Med fokus på unga kriminella

Vilka åtgärder som ska vidtas mot grovt kriminella barn och ungdomar har kommit allt mer i fokus under de senaste åren. Skjutningar och andra grova brott med yngre förövare har eskalerat. Med boken ”Samhället och de unga lagöverträdarna” belyser hovrättsrådet Lars Clevesköld den lagstiftning myndigheterna har att följa i arbetet med att förebygga och beivra brott av barn och ungdomar. Boken finns nu ute i en ny sjunde upplaga.

Lars Clevesköld gick egentligen i pension som hovrättsråd förra året, men är nu tillfälligt tillbaka på Hovrätten över Skåne och Blekinge året ut. Han har sett utveckling med unga kriminella på nära håll. Att problemen med unga kriminella är komplexa råder det ingen tvekan om.

– Det har blivit grövre på många håll. Det är inte längre att ungdomar knycker bilar och kör runt lite. Det är narkotikahantering och skjutningar, inte alltid såklart men mycket sånt, och personrån. Det har utvecklats i en tokig riktning. Det ser man om man följer den allmänna utvecklingen.

En ung människas brottskarriär börjar alltid någonstans. Den som till sist hamnar i grov kriminalitet har ofta en lång historik av kontakter med olika myndigheter, först kanske med skolans elevvård och socialtjänsten, sedan polisen och sist med åklagare och rättsväsende. Runt en ungdom på glid är det alltså ett stort antal myndigheter och aktörer som kan vara inblandande.

Lars Clevesköld Lars har varit hovrättsråd i Hovrätten över Skåne och Blekinge. Han också arbetat som byråchef hos JO, där han handlade ärenden om socialtjänsten och utbildningsväsendet och även övriga förvaltningsrättsliga och kommunala ärenden.

– Ett stort värde med boken är att den ger en överblick över de olika aktörerna, säger Lars Clevesköld. Det är många ändringar sedan föregående upplaga, nya rättsfall kommer till och JO-uttalanden.
– Det kommer också nya påföljdsformer. Nu är det ungdomsövervakning som har tillkommit. Man ska sitta hemma med fotboja, så där kommer en utveckling i praxis att komma.
– Jag tycker att påföljdssystemet är besvärligt för att det innehåller så många olika möjligheter, exempelvis när människor begår nya brott.

Huvudansvaret för att hjälpa en ung brottsling ligger på kommunerna där socialtjänstens arbete ofta är brottsförebyggande, men även polisen har som uppgift att förebygga brott. Har brott redan begåtts är det regler om förundersökning, rättegång och påföljder som är relevanta.

Samhället ser helst att unga ska hållas borta från kriminalvården och i stället ges vård och behandling. Att man blir straffmyndig först när man är 15 år och att den som är under 18 år endast i sällsynta undantagsfall får dömas till en frihetsberövande påföljd är uttryck för det, enligt Lars Clevesköld. Som regel ska insatserna vara frivilliga men om sådana insatser är otillräckliga kan det beslutas om tvingande insatser enlig LVU. Även för de i åldrarna 18–20 år har socialtjänsten ett förstahandsansvar.

Hur man ska komma till rätta med grövre former av brottslighet bland unga är en fråga som Lars Clevesköld lämnar åt våra folkvalda.

– Lagstiftaren får ta tag i det där. Det enda man verkar komma med är hårdare straff och nya påföljdsformer. Hur man ska komma till rätta med det verkar mest vara en politisk diskussion, utan att man kommer fram till så himla mycket.