Regeringen lade i maj fram en nationell plan för trygghet och studiero, ett tecken på att detta ämne har fått en framflyttad plats på agendan. JUNO för kommuners skolrättsliga expert Jan Melander kommenterar i månadens Resumé de viktigare förändringarna. Han välkomnar särskilt att det nu ”äntligen klargörs” vad gäller lärares möjligheter att under vissa omständigheter kunna ingripa fysiskt mot elever för att avvärja exempelvis ordningsstörningar. Även möjligheterna att ingripa med tillfälliga placeringar utanför den egna skolenheten ökar enligt den aktuella planen.
Den nationella planen för trygghet och studiero bygger på tre pelare för åtgärder: En tydligare styrning och en ökad systematik, en förstärkning av det förebyggande arbetet samt en ökad beredskap att agera i svåra situationer. Planen innehåller för det första ett antal förslag till förändringar i skollagen. Skrivningarna om huvudmannens skyldighet att utveckla utbildningen i 4 kap. 3 § SkolL både skärps och konkretiseras. Enligt förslaget betonas nu att huvudmannen seriöst måste analysera orsak och verkan i utbildningens kvalitet. En konsekvens av ändringen är att Skolinspektionen lättare kommer att kunna ställa skarpa krav på huvudmännen. Det kommer inte att duga att göra slentrianmässiga kvalitets- och trygghetsdokument (ex likabehandlingsplaner, ordningsregler m.m.).
Skolinspektionen eller annan myndighet kommer även genom en ny paragraf 6 a i 4 kap. att kunna få regeringens mandat att meddela föreskrifter om hur det systematiska kvalitetsarbetet ska bedrivas. Sådana föreskrifter behöver och kommer givetvis att vara grundade i vetenskapliga rön som pedagogisk forskning eller rön från myndigheter som Brottsförebyggande rådet (Brå).
En annan skärpning avser ändringar i 4 kap. 8 § om huvudmannens hantering av klagomål mot utbildningens kvalitet. Huvudmannen åläggs enligt förslaget att sprida kunskap till elever, vårdnadshavare och personal om de skriftliga rutiner som ska finnas vid klagomål. Det tillfogas även ett krav på huvudmannen att skyndsamt göra den utredning som behövs för att kunna hantera ett klagomål.
En utvidgad definition av studiero
Nytt i 5 kap SkolL föreslås bli att en definition av studiero görs: ”Med studiero avses att det finns goda förutsättningar för eleverna att koncentrera sig på utbildningen.” Syftet med definitionen, även om det kan ifrågasättas om den tillför så mycket, är förstås att det ska bli lättare för huvudmannen att veta i vilken riktning arbetet ska föras. Även här tilläggs att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela konkreta krav på huvudmännen om det förebyggande arbetet. Detta sker då genom bindande föreskrifter.
Studiero avser inte endast klassiska störningsmoment som gap och skrik i klassrummet. Vad som är värt att betona är istället att det går att ställa krav på huvudmannen (från elever, vårdnadshavare, lärare och granskningsmyndigheter) att åtgärda störningar som beror på sådant som rädsla och obehag för andra elever, dålig akustik och den fysiska arbetsmiljön.
Skollagen korresponderar i de nu nämnda hänseendena med arbetsmiljölagen (AML) där elever jämställs med arbetstagare. Det grundläggande kravet enligt AML är att arbetsgivaren/huvudmannen ska vidta alla (skäliga) åtgärder för att motverka ohälsa. Till ohälsa räknas även psykisk ohälsa som är stressrelaterad.
Ett av de mest konkreta åtgärdsförslagen är den nya 4 a § i 5 kap. SkolL. Där framgår att elevers användning av mobiltelefon och ”annan elektronisk kommunikationsutrustning” endast undantagsvis ska förekomma vid undervisning. Förslaget är egentligen ganska självklart och avser undervisningssituationen. Elevers användning av mobiler på raster omfattas alltså inte – och det är likaledes naturligt.
I den föreslagna och nya 4 b § ges uttryckliga mandat för lärare att omhänderta mobiltelefon för att förebygga störningar i undervisningen och brott i samband med undervisning, som kränkande fotografering – ett brott som typiskt sett begås genom att en elev tar foton på en annan vid omklädning eller dusch i samband med en idrottslektion.
”Äntligen klargörs vad som i praxis redan gällt”
Nytt är även att det i 4 d § anges att rektor (alltså inte lärare) får besluta att mobiler och liknande utrustning samlas in vid skoldagens början. Utrustningen ska då lämnas åter senast vid skoldagens slut. Har exempelvis brott genom kränkande fotografering förekommit kan kollektiva åtgärder vara motiverade. Mandatet förutsätter emellertid inte att sådana händelser förekommit utan är en generell möjlighet för rektor. Tilläggas ska då att huvudmannen bär ett rättsligt ansvar för den omhändertagna utrustningen. Skulle exempelvis en lärare tappa en elevs mobiltelefon i golvet så skärmen spricker blir skolan skyldig att ersätta skadan. Det är därför varmt att rekommendera att så trygga förvaringsmöjligheters om möjligt skapas vid tillämpningen av regeln.
När det gäller ordningsregler åläggs skolan på motsvarande sätt som beskrevs avseende 4 kap. 3 § att analysera orsak och verkan till hur ordningsreglerna fungerar (eller inte fungerar). Detta anges genom förändringar i 5 kap. 5 §.
De viktigaste förändringarna till sist. Äntligen klargörs vad som i praxis redan gällt när det gäller lärares möjlighet att använda fysisk kraft. I en föreslagen omskrivning av 5 kap. 6 heter det nu:
”Detta (möjligheten att agera vid ordningsstörningar, förf anm.) innefattar en befogenhet att ingripa fysiskt för att avvärja väld, kränkningar eller andra ordningsstörningar.”
Åtgärderna, återigen enligt praxis, ska vara proportionerliga.
Slutligen ökar möjligheterna att ingripa med tillfällig placering utanför den egna skolenheten. Elever kan enligt förslaget ges enskild undervisning eller undervisning i särskild undervisningsgrupp. Åtgärderna kan vara i fyra veckor vilket är en dubbling mot tidigare reglering på området. Detta är en synnerligen välkommen förändring, särskilt vad avser undervisning enskilt eller i särskilda undervisningsgrupper. Till följd av missriktad välvilja har tidigare skoldebatt ibland misstänkliggjort sådana åtgärder som stigmatiserande. Det goda har då blivit det bästas fiende. Exempel på situationer då sådana åtgärder definitivt är aktuella är när elever på ett allvarligt sätt stör studieron. Som alltid ska åtgärden vara proportionerlig och det kan ibland förutsättas att andra åtgärder, som allvarssamtal, misslyckats.