Säkerhetspolisen varnade för terrorkopplingar — ignorerades av migrationsdomstolen

Den asylsökande mannen, som kommer från Somalia, reste in i Sverige under den stora flyktingvågen 2015. Efter att Säkerhetspolisen granskat mannens bakgrund förordade man att hans ansökan skulle avslås av säkerhetsskäl eftersom han bedömdes ha kopplingar till terroristorganisationen al-Shabaab. Migrationsverket bedömde emellertid att han inte hade lämnat tillförlitliga uppgifter gällande de påstådda kopplingarna till den ökända terrororganisationen – varför det inte heller fanns några skäl att tro att han var av intresse för de somaliska myndigheterna. Asylansökan avslogs och mannen utvisades.

Utvisningsbeslutet överklagades. Migrationsdomstolen höll muntlig förhandling inom stängda dörrar, där Säkerhetspolisen redogjorde för de omständigheter som låg till grund för myndighetens uppfattning. I beslutet lyfter migrationsdomstolen fram mannens egna uppgifter om att han i 14-årsåldern under tvång fördes till ett av al-Shabaabs träningsläger, där han ska ha deltagit i konditions- och styrketräning och lyssnat till ideologiska föreläsningar. Efter att ha flytt från lägret ska han ha fått veta att han är eftersökt av al-Shabaab och att de somaliska myndigheterna frågat om honom. Migrationsdomstolen bedömde, till skillnad från Migrationsverket, att mannen lämnat tillförlitliga uppgifter och att han gjort sannolikt att han rekryterats av al-Shabaab. Vid ett återvändande skulle han därför riskera flyktinggrundande repressalier på grund av sitt samröre med organisationen. Han beviljades uppehållstillstånd och flyktingstatusförklaring.

”Egen säkerhetshotande verksamhet i Sverige”

Såväl Migrationsverket som Säkerhetspolisen överklagade domen. Säkerhetspolisen betonade att den tidigare bedömningen kvarstod och tydliggjorde: ”Underlaget är baserat på uppgifter från ett flertal källor och kopplar honom bland annat till egen säkerhetshotande verksamhet”.

Av 4 kap 3 § utlänningslagen följer att flyktingstatusförklaring ska beviljas om man uppfyller flyktingdefinitionen och inte är utesluten från flyktingskap enligt de s.k. exklusionsgrunderna i 2 b §. En flyktingstatusförklaring får dock vägras om personen ifråga ”bedrivit verksamhet som inneburit fara för rikets säkerhet och det finns anledning att anta att han eller hon skulle fortsätta med verksamheten här” – en flykting får också vägras uppehållstillstånd på samma grunder.

Migrationsöverdomstolen konstaterar i sin dom från den 9 juni i år att migrationsdomstolen i detta fall – såsom måste ske när uppehållstillstånd övervägs i ett säkerhetsärende – inte prövat frågan om uteslutning från flyktingskap eller tagit ställning till om mannen ska vägras flyktingstatusförklaring och uppehållstillstånd på grund av kopplingarna till en terroristorganisation. Vidare konstaterar man att migrationsdomstolen överhuvudtaget inte beaktat vad Säkerhetspolisen har fört fram om att ”mannen har bedrivit eller kan komma att understödja eller bedriva säkerhetshotande verksamhet i Sverige”. Mot den bakgrunden upphävs migrationsdomstolens dom – och målet återförvisas till domstolen.

”Finns skäl att lyssna på Säkerhetspolisen”

Magnus Norell, en av Sveriges ledande terrorexperter, som bland annat är knuten till The European Foundation for Democracy i Bryssel, ifrågasätter hur migrationsdomstolen kunde göra ett sådant misstag.

- Det är svårbegripligt. Antingen har man struntat i det eller så beror det på att arbetsmängden är så stor att man därför har missat det, om jag ska famla efter någon form av förklaring. Men det krävs nästan en intellektuell ansträngning för att missa en sådan här sak.

- En kedja är inte starkare än sin svagaste länk. Ett sådant här misstag kan hypotetiskt sett leda till ödesdigra konsekvenser. Det råder det inga tvivel om, säger han.

