En tidig augustimorgon 2021 klev den narkotikapåverkade 43-årige jägaren ut på vägen – naken och med ett jaktvapen i händerna – och avlossade flera skott mot en bilburen reklamutdelare. Mannen dömdes i tingsrätten till 8 års fängelse för mordförsök, men frias nu i hovrätten. Domstolen anser att det inte går att dra slutsatsen att mannen insåg att skotten riskerade att skada eller döda reklamutdelaren. Tova Bennet, juris doktor i straffrätt, ställer sig delvis frågande till domstolens resonemang. ”Är det rimligt att en person som skjuter flera skott rakt mot en körande bil inte inser risk för åtminstone skada?”, säger hon.
Det var under småtimmarna den 16 augusti 2021 som reklamutdelaren kom körande i sin bil i det lilla samhället strax utanför Borås – samma runda som han kört varje vecka under flera år – när han plötsligt såg en naken, beväpnad man stå mitt på den smala vägen. Reklamutdelaren saktade ner, varpå mannen skrek, höjde vapnet och började gå emot honom. I samma stund som reklamutdelaren gasade och körde i väg avlossades flera skott mot bilen – varav minst fyra träffade fordonet.
Efter att polisen larmats om händelsen strax efter halv fyra på morgonen gjordes en sökning på vilka i området som hade vapenlicens. Endast en av träffarna stämde in på beskrivningen av gärningsmannen.
Polisen begav sig sedan till platsen där de inväntade insatsstyrkan.
Klockan 05:06 ringde mannens sambo till polisen och berättade att hon sett någon röra sig i trädgården. Hon uppgav då att hon var ensam i huset. Polisens förhandlare gjorde därefter flera misslyckade kontaktförsök med paret – både via telefon och med megafon. När sambon kom ut ur huset nära två timmar efter sitt telefonsamtal till polisen uppgav hon att mannen var ute och jagade.
Efter att beslut fattats om husrannsakan och huset genomsökts med drönare gick polisen in och fann mannen på husets vind, gömd i en hög av sågspån. I huset fann polisen diverse vapen och ammunition, bl.a. en granat som låg i förrådet, och ett skarpladdat jaktvapen som låg på golvet vid groventrén.
Överhängande rädsla för rån
Vid förhör uppgav mannen, en direktör verksam i flera stora bolag, att han den senaste tiden känt påtaglig stress och press. Både han, hans son och sonens kompis hade blivit rånade vid olika tillfällen. Han hade även lagt märke till bilar som körde förbi och spanade på huset och hade nyligen investerat i ett omfattande larm- och övervakningssystem. Mannen berättade att han tidigare under sommaren genom övervakningskamerorna hade sett flera män med rånarluvor närma sig huset i ett rånförsök som avbröts.
Händelserna hade lett till att han kände en stor otrygghet.
De två kvällar som föregick skotten mot reklamutdelaren hade mannen ägnat åt hårt festande med jaktlaget. När han kom hem runt kl. 21 på kvällen den 15 augusti förberedde han sig för morgondagens jakt. Han var trött, men bestämde sig för att hålla sig vaken eftersom det inte var så många timmar kvar tills jakten skulle starta. Han hade tidigare under kvällen tagit en sömntablett som inte fungerade, men kunde inte förklara varför han hade amfetamin i blodet.
Mannen uppgav att han endast hade vaga minnen av skottlossningen. När han såg bilen närma sig kände han igen den och trodde att det var rånarna som kommit tillbaka. Han tog tag i ”första bästa vapen” och sprang ut. När han kom ut på vägen såg han att bilen stannat och var på väg tillbaka mot huset. Han hade vapnet i handen och ropade något panikslaget i stil med: ”Stoppa! Stanna bilen!”. När bilen gasade och körde förbi honom avlossade han flera skott i tron att han skulle bli överkörd.
Efter att ha gömt sig i ett skogsparti en stund återvände han till huset där han i chockartat tillstånd sprang upp och gömde sig på vinden.
Sambon uppgav att hon inte märkte någonting av den aktuella händelsen, och att hon sov djupt på grund av att hon tagit en sömntablett.
