Snart kan det vara möjligt att väcka åtal för brott mot naturen vid den Internationella brottmålsdomstolen i Haag. En expertpanel ska utforma ett förslag till det nya brottet ekocid – som kriminaliserar storskalig miljöförstöring. Initiativet väcker hopp om att juridiken nu kommer till de krisande ekosystemens undsättning – men det finns begränsningar.
– Jag ser inte att en sådan kriminalisering skulle kunna tillämpas på klimatpåverkan, säger Jonas Ebbesson, professor i miljörätt vid Stockholms universitet.
I en statlig upplysningsfilm från 1964 rekommenderas tittarna att sänka ner sina sopor på djupt vatten med hjälp av en sten, och så sent som på 80-talet var den etablerade metoden på fartyg att slänga oljerester och övrigt avfall överbord. Ett antal stora oljeolyckor runt om i världen påskyndade därefter regelverk om fartygsutsläpp – precis som skett efter många andra miljökatastrofer. Det är såklart lätt att skaka på huvudet åt historisk aningslöshet – men förhållandet till naturen tycks vara under ständig omprövning. Det som idag framstår som en utopi kan i framtiden betraktas som lika självklart som rudimentär källsortering.
Kommer det internationella brottet ekocid (ecocide) – ekomord, eller storskalig miljöförstöring – om några år ses som en sådan självklarhet? Och bli lika etablerat som de befintliga gärningarna i Romstadgan: brott mot mänskligheten, krigsbrott och folkmord? Detta skulle göra det möjligt att väcka åtal för brott mot naturen vid Internationella brottmålsdomstolen i Haag (ICC). Frågan är högaktuell då det står klart att den välmeriterade juridikprofessorn Philippe Sands ska leda en internationell expertpanel vars uppgift är att närmare definiera innebörden av ekocid.
– Tiden är inne för att använda kraften i internationell straffrätt för att skydda naturen. För 75 år sedan yttrades folkmord och brott mot mänskligheten för första gången i Nürnberg. Mitt hopp är att denna grupp ska använda erfarenheter från den tiden för att skapa en definition som är konkret, effektiv och hållbar, kommenterar han nyheten.
Tanken om ekocid som ett brott är inte ny – och ska för första gången ha nämnts på FN:s första miljökonferens i Stockholm 1972 av den dåvarande statsministern Olof Palme. En kriminalisering diskuterades också flitigt under förhandlingarna om Romstadgan 1996–1998.
– Det man framförallt hade i åtanke var stora miljöskador på grund av krig, säger Said Mahmoudi, professor i internationell rätt vid Stockholms universitet.
– Många länder, även progressiva europeiska länder, var emot detta eftersom det saknades tillräckligt stöd bland världens stater. Att skriva in ett sådant brott i Romstadgan menade man skulle urvattna övriga brott och äventyra effektiv tillämpning av stadgan vad gäller allvarliga brott som har stöd bland de flesta länderna.
Naturen som rättighetsbärare – en växande gräsrotsrörelse
Om lagens bokstav inte förmår ge rättvisa åt ohyggliga gärningar utan motstycke kan det krävas personligt engagemang. Den polsk-amerikanske juridikprofessorn Raphaël Lemkin kom, efter att ha förlorat hela sin familj i Förintelsen, att viga sitt liv åt att definiera begreppet folkmord och få det erkänt som ett internationellt brott. Brottsrubriceringen användes för första gången i Nürnbergrättegångarna efter andra världskriget.
Den brittiska juristen och författaren Polly Higgins, som lämnade sin advokatkarriär för att till fullo engagera sig i miljörättsrörelsen, har haft en liknande betydelse i kampen för att ekocid ska inrymmas i Romstadgan. I över tio år arbetade hon med oförtruten energi för att få upp frågan på agendan; hon debatterade, skrev böcker och uppvaktade makthavare. När hon avled 2019, bara 50 år gammal, lämnade hon efter sig ett arv som andra, med Philippe Sands i spetsen, nu för vidare. Med sig har han en växande gräsrotsrörelse.
Ett exempel på det är organisationen End Ecocide Sweden, där ekologen Pella Thiel är ordförande – ett engagemang som för henne är en naturlig följd av naturen som rättighetsbärare. Att naturen – ”Moder jord” – i sig har inneboende rättigheter är en gammal idé som särskilt har omfamnats av urfolk och som fått ett allt större genomslag. Ett exempel på det är den heliga (men gravt förorenade) floden Ganges i Indien som 2017 tillerkändes juridiska rättigheter motsvarande en person. På samma sätt som mänskliga rättigheter en gång i tiden sågs som en radikal strömning hoppas Pella Thiel och andra i rörelsen på ett paradigmskifte – där ekocid tillsammans med andra juridiska verktyg står i frontlinjen
– Förstörelsen av ekosystem, artutrotning och klimatförändringar samt de konflikter som följer i spåren av detta är bland de största hoten mot mänskliga rättigheter idag. Det går inte att tänka sig en hälsosam mänsklig utveckling utan friska ekosystem, att införa ekocid i Romstadgan är en logisk slutsats av den insikten, säger hon.
Pella Thiel
Hur ska ekocid definieras?
En utmaning av flera är förstås att rättsligt definiera ekocid – som nu Philippe Sands och hans team ska arbeta med. Begreppet i sig antyder att brottet tar sikte på omfattande förstörelse.
– Många gärningar är redan kriminaliserade i nationell lagstiftning och ska man nå en internationell acceptans för en sådan kriminalisering bör man rikta in sig på de absolut allvarligaste brotten. Det måste ligga i paritet med de övriga brotten i Romstadgan. Det krävs då att det är storskaligt, ”large scale” och ”significant”, eller motsvarande, säger Jonas Ebbesson, professor i miljörätt vid Stockholms universitet.