Magnus Norell har i sitt yrkesliv forskat och skrivit artiklar om al-Shabaab och dess kopplingar till Sverige. För några år sedan uppmärksammade han tillsammans med Bengt Nilsson att en av dem som var inblandade i terrororganisationens terroristattack mot köpcentrumet Westgate i Nairobi 2013 – då 71 människor dödades – hade flyktingstatusförklaring i Sverige.

- Det har länge funnits kopplingar mellan al-Shabaab och Sverige. Rent generellt har Säkerhetspolisen på fötterna när det gäller just den organisationen då man har många års erfarenheter av deras aktiviteter i Sverige. Därför finns det goda skäl att lyssna på Säkerhetspolisen i ett ärende som detta.

- Säkerhetshotet i det här fallet förefaller specifikt och det finns anledning att tro att det baseras på konkreta omständigheter. Eftersom Säkerhetspolisen var så snabb fanns han sannolikt på någon lista, konstaterar han.

”Skyldighet att visa hur man resonerade”

Anita Linder, lagman vid Kammarrätten i Stockholm och som var ordförande i det aktuella målet vid Migrationsöverdomstolen, vill inte uttala sig mer specifikt om det aktuella ärendet, men hon framhåller att det är ovanligt att man ser den här typen av misstag i säkerhetsärenden.

-Det är första gången vi såg just detta, vilket också var anledningen till att vi tog upp det och gjorde bedömningen att det fanns anledning att förtydliga hur man ska gå till väga i den här typen av ärenden.

Kan det vara så, rent hypotetiskt, att migrationsdomstolen i detta fall gjorde säkerhetsmässiga överväganden även om det inte framgår av domskälen?

-Det kan man inte veta. Men Säkerhetspolisen överklagade, och som domstol har man skyldighet att visa hur man resonerade, även om man självfallet inte kan redovisa det som är sekretessbelagt. Man får ibland uttrycka sig på ett återhållsamt sätt om vad som ligger till grund för bedömningen. Men i detta fall gjorde domstolen inte någon uttrycklig avvägning överhuvudtaget, säger hon.

Säkerhetsärenden, som det här är fråga om, definieras i 1 kap 7 § utlänningslagen som ärenden där ”Säkerhetspolisen av skäl som rör rikets säkerhet eller som annars har betydelse för allmän säkerhet förordar att en utlänning ska utvisas eller avvisas eller att en asylansökan ska avslås”. Om Säkerhetspolisen lämnar en erinran i ett ärende blir myndigheten också, som i det här aktuella fallet, part i en eventuell överklagandeprocess. Antalet säkerhetsärenden som når Migrationsöverdomstolen har ökat i omfattning de senaste åren. Enligt Anita Linder rör det sig idag om mellan 40-70 ärenden per år.

-Men långt ifrån alla dessa ärenden är kopplade till uppehållstillstånd utan kan beröra exempelvis förvars- och uppsiktsfrågor.

Anita Linder berättar att just sekretessen i säkerhetsärenden innebär särskilda utmaningar för domstolarna.

-Det finns ofta en omfattande sekretess som måste hanteras med försiktighet, vilket påverkar kommuniceringen. Ibland kan det röra sig om kvalificerad sekretess så att inte heller ombuden får ta del av viss information, men det är vanligare att ombuden får ta del av information med förbehåll om att inte sprida den vidare.

Säkerhetspolisen vill inte ge några kommentarer om det aktuella fallet.

-I Säkerhetspolisens uppdrag att skydda Sverige och demokratin ingår att förhindra att personer som är eller kan utgöra ett säkerhetshot uppehåller sig eller etablerar sig i Sverige. Som ett led i arbetet är Säkerhetspolisen remissinstans till Migrationsverket i utlänningsärenden., säger Karl Melin vid Säkerhetspolisens presstjänst.

-Vilka bedömningar som andra instanser som Migrationsverket, migrationsdomstolen och Migrationsöverdomstolen gör är en fråga för dessa myndigheter.