Det har kommit in orosanmälningar till Socialtjänsten om en flicka som heter Sarah om hur hon blir behandlad hemma. Anmälningen rör hedersrelaterat våld och har nu hamnat på ditt bord. Det här är vad som hänt:
Del 1
Sarah är 17 år. Hon går andra året på gymnasiet, är ambitiös med skolan och gillar att umgås med sina vänner. Hennes vänner har under en längre tid varit lite oroliga för Sarah. De vet att hon har stränga föräldrar och varje gång de ska göra något efter skolan tackar hon nej och när de frågar varför hon aldrig är med på idrottslektionerna får de bara undflyende svar.
Till slut bestämmer sig Sarahs vänner för att prata med en vuxen och vänder sig till en av deras lärare som de litar på. Läraren, som också varit orolig på grund av Sarahs beteende, anmäler saken till Socialtjänsten och påtalar speciellt oro för att hon är utsatt för hedersrelaterat förtryck eller liknande.
Är det rätt beslut av läraren att anmäla till Socialtjänsten?
Svar:
Rektorer, lärare, förskolechefer och annan personal ska enligt 14 kap 1 § i socialtjänstlagen genast göra en anmälan till socialtjänsten när de får kännedom om eller misstänker missförhållanden. Man är skyldig att lämna alla uppgifter som kan vara av betydelse för socialtjänstens utredning. Skyldigheten omfattar barn under 18 år och gäller missförhållanden som antingen är kopplade till barnets hemmiljö eller barnets eget beteende. Det kan handla om misstanke om övergrepp, vanvård eller brister i omsorgen i hemmet. Det kan också handla om att barnet eller den unge har ett riskbeteende, till exempel missbruk eller kriminalitet.
Det är dock viktigt att aldrig glömma sekretessen. Skolan behöver vara noga med vilken känslig information om elever som utbyts lärare emellan och mellan lärare och övriga personalgrupper i skolan. Som skolpersonal bör man inte prata om eleven och deras familjer i till exempel personalrummet.
Del 2
Sarahs familj får reda på att de har blivit anmälda för deras behandling av Sarah. De blir väldigt upprörda över detta och ifrågasätter beslutet.
De menar att de bli utsatta för diskriminering på grund av sin religion och kultur. Deras uppfostran är inte skadlig för Sarah, den är bara sträng, och det är inget som kommunen har något med att göra. Enligt dem har de en grundlagsskyddad rätt att utöva sin religion och kultur, och utredningen av dem är därför olaglig.
Är utredningen av Sarahs hemförhållanden diskriminerande?
Svar:
Diskrimineringslagen förbjuder diskriminering som har samband med religion eller annan trosuppfattning. Lagen gäller inom arbetsliv, utbildning, varor, tjänster, hälso- och sjukvård och flera andra samhällsområden. Alla utredningar ska bedrivas på sakliga grunder och iakttagelser, vad de än gäller. Så länge det görs sakligt är det inte diskriminerande att utreda hemförhållandet i en familj utifrån hedersrelaterade frågor. Man får aldrig underminera barns rättigheter genom att hänvisa till religionsfrihet när det finns oro för att ett barn riskerar att falla offer för hedersproblematik.
Del 3
Utredningen slutar med att Sarah blir omhändertagen enligt LVU och satt på ett skyddat boende. Ett halvår senare fyller Sarah 18 år. Hon är då inte längre ett barn och kan själv bestämma var hon vill bo. Det visar sig att hon vill flytta tillbaka till sin familj trots att risken för att utsättas för våld fortfarande finns kvar. Hon har dock tagit tillbaka sina tidigare uppgifter om att ha blivit utsatt för hedersrelaterat våld. Socialtjänsten och andra i hennes närhet försöker övertala henne om att inte flytta tillbaka, men hon har bestämt sig; hon vill hem igen.
Sarah är en vuxen kvinna som har rätt att själv fatta sina egna beslut. Ska hon kunna återvända hem trots de uppenbara riskerna?
Svar:
Beslutet beror på om hennes beteende är att beteckna som “socialt nedbrytande” eller enbart “obetänksamt handlande”. Om beteendet kan tolkas som socialt nedbrytbart kan man enligt 3 § LVU omhänderta någon fram till 21-årsdagen. Kammarrätten har i flera fall bedömt att det är ett socialt nedbrytande beteende enligt 3 § LVU att återvända till ett hem med förtryck och hedersvåld, detta trots att kvinnorna ifråga har tagit tillbaka sina uppgifter. HFD har dock gjort en striktare tolkning. Vad som är socialt nedbrytbart respektive obetänksamt handlande är en svår gränsdragning och i sådana situationer krävs ett grundligt förarbete.
JUNO hjälper dig att ta rätt beslut i svåra frågor, precis som denna.