– Viss vägledning kan man hämta i hur man idag definierar krigsförbrytelser, vilket innebär att det ska röra sig om allvarliga skador på civila eller omfattande miljöskador. Det skulle sannolikt omfatta såväl skada på person och egendom som ekologisk skada av väldigt allvarligt slag.
Jonas Ebbesson
Som två exempel när ekocid kan aktualiseras nämner Jonas Ebbesson USA:s besprutning med agent orange under Vietnamkriget på 60-talet och när Saddam Hussein tände eld på oljekällorna i Kuwait i början av 90-talet. Men skulle exempelvis oljeföretags skrupelfria härjningar kunna angripas på samma grund? Och hur ska man rättsligt beteckna den pågående skövlingen av Amazonas?
– Det finns många exempel på företag som har skapat en enorm miljöförstörelse. Det är dock svårt att bedöma om dessa skadliga handlingar skulle nå upp till den nivå som krävs vid en internationell kriminalisering av ekocid. Det skulle kunna omfatta även privata aktörer, men exakt var gränsen går vet vi inte förrän vi har ett konkret förslag på brottsdefinition, konstaterar han.
Svårt att komma åt klimatförändringar
Såväl politiker som militärer har dömts för krigsförbrytelser. På motsvarande sätt kan man alltså tänka sig att politiska ledare i framtiden kan komma att ställas till svars för ekocid på grund av konkreta beslut eller för att man mot bättre vetande underlåtit att agera för att avhjälpa en miljökatastrof.
– Politiska ledare, som genom sin militära arm ansvarar för övergrepp, har exempelvis mött rättvisan i Jugoslavien-tribunalen. Här får man föra liknande resonemang om varför politiska ledare i sådana fall skulle kunna åtalas för ekocid, säger Jonas Ebbesson.
– Förhoppningsvis har själva risken för att en dag hamna i Haag i sig en avhållande effekt.
Jonas Ebbesson menar dock att brottet sannolikt inte – vilket många har förhoppningar om – kommer att ha någon effekt på vår tids stora ödesfråga: klimatförändringarna.
– Gärningarna måste kunna knytas till enskilda personer. Även om vi har många stora olje-, bil- och energiföretag som bidrar till klimatförändringarna, så är de ju snarare ett resultat av hela industrisamhället. Vi bidrar alla, förvisso i olika utsträckning, till klimatförändringarna, exempelvis när vi tar oss till och från jobbet, äter och värmer våra bostäder. Det skulle därför bli väldigt svårt att hålla någon ansvarig för ekocid just ifråga om klimatförändringar, konstaterar han.
– Men det utesluter inte att personer i företag i olje-, bil- och energibranschen kan göra sig skyldiga till andra miljörelaterade brott eller att företagen blir skadeståndsskyldiga på grund av deras verksamheter.
Det finns också en risk för besvikelse för många i dagens gräsrotsrörelse som hyser förhoppningar om att man kan använda ekocid som ett juridiskt redskap i pågående gruvkonflikter och i andra fall där oförenliga intressen ställs emot varandra
– Ekocid skulle inte bli aktuell vid exempelvis mineralutvinning i Gränna. Knappast heller på andra håll i världen, såvitt det inte handlar om väldigt allvarliga miljöskador. Alla ingrepp i naturen kan inte jämställas med ekocid, säger Jonas Ebbesson, som betonar att frågan måste vidgas.
– De flesta av oss i dag nyttjar mineraler, exempelvis i våra datorer och mobiler. Var ska dessa mineraler utvinnas? Var kan utvinningen ske med minsta risk för skada på hälsa och miljö, i Sverige eller centrala Afrika – om vi nu alls vill ha mineralerna? Det här är en skarp fråga som rör både internationell solidaritet och rättvisa.
– Med det sagt skulle det miljörättsliga skyddet stärkas generellt såväl moraliskt som juridiskt om världen enades globalt kring en sådan kriminalisering. Detta ska ses som en pusselbit av flera för att stärka det miljörättsliga skyddet och kan indirekt också inskärpa företagens ansvar.
Är tiden mogen för ekocid?
Hur ser då förutsättningarna ut för att man nu, till skillnad från vid förhandlingarna på 90-talet, kommer lyckas med att få ekocid erkänt som ett internationellt brott? För att utvidga Romstadgan krävs att två tredjedelar av de idag 123 anslutna staterna röstar för förslaget. Jonas Ebbesson är optimistisk.
– Givet att brottet ekocid skulle begränsas till de allra värsta miljöförbrytelserna, finns det inga rationella grunder för att vara emot en sådan kriminalisering. Idag är möjligheterna större än tidigare, säger han.
– Sedan kommer det att finnas stater som bromsar eller vänder sig mot det, men vi har ju redan i dag stater – som USA och Ryssland – som inte har ratificerat Romstadgan. Det behöver inte hindra övriga länder från att enas kring ekocid.
Said Mahmoudi tror dock att det kommer att dröja innan det blir aktuellt.
– Den största anledningen är att de flesta icke-europeiska länder fortfarande har en mycket svag miljölagstiftning, som gör att många handlingar eller underlåtenheter som sedan länge har varit kriminaliserade som miljöbrott här fortfarande är tillåtna i andra länder. Det är svårt, om inte omöjligt, att få gehör i dessa länder för ett nytt internationellt brott som ekocid.
– Men jag värdesätter högt vad Philippe Sands och andra gör för att uppmärksamma vikten av en sådan utveckling, avslutar han.