På mindre än fem minuter bröt sig inbrottstjuvarna igenom två säkerhetsdörrar och in i fem bankfack på bankkontoret i Märsta. En av bankfacksinnehavarna krävde ersättning från banken för smycken han påstod att han förvarat i bankfacket – smycken värda totalt 2,3 miljoner kronor. Hovrätten anser att banken inte vidtagit alla rimliga säkerhetsåtgärder, men ogillar ändå käromålet då mannen inte lyckats göra sannolikt att värdesakerna faktiskt fanns i bankfacket.
I oktober 2018 drabbades ett bankkontor i Märsta av ett inbrott. Källardörren i fastighetens allmänna utrymme bröts upp, och därefter en dörr som var nödutgång till bankens källarplan. När denna dörr bröts upp gick ett larm till ett säkerhetsföretag som i sin tur larmade polisen. Inbrottstjuvarna rörde sig snabbt vidare mot dörren till bankvalvet – en säkerhetsdörr av glas som forcerades med en slägga. En och en halv minut efter att den andra dörren brutits upp var tjuvarna inne i bankvalvet där bankfacken fanns. Tre minuter och 10 sekunder efter det lämnade tjuvarna byggnaden, tillsammans med innehållet från fem bankfack de brutit upp med hjälp av en kofot.
Polisen var på plats några minuter senare, men då hade inbrottstjuvarna redan lämnat platsen. Ingen har gripits för brottet.
Av det hyresavtal som tecknats mellan banken och mannen framgick bland annat:
Har förlust eller skada på föremål förvarat i facket uppkommit på grund av brand, vatten, gas eller stöld förövad genom inbrott i facket, svarar banken inte för skadan eller förlusten såvida banken kan visa att den vidtagit alla rimliga åtgärder för att hindra sådan skada eller förlust.
Om banken ska ersätta förlust eller skada på föremål förvarat i facket ska fackinnehavaren kunna göra sannolikt att föremålet förvarats i facket samt styrka dess värde.
Ägaren till innehållet i ett av bankfacken – en 56-årig man – menade att banken inte hade vidtagit alla rimliga åtgärder för att förhindra inbrottet. Enligt hans egna uppgifter förvarade han smycken och andra värdesaker till ett värde av 2 300 000 kronor i bankfacket, och menade att banken skulle ersätta honom för dessa.
Inte vidtagit alla rimliga åtgärder
Efter genomgång av de olika dörrarnas säkerhetsklasser, motståndskraft m.m. kom tingsrätten till slutsatsen att banken hade vidtagit alla rimliga åtgärder för att förhindra inbrott och käromålet ogillades därför. Domstolen konstaterade dock även att 56-åringen inte gjort det sannolikt att de påstådda värdesakerna över huvud taget förvarades i bankfacket.
Hovrätten gör en annan bedömning angående bankens åtgärder. Domstolen anför att banken förvisso vidtagit lösningar som rekommenderats av ett säkerhetsföretag, men att man i sammanhanget måste beakta den korta tid det tagit förövarna att genomföra inbrottet – sammanlagt 4 minuter och 40 sekunder. Hovrätten konstaterar bland annat att det saknas uppgifter om vilka hänsyn banken tagit vid valet av säkerhetsdörrar och varför det inte har varit rimligt att installera säkrare dörrar. Detta, menar hovrätten, framstår som en tydlig brist i bankens talan.
Hovrättens kommer därför till slutsatsen att banken inte visat att man vidtagit alla rimliga åtgärder för att förhindra inbrott.
”Tydligt ekonomiskt intresse”
Hovrätten går därefter vidare till att pröva om 56-åringen gjort sannolikt att de aktuella värdesakerna faktiskt förvarades i bankfacket. Till stöd för sina uppgifter åberopade mannen ett antal fotografier samt förhör med sig själv och sin hustru. Domstolen konstaterar dock att deras egna uppgifter måste värderas med försiktighet då de har ett ”tydligt ekonomiskt intresse i det som tvisten gäller”, och att det krävs ytterligare bevisning till stöd för deras uppgifter.
När det gäller fotografierna anför domstolen att dessa i princip genomgående är av förhållandevis dålig kvalitet och att det på en stor del av dem är svårt att över huvud taget närmare urskilja värdesakerna.
Då det inte finns någon annan utredning, t.ex. kvitton, verifikat eller förhör med gåvogivare eller andra personer som kan ha haft kännedom om värdesakerna, instämmer hovrätten i tingsrättens bedömning att 56-åringen inte gjort sannolikt att värdesakerna faktiskt förvarats i bankfacket.
Hovrätten fastställer därför tingsrättens dom.