I slutet av en idrottslektion på mellanstadiet skrek en av eleverna i örat på lärarvikarien, som då tog ett grepp om elevens nacke för att tillrättavisa honom. Hovrätten dömer lärarvikarien för ringa misshandel – agerandet bedöms falla utanför lärarens tillsynsplikt i skollagen. ”Det är av oerhörd vikt att man som lärare och rektor vet hur det rättsliga handlingsutrymmet ser ut”, säger Jan Melander, skoljuridisk expert för JUNO kommun.
En höstdag 2018 inleddes idrottslektionen för en mellanstadieklass i Uppland med hopprep. Enligt lärarvikarien sprang en av eleverna runt och försökte piska klasskamraterna med sitt hopprep och låtsades strypa sig själv med detsamma. Lektionen avslutades genom att alla satt i en ring – samma elev kom då springande och "vrålskrek" rakt i hennes öra. Hon lade handen på hans axel för att stoppa honom, och sa ”att det var dags att han började lyssna på henne och på sina klasskamrater”.
Enligt läraren var greppet bestämt och tillräckligt hårt för att stoppa honom – men inte så hårt att det kan ha orsakat smärta eller rodnad.
Lärarens berättelse skiljer sig från elevens, som menar att läraren först hade hållit honom hårt i nacken för att därefter med öppen hand slå honom två gånger i ansiktet. Några klasskamrater tog bilder av pojkens rodnade nacke som de visade för rektorn.
Läraren åtalades för misshandel. Den stora osäkerheten kring vittnesmålen rörande de två påstådda slagen gjorde att åtalet gällande denna del ogillades. Tingsrätten ansåg det dock styrkt att läraren hade tagit ett grepp om nacken på eleven i enlighet med åtalet. Eftersom det inte var fråga om en nödvärns- eller nödsituation, och läraren genom greppet orsakade eleven smärta och rodnad, rubricerades gärningen som misshandel. Det ansågs försvårande att det handlade om en lärares agerande. Påföljden bestämdes till villkorlig dom och 40 dagsböter.
Hovrätten ändrar rubricering – läraren agerande utanför tillsynsplikten
Domen överklagades. Hovrätten anser i den dom som föll i slutet av april 2021 ,i likhet med tingsrätten, att den bevisning som åklagaren lagt fram ”med tillräcklig styrka” visar att läraren orsakat eleven smärta och rodnad genom nackgreppet. Hovrätten konstaterar emellertid att det var fråga om smärta och skada av helt lindrig art och att ”inget talar emot att det varit fråga om en enstaka händelse föranledd av lärarens avsikt att tillrättavisa eleven”. Hovrättens sammantagna bedömning är att misshandeln, till skillnad från vad man kom fram till i tingsrätten, ska bedömas som ett ringa brott.
Därefter tar hovrätten upp frågan om det i detta fall ändå kan finnas någon ansvarsbefriande grund. Domstolen konstaterar att en lärare får vidta de omedelbara och tillfälliga åtgärder som är befogade för att bl.a. komma tillrätta med en elevs ordningsstörande beteende. En sådan åtgärd måste stå i rimlig proportion till sitt syfte och övriga omständigheter. En lärare har inte bara en rätt utan också en skyldighet att ingripa i vissa situationer (den s.k. tillsynsplikten eller tillsynsansvaret i 5 kap. 6 § skollagen). Denna bestämmelse ger en viss, begränsad rätt för en lärare att inom ramen för sin tillsynsplikt göra fysiska ingripanden – kroppsliga ingrepp – mot en elev. Det kan exempelvis handla om att sära på två elever som bråkar eller att förhindra skadegörelse.
Hovrätten betonar att fysiska ingripanden som utgör misshandel aldrig är tillåtna – eftersom man redan konstaterat att det är fråga om just det faller alltså lärarens agerande utanför tillsynsplikten. Påföljden bestäms till 60 dagsböter. Läraren ska också betala kränkningsersättning på 5 000 kr till eleven.
