En 34-årig man med en intellektuell funktionsnedsättning frias i hovrätten från grov mordbrand. Mannen fälldes tidigare i tingsrätten för att ha bränt ner två bilar, och dömdes då till rättspsykiatrisk vård. Hovrätten anser att den bevisning som åberopats till stöd för åtalet inte med tillräcklig styrka knyter mannen till respektive brandplats. Två av hovrättsråden är emellertid skiljaktiga och anser det vara ställt utom rimligt tvivel att den åtalade är gärningsmannen.
Under sommaren 2021 förstördes två bilar av bränder i Linköping. Undersökningar visade att den andra branden varit anlagd och att den första branden kan ha varit anlagt. Cirka 20 minuter efter det att den ena branden startat anlände en hundförare till platsen. Hunden följde ett spår från brottsplatsen som ledde fram till den 34-årige mannens hem. Mannens DNA hittades även på en fimp alldeles intill den andra branden.
Mannen är boende hos sina föräldrar, och av rättspsykiatrisk undersökning framgår att mannens intellektuella mognad är på ett förskolebarns nivå samt att han saknar många basala praktiska färdigheter. Utredningen visade att mannen hade en historik som innefattade incidenter med eld.
Tingsrätten fann det sammantaget ställt utom rimligt tvivel att mannen anlagt bränderna. Domstolen anförde att den rättspsykiatriska undersökningen visade att mannen visserligen hade en nedsatt förmåga att inse gärningarnas innebörd och att anpassa sitt handlade därefter, men att han ändå inte helt saknat dessa förmågor. Mot denna bakgrund, och mot bakgrund av de uppgifter som han lämnat om sin syn på eld, ansåg tingsrätten att han haft uppsåt till gärningarna och att han skulle dömas för två fall av mordbrand, mindre allvarligt brott.
Hovrätten oenig
En oenig hovrätt friar nu mannen. Enligt majoriteten leder bevisningen vid en sammanvägning till slutsatsen att utredningen inte med tillräcklig styrka knyter mannen till respektive brandplats. Enligt hovrätten hade utfallet blivit detsamma även om utredningen varit sådan att den vid första påseende inte syntes ge utrymme för en annan gärningsman. Ett bifall till åtalet då hade krävt förutsättningar som under alla förhållanden inte är uppfyllda i målet, nämligen stödjande bevisning som klargör de väsentliga delarna av händelseförloppet och positivt knyter mannen vid brotten, menar hovrätten.
Två hovrättsråd är skiljaktiga och vill fälla mannen i enlighet med tingsrättens dom. De anför bland annat att mannen har en väldokumenterad fixering vid tändare och eld och att denna fixering har varit konstant över en längre tid. Vidare menar de att det är osannolikt att försvarets förklaringar till exempelvis hundspåret och fimpen skulle föreligga samtidigt som förklaringar till vart och ett av de bevis som pekar i riktning mot mannen som gärningsman.