Kommunens skyldighet att säkerställa vattenförsörjning och avlopp regleras i lagen om allmänna vattentjänster (2006:412). Syftet med lagen är att reglera det allmännas (kommunens) skyldighet att ordna de vattentjänster som behövs i ett större sammanhang, till exempel ett villaområde. Advokat Christian Arnbom skriver om ansvarsfördelning vid översvämningsskador.
En inledande fråga som måste besvaras är var ansvaret rent fysiskt går mellan brukaren av den allmänna va-anläggningen och va-huvudmannen. Av § 2 i vattentjänstlagen framgår att gränsen mellan en allmän va-anläggning och en va-installation går vid förbindelsepunkten. En va-installation är de ledningar, pumpar m.m. som leder vatten från fastigheten till den allmänna va-anläggningen och definieras även i § 2. Förbindelsepunktens läge ska finnas i fastighetens omedelbara läge och bestäms av va-huvudmannen och ska meddelas fastighetsägaren (12 §). Ett stopp i fastighetsägarens rör är således inget som va-huvudmannen ansvarar för. Om stoppet istället sker i den allmänna va-anläggningen aktualiseras va-huvudmannens skadeståndsansvar.
Enligt 45 § vattentjänstlagen ska huvudmannen ersätta en översvämningsskada på en fastighet inom den va-anläggningens verksamhetsområde, om huvudmannen har åsidosatt en skyldighet enligt lagen eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och om åsidosättandet har medfört att vatten som är avsett att tillhandahållas eller ledas bort genom huvudmannens va-anläggning ytledes eller på annat sätt trängt in på fastigheten. Enligt ordalydelsen i 45 § vattentjänstlagen krävs således att något kan läggas huvudmannen till last för att ansvar enligt bestämmelsen ska aktualiseras. Skadestånd ska utgå enligt bestämmelsen först om huvudmannen har åsidosatt sina skyldigheter enligt vattentjänstlagen. Om det inte finns något sådant kvalificerande moment stipulerar bestämmelsen inte skadeståndsskyldighet.
När det gäller huvudmannens skyldigheter enligt vattentjänstlagen så framgår dessa av 13 § vattentjänstlagen. Enligt punkten tre ska huvudmannen ordna de anordningar som i övrigt behövs för att va-anläggningen ska kunna fylla sitt ändamål och tillgodose skäliga anspråk på säkerhet. Svenskt Vattens utarbetade anvisningarna om dimensionering kan i regel läggas till grund för bedömningen av om en va-anläggning uppfyller skäliga anspråk på säkerhet (jfr. Mark- och miljööverdomstolens dom den 7 oktober 2009 mål nr M 595-08 och HD i NJA 1984 s. 721). En va-anläggningen ska enligt praxis vara dimensionerad och uppfylla funktionskraven vid ett tioårsregn.
Christian Arnbom
Va-anläggningens systemuppbyggnad
Enligt Naturvårdsverkets allmänna råd 93:6 infördes det från 1960-talet i stort sett ett obligatoriskt krav på att ny exploatering för bostadsbyggande skulle förses med duplikat system. I ett duplikat system avleds spillvatten och dagvatten i separata ledningar. I ett kombinerat system avleds allt vatten i samma ledning. För äldre, högexploaterade stadskärnor, medgavs enligt rapporten, år 1978 som alternativ till duplikatsystem, att utjämning på de kombinerade avloppsnäten accepteras. I nya områden byggs nästan uteslutande duplikata system.
Utifrån beskrivningen i Naturvårdsverkets allmänna råd är tydligt att ingen va-anläggning från grunden har byggts ut som ett duplikat system. I Va-nämndens avgörande BV A6, (VA 12/04) undgick huvudmannen skadeståndsansvar för skador på fastigheter som rent fysiskt var anslutna till separerade ledningar men där avrinningsområdet konstaterades som försörjt av ett kombinerat system. Det duplikata ledningsnätet konstaterades således vara en del av ett kombinerat ledningsnät.
Det faktum att det ligger separata ledningar för spill- och dagvatten i marken går därför inte okritiskt att ta som intäkt för att anläggningen utgörs av ett duplikat system, vilket många huvudmän idag gör. Det är därför viktigt att varje huvudman inte okritiskt accepterar påståenden om att anläggningen består av att duplikat system bara för att det går separata ledningar för spillvatten och dagvatten från förbindelsepunkten.
Såvitt avser skador som orsakats av att spillvatten har tryckts tillbaka in i källare genom bl.a. golvbrunnar har domstolarna inte ansett att det är tillräckligt att visa att va-anläggningen är dimensionerad och uppfyller kraven för ett tioårsregn för att huvudmannen ska undgå skadeståndsansvar. Detta eftersom spillvattenledningen i ett duplikat system inte dimensioneras för regn. Domskälen i VÖD DTVA 2/85 beskriver detta tydligt.
”Ett separat ledningssystem för spillvatten ska vara dimensionerat efter antalet anslutna personenheter med beaktande av ett visst inläckage är oundvikligt. Eftersom ett sådant ledningssystem dock i princips ska vara tätt dimensioneras det – till skillnad från kombinerade ledningar – inte för regn av viss intensitet. /../ Kommunen kan därför inte undgå skadeståndsskyldighet genom att hänvisa till force majeure i form av osedvanligt omfattande regn.”
Mark- och miljööverdomstolen har dock i ett senare avgörande, mål nr M 9732-11, dom 2013-05-24, inte direkt avfärdat va-huvudmannens invändning att vattenmängden i spillvattenledningen vid översvämningstillfället orsakades av ytledes inträngande vatten i fastigheterna som via golvbrunnarna belastade spillvattenledningen, vilket kommunen inte hade möjlighet att förhindra. Va-nämnden anförde i sina skäl följande.
”Kommunen har i andra hand, om Va-nämnden skulle finna att ledningen i fråga är att anse som en separerad ledning, hävdat att en viktig förklaring till vattenmängden i ledningen vid översvämningstillfället var att ytledes inrinnande vatten i fastigheterna via dessas golvbrunnar belastade spillvattenledningen vilket kommunen inte hade möjlighet att förhindra. Kommunen har emellertid inte kunnat redovisa någon säker uppgift angående omfattningen av sådant vattentillskott till spillvattenledningen.”
Om huvudmannens visar att vatten har tillförts spillvattenledningen på detta sätt så ansvarar huvudmannen inte för uppkomna skador på fastigheten. Det kan tex. vara så att dagvatten läckt in genom källardörrar och nedfarter och att detta är orsaken till att spillvattenledningen dämts. Påståendet är naturligtvis svårt att bevisa för huvudmannen och framtida avgöranden får även klargöra rättsläget. Utifrån de kraftiga regnfall som vi nog har att utgå ifrån framöver blir frågan om i vilken mån fastighetsägaren har vidtagit några åtgärder för att förhindra att dagvatten tillförs spillvattenledningen synnerligen relevant. Det är redan idag relevant eftersom felkopplade stuprör m.m. utgör ett medvållande till skadan. Frågan är vidare om huvudmannen kan lastas i denna situation, eftersom orsaken inte är ett åsidosättande av skyldigheter i vattentjänstlagen, utan beror på att det under ett extremregn har trängt in regnvatten i spillvattensystemet via enskilda va-anläggningar. En rimlig slutsats är att huvudmannen inte ska bedömas som skadeståndsansvarig under dessa förhållanden.