djup de aktuella massorna ligger och i vilken omfattning massorna har blandats ut med massor från bergtäkten. Provtagningarna bör göras ända ner till botten av utfyllnadsområdet, och i sådan omfattning som behövs för att säkerställa att massorna inte utgör risk för människors hälsa eller miljö.
Man kan konstatera att det för klaganden tog över ett och ett halvt år innan han fick rätt. Först när provresultaten är klara kan dock avgöras om massorna behöver transporteras bort. I en TV-intervju säger klaganden att han tycker det är konstigt att det skulle ta så långt tid innan han fick rätt. Den åsikten kan man nog dela med tanke på historien bakom leveransen.