Casello var vallacken som den svenske ryttaren Douglas Lindelöv hoppades rida i OS i Rio de Janeiro 2016. Men en infekterad tvist mellan ägarfamiljerna gjorde att Casello ett drygt halvår före spelen såldes till tyske stjärnryttaren Ludger Beerbaum som istället tävlade i OS med hästen. Det rättsliga efterspelet tog dock slut först den här veckan då en miljontvist mellan familjen Lindelöv och den likvidator som ombesörjde försäljningen avgjordes i hovrätten till fördel för likvidatorn.
– Vi är givetvis nöjda med utgången i målet, säger advokat Ingmar Grönvall – ombud för likvidatorn i målet.
Familjen Lindelöv var emot en försäljning av Casello eftersom Douglas Lindelöv hade stora chanser att få tävla med hästen i de olympiska spelen. Det gick dock inte att nå en överenskommelse med den andra ägarfamiljen om villkoren för ett utköp, och under hösten 2015 rapporterades det flitigt i media om konflikten mellan Casellos ägarfamiljer – hästen var ju ett svenskt OS-hopp.
När en uppgörelse inte kunde nås utsåg Lunds tingsrätt en advokat från Helsingborg som likvidator för det enskilda bolag som samägandet juridiskt utgjorde. Casello var i princip bolagets enda tillgång och likvidatorns uppdrag blev därför att sälja hästen och redovisa pengarna.
Försäljningen blev en stökig historia. Likvidatorn fick bland begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för få loss Casello ur familjen Lindelövs försorg för att kunna visa den för spekulanter. Försäljningen i december 2015 skedde dessutom under tidspress då det inom kort skulle vara för sent för en ny ägare att anmäla hästen till OS i Rio.
Douglas Lindelöv på Casello under Gothenburg Horse Show 2015, Foto: Adam Ihse/TT
När krutröken lagt sig var det den tyske stjärnryttaren Ludger Beerbaum som, i konkurrens med minst två andra intressenter, köpt Casello för 28,1 miljoner kr. Beerbaum är en av världens genom tiderna mest framgångsrika hoppryttare med fyra OS-guld, två VM-guld och sju EM-guld. I OS i Rio vann han sedan brons i laghoppningen med Casello.
Tingsrättens misstag komplicerade målet
Ny osämja uppstod dock när likvidatorn lämnade in slutredovisningen för likvidationen. Där hade han tagit upp en post för sitt eget arvode på nästan 2 miljoner kr. Det fick familjen Lindelöv att klandra slutredovisningen i tingsrätten.
– Man kan inte begära att en likvidator gör en mer precis arbetsredogörelse än vad han har gjort med exakt redogörelse dag för dag och för varje arbetsmoment, man kan inte precisera mer, säger Ingmar Grönvall.
En rad processuella frågor, bland annat att tingsrätten missade att utfärda stämning mot likvidatorn, både försenade och komplicerade målet.
– Det blir inte guldstjärna för tingsrätten för det här målet. Det blev snett från första början för att det var en undermålig stämningsansökan, säger en kritisk Ingmar Grönvall.
– Inledningsvis är det bara skriftväxling mellan bolagsmännen. Det är först efter den muntliga förberedelsen som det kommer upp att likvidatorn också är part. Då blir han delgiven stämningsansökan. Det var ingen höjdare från tingsrätten, som borde klarlagt vem man väcker talan mot från första början.
Likvidatorn lyckades trissa upp priset
Först sommaren 2021 meddelade tingsrätten dom i målet. Likvidatorn dömdes då att återföra drygt 1,5 miljoner kr till skiftet för det enkla bolaget. Men domen överklagades och hovrätten har nu bedömt att det är skäligt med ett arvode om knappt 2 miljoner kr.
– Det här arvodet har likvidatorn aldrig sett, utan det har gått in i den advokatfirma han verkade för, kommenterar Ingmar Grönvall.
– Hade utgången gått honom emot hade hovrätten förpliktat honom att utge ett visst belopp inklusive moms. Men han är ju inte momspliktigt.
Hovrätten tar fasta på att ersättningen, om inget annat avtalats, ska vara skälig och i första hand bestämmas efter uppdragets natur. Där ska omfattning, komplexitet, ansvaret och det slutliga utfallet vägas in.
Att det varit en stark tidspress, funnits djup oenighet mellan bolagsmännen och en av dem dessutom motarbetat likvidatorn gör att hovrätten anser att uppdraget varit komplicerat utöver det vanliga. Likvidatorn lyckades dessutom genom budgivning och förhandlingsspel trissa upp priset från 23 till 28,1 miljoner kr. Enligt hovrätten är att ett arvode om knappt 2 miljoner kr skäligt med hänsyn till det slutliga utfallet.