Dömdes till 8 års fängelse
Vid rättspsykiatrisk undersökning gjordes bedömningen att mannen begick gärningarna under påverkan av en allvarlig psykisk störning. Han var självförvållat påverkad av åtminstone amfetamin och bensodiazepiner, vilket bedömdes ha varit den utlösande faktorn för de psykosliknande symptomen.
Den tekniska undersökningen visade att merparten av skotten avlossades efter att bilen passerat mannen och att minst ett av skotten träffat dörren till förarplatsen. Tingsrätten bedömde att det funnits en konkret risk för att föraren skulle dödas av något av skotten – samt att mannen både insett risken för död eller skada och förhållit sig likgiltig inför riskens förverkligande, varför uppsåt ansågs vara bevisat.
– Tingsrätten menar att den tilltalade både insett risken för död eller skada och att han dessutom förhållit sig likgiltig inför riskens förverkligande. Tingsrätten hänvisar vid till det rättspsykiatriska utlåtandet och menar, som jag uppfattar det, att den tilltalade varit rädd, hotad, och handlat snabbt och impulsivt, vilket talar för att han var likgiltig i gärningsögonblicket, säger Tova Bennet, juris doktor i straffrätt.
Hon ställer sig frågande till tingsrättens resonemang i denna del.
– Det är sällan rimligt att använda den tilltalades psykosliknande tillstånd, rädsla och förvirring i gärningsögonblicket som ett argument för att han var likgiltig inför skada eller död. Möjligen kan resonemanget om hotbilden ge stöd för att han var likgiltig inför att föraren, som han uppfattade som en angripare, skulle skadas.
Mot bakgrund av att mannen själv var den som själv sökte upp målsäganden genom att springa ut på vägen med det skarpladdade vapnet bedömde tingsrätten att hans åtgärder var alltför drastiska i förhållande till den upplevda faran, varför han inte ansågs kunna gå fri från straff på grund av bestämmelserna om nödvärn.
Tingsrätten beslutade att gärningen skulle rubriceras som försök till mord, och dömde mannen till åtta års fängelse.
Sambon dömdes till villkorlig dom för skyddande av brottsling.
Hovrätten friar mannen
Hovrätten gör nu bedömningen att varken skottvinklarna eller vad som i övrigt framkommer av utredningen visar att mannen haft uppsåt döda reklamutdelaren – eller att han överhuvudtaget haft insikt om risken att skotten skulle kunna döda.
– Hovrätten stannar redan vid prövningen av insikt, förklarar Tova Bennet.
– Här i ligger den huvudsakliga oenigheten mellan tingsrätten och hovrätten. Hovrätten menar att den tilltalade, med vanan att hantera skjutvapen och den kontroll han hade över händelseförloppet, inte insåg att skotten riskerade att träffa och vare sig döda eller skada målsäganden. Eftersom den tilltalade saknar insikt om risken behöver hovrätten inte pröva andra steget i bedömningen av likgiltighetsuppsåt.
Tova Bennet menar att hovrättens resonemang om att mannen inte hade uppsåt till mordförsök framstår som välmotiverat, eftersom det saknats likgiltighet inför riskens förverkligande, men hon ifrågasätter resonemang vad gäller den tilltalades insikt om risken.
– Är det rimligt att en person som skjuter flera skott rakt mot en körande bil inte inser risk för åtminstone skada? Särskilt den som är van jägare känner till vikten av s.k. kulfång och att kulor kan ändra bana och gå igenom det man träffar på ett oväntat sätt.
Då det saknas förutsättningar till att pröva om mannens handlande skulle utgöra något annat brott ogillas åtalet gällande mordförsök. Tingsrättens dom på 8 års fängelse omvandlas alltså till villkorlig dom. Mannen döms endast för vapenbrott och narkotikabrott i enlighet med tingsrättens dom.
Mannens sambo frias helt.
Tova Bennet ställer sig tveksam till om HD meddelar prövningstillstånd i målet för det fall domen överklagas – i vart fall inte vad gäller frågan om självförvållad berusning eller den tilltalades sinnestillstånd i övrigt.
– En intressant fråga som möjligen skulle kunna prövas av HD är skuldtäckningen vid försök, särskilt i fall där det finns någon form av atypiskt sinnestillstånd, säger hon.