Färgen på en inhalator, Foppa-tofflans utseende, en ellips placering på en buss – under senare år har många företag försökt skydda olika typer av okonventionella varumärken. Men hur lätt är det att skydda en doft, ett ljud, en form eller en färg? Och vilken praktisk betydelse får egentligen ett varumärkesskydd i dessa fall? Stojan Arnerstål, advokat och expert inom immaterialrätt, menar att skyddet i många fall visat sig vara begränsat, men att de udda situationerna trots allt kan lära oss mycket om de generella principerna.
Med stötdämpade steg vandrade ”Foppa-tofflan” rakt in i svenska folkets hjärtan i början av 2000-talet. Crocs, som de egentligen heter, blev omåttligt populära när de introducerades i Sverige med hjälp av hockeylegendaren Peter Forsberg – även om åsikterna gick isär gällande tofflans estetiska företräden. Det är nog få personer som inte kan se tofflan för sitt inre öga när de hör namnet. Och faktum är att Crocs tidigare hade varumärkesskydd vad gäller formen – ett skydd som sedan har upphävts.
Stojan Arnestål är docent i civilrätt och har en bakgrund som forskare på Uppsala universitet. Sedan några år tillbaka arbetar han på advokatbyrån Vinge med immaterialrätt och avtalsfrågor. Han förklarar vad som hände i fallet med Foppatofflan.
– Utseendet var registrerat som ett varumärke som blev föremål för intrångstvist då det var ett annat företag som hade en liknande toffla. Vid tidpunkten för tvisten såg man att det fanns massvis av liknande tofflor på marknaden. Man kan säga att det är mer en typ av toffla än en toffla som ser ut på ett visst sätt. I fallet med Foppa-tofflan ansåg domstolen att formen i sig inte hade tillräcklig särskiljningsförmåga. Därför förlorade man varumärkesskyddet.
– Problemet var också att den är funktionell - hålen är till för att lufta foten osv - det är handlar alltså mycket funktion.
– Ett annat exempel i den kategorin är legoklossen, vars form man inte kunnat varumärkesskydda, berättar han.
Formen på en produkt kan sägas passa in i kategorin ”okonventionella varumärken” – dvs varumärken som skiljer sig från vad som historiskt sett har betraktats som ett varumärke, exempelvis en logga eller ett namn.
– Det är en kategori av varumärken som diskuterats mycket i den juridiska litteraturen under senare år, men där den praktiska nyttan kanske inte har varit så stor eftersom det är en udda kategori av kännetecken, menar Stojan Arnerstål.
– Det som har hänt under senare tid är att det har kommit en del rättspraxis där man har prövat varumärken av detta slag. Och det har visat sig att det kanske är svårare att både få, och att upprätthålla, det skydd man tänkt sig.
Problemet med udda varumärken
Som exempel på typer av okonventionella varumärken kan nämnas dofter, ljud, filmer, hologram eller färger. En annan ovanlig typ är så kallad positionsmärken. Här kan nämnas den röda etiketten vid fickan på Levi’s jeans. Varumärkesskyddet innebär i praktiken att inget annat klädföretag kan placera en röd etikett på samma plats på sina egna jeans.
– Ett bra svenskt exempel här är Östgötatrafiken. De har en speciell figur, en ellips, på sina tåg och bussar. De lyckades registrera själva formen som ett varumärke. Eller snarare hur den sitter på bussen och tåget. Alltså inte som en logga.
Skyddet hindrar dock inte något annat transportföretag från att ha någon annan form på samma plats på sina bussar eller tåg.
Bild från Östgötatrafikens varumärkesansökan– Detta belyser rätt bra vad som är problemet med okonventionella varumärken. Vilken betydelse har det egentligen i praktiken? Det är svårt att tänka sig en konkurrenssituation där utseendet av elipsen på sidan får avgörande betydelse.
Ett annat exempel på försök att skydda okonventionella varumärken är när företaget GSK ville hindra andra företag från att sälja lilafärgade astmainhalatorer – dvs inhalatorer med en liknande färg som de själva använde. Patent- och marknadsöverdomstolen kom fram till att produkten inte förvärvat särskiljningsförmåga och att färgen således inte var varumärkesskyddad.
– Särskiljningsförmåga kan uppnås genom att en viss färg eller form används under många år. Ta Löfbergs lila som exempel. Under många år har man använt den lila färgen på sina produkter och i marknadsföring. En lila kaffeprodukt kommer konsumenter koppla till Löfbergs, varför man kunnat varumärkesskydda färgen för just sådana typer av produkter. Zoega kommer nog få problem om de börjar med lila förpackningar, men det hindrar givetvis inte Telia från att använda en snarlik lila färg på sina produkter, förklarar Stojan Arnerstål.
Så även om da-dum-ljudet man hör när man startar Netflix hindrar HBO Max från att använda ett liknande ljud kanske det inte behöver vara några problem för Volvo att lägga in ett liknande ljud när man öppnar bildörren.
Svårt att lyckas
Det krävs alltså att man kan visa särskiljningsförmåga – förmågan att skilja ett kommersiellt ursprung från ett annat. Ibland kan okonventionella varumärken nå upp till detta krav, men i många fall har det visat sig vara mycket svårt.
– Dofter har man inte alls lyckats med. Man kan inte beskriva dem på ett tillräckligt objektivt sätt. Inte heller smaker, berättar Stojan Arnerstål.
Så även om man har diskuterat den här typen av varumärken under senare år har det blivit tydligt att det kan vara svårt att få skydd i praktiken. Men eftersom domstolarna behandlar varumärkesrätten från ett teoretiskt perspektiv finns det mycket intressant information att hämta från praxis om varumärkesrätten i bredare bemärkelse, menar Stojan Arnerstål.
– Det är det som är intressant – att se hur utvecklingen ser ut. Praxis berättar för oss på ett mer generellt plan om känneteckensrätten och hur man bedömningar ska göras – inte bara när det gäller de udda situationerna. De udda situationerna kan lära oss om de generella principerna, konstaterar han.
Stojan Arnerstål kommer berätta mer om ämnet under immaterialrättsdagen den 28 april.
Huvudbilden: Jorma Valkonen, källa: TT