Högsta domstolen friade lärare för ”brottargrepp”
Frågan om lärares befogenheter var på tapeten i en uppmärksammad dom från Högsta domstolen (HD) sommaren 2020. En skillnad mot det nu aktuella målet var att det inte avsåg en straffrättslig process mot en enskild lärare. Det var istället var Barn- och elevombudet som yrkade på att skolans huvudman, Lidköpings kommun, skulle betala 10 000 kronor i skadestånd till en elev. Upprinnelsen var att eleven, trots flera tillsägningar, hade vägrat att flytta sig från en soffa som blockerade framkomligheten i en korridor på skolan, varpå en förbipasserande lärare till sist lyfte upp eleven med hjälp av ett s.k. ”brottargrepp”. En särskild omständighet i det här fallet var att eleven enligt en handlingsplan, som läraren inte kände till, skulle bemötas lågaffektivt som en följd av att eleven hade vissa diagnoser. Lidköpings kommun friades i HD, i enlighet med utfallet i tingsrätten och hovrätten.
HD konstaterade att bedömningen huruvida ingripandet var befogat och inom ramen för tillsynsplikten ”ska göras objektivt och beakta vilka åtgärder läraren har uppfattat som nödvändiga och möjliga” för att komma till rätta med en situation där det kan ha saknats utrymme för mer ingående överväganden. HD menar man att lärarens grepp om eleven var kortvarigt och därmed inte kränkande. Karaktären på ingripandet framstod sammantaget ”som befogat och proportionerligt” – lärarens ingripande bedömdes alltså ligga inom ramen för vad som tillsynsplikten medger.
”Subtila skillnader om vad som är ett straffbart agerande”
Jan Melander, skoljuridisk expert för JUNO för kommuner, har lång erfarenhet av att utbilda rektorer om hur man bör bemöta våld och hot inom skolans värld.
– Det är av oerhörd vikt att man som lärare och rektor vet hur det rättsliga handlingsutrymmet ser ut, konstaterar han.
Vad är de stora skillnaderna om man jämför den friande HD-domen med det nu aktuella fallet?
– I HD-fallet bedömde man att greppet avslutades omedelbart, efter ett fåtal sekunder, när eleven kom upp i stående position. Man bedömde även att händelsen, objektivt sett, inte kan ha lett till annat än ett högst tillfälligt obehag. I det nu aktuella fallet från hovrätten uppkom "smärta och rodnad" som visserligen var snabbt övergående men som visar att läraren inte släppte greppet "helt omedelbart", som man skriver i domen, säger Jan Melander.
– Kort sagt bedömer jag det så att hovrätten följer HD:s linje att misshandel aldrig är tillåtet, om det inte är nöd eller nödvärn. Kort sagt höll läraren i eleven lite för hårt och lite för länge i det här fallet.
Finns det en risk för att en osäkerhet uppstår gällande lärares befogenheter vilket riskerar att leda till lärare och rektorer istället agerar undfallande i kritiska situationer?
– Ja, det finns en sådan risk. Det rör sig om relativt subtila skillnader i vad som är ett straffbart agerande och vad som ligger i linje med tillsynsplikten. Därför bör man ha vetskap om skillnaderna.
– Om lärare och rektorer, av rädsla för att agera fel eller i en kaotisk situation t.o.m är rädda att närma sig gränsen för vad som möjligen kan tolkas som ringa misshandel, inte känner till juridiken och därför undviker vissa situationer, kan det få allvarliga konsekvenser för säkerheten på en skola, säger Jan Melander.
– Det är viktigt att framhålla att en lärare aldrig ska hålla kvar ett grepp för att "bestraffa" ett barn. Mellan raderna i hovrättens resonemang kan man ana att bevisvärderingen avser att läraren helt enkelt blev förbannad och i någon mån bestraffade eleven, därtill inför andra. Så får man inte göra.
– Hade hon istället med mild kraft fört honom ut ur salen till omklädningsrummet hade det givetvis varit helt legitimt. I HD:s dom från förra året försökte läraren också åstadkomma något motsvarande men eleven släppte inte taget om soffan och medverkade på så vis, i någon mån, till sitt eget obehag.
Kan man som lärare alltså känna sig trygg med att man har rättsligt stöd för att agera och handgripligen föra ut en elev från klassrummet när så krävs?
– Svaret enligt Högsta domstolen är otvivelaktigt ja – om det är nödvändigt.
När ett brott har begåtts i ett klassrum eller i skolans lokaler är det ofta nödvändigt att ingripa omedelbart. Man är som lärare inte skyldig att riskera sin hälsa genom att ingripa, men man har rätt att använda sin fysiska kraft för att på ett välavvägt sätt hantera situationen, avslutar han.