5000 sidor och tre kilo tung. Sveriges rikes lag utstrålar en obestridlig pondus och är en symbol för det svenska rättssystemet. Den första upplagan gavs ut för över 160 år sedan men de historiska rötterna sträcker sig betydligt längre än så. Johan Munck, tidigare justitieråd och ordförande i Högsta domstolen, är sedan flera år ansvarig utgivare. I podden Juridikens värld berättar han om ett yrkesliv med lagboken som ständig följeslagare, om "Huru svin må i ollonskog släppas" och Olaus Petris domarregler. Hur görs urvalet till lagboken och vem är egentligen den mest briljanta jurist han arbetat med?
Pappa, farfar, farfars far – alla var jurister. Johan Munck konstaterar torrt, med en skånska som är intakt trots många år i huvudstaden, att yrkesvalet ”kan ha något med miljöpåverkan att göra”. Han funderade visserligen på en alternativ yrkeskarriär som musiker men ”det slog jag ur hågen då jag inte var tillräckligt begåvad”.
Sten Heckscher, den legendariska juristen, har sagt: ”Johan är utomordentligt musikalisk, och det märks också i hans prosa” – sämre omdöme kan man få.
– Det var vackert sagt, det var vänligt av honom, säger Johan Munck.
”En oerhört snabb uppfattningsförmåga”
Johan Munck var bland annat hovrättsråd i Svea hovrätt och rättschef på justitiedepartementet innan han utnämndes till justitieråd i Högsta domstolen 1987 – där han blev kvar ända fram till 2010, de sista tre åren som ordförande. Ett svindlande tidsperspektiv om man betänker allt som hänt under den här tiden: Digitaliseringens intåg och EU-rättens inflytande, för att nämna ett par exempel.
Jag ångrar inte utgången i något mål..
Ett av de mål som fick mest uppmärksamhet under hans tid som justitieråd var det s.k. Åke Green-målet, som handlade om en svensk pingstpastor som uppmärksammades efter en hatfylld predikan mot homosexualitet i juli 2003. Efter att ha dömts för hets mot folkgrupp i tingsrätten friades han av hovrätten och Högsta domstolen 2005, med hänvisning till yttrandefrihet och religionsfrihet Europakonventionen.
– Den domen har kritiserats, man kan säga att den byggde på vad vi tyckte oss förstå om Europakonventionens praxis. Skulle man fällt Green skulle det sannolikt inte ha stått sig i Europadomstolen.
Finns det domar som ibland skaver. Där du i eftertankens kranka blekhet funderar över om det blev helt rätt?
– Jag ångrar inte utgången i något mål, men jag ångrar ibland vissa skrivningar, men vilka talar jag inte om, säger han bestämt och bedyrar att våndan trots allt inte har kostat honom någon nattsömn.
Av alla briljanta jurister som du har stött på under ditt långa yrkesliv – är det någon som sticker ut från mängden?
– Det finns många. En som jag tänker på direkt är min kollega Bertil Bengtsson, han är 95 år nu men fortfarande väldigt aktiv, skriver lagkommentarer och utredningar och allt möjligt.
– Han var inte bara snabb på att skriva, han har också en oerhört snabb uppfattningsförmåga. En mycket, mycket imponerande person. Trots att han är en gigant inom rättsvetenskapen är han så anspråkslös och vänlig.
Hur har Högsta domstolen annars skött sig i din frånvaro tycker du?
– Jag har inte några anmärkningar. En av fördelarna med uppdraget som utgivare är man kort ska referera rättsfallen från HD i lagboken, därför läser jag allt, säger Johan som bedyrar att han avhåller sig från att skriva i affekt till sina forna kollegor i händelse av att han skulle ha en avvikande uppfattning.
När du ser tillbaka på din långa karriär: Vad är du allra mest stolt över?
– Jag var 14 år på Justitiedepartementet och sysslade med en del lagstiftningsuppdrag där resultatet blivit bestående, exempelvis polislagen, som i stora delar är mitt verk. Det är kanske det jag är mest stolt över, säger Johan Munck i podden Juridikens värld.
”Alltjämt vatten allenast”
Johan Munck är nu inne på elfte året som utgivare av Sveriges rikes lag – traditionen påbjuder att uppdraget går till en före detta ordförande i Högsta domstolen. Men det var inte självklart att han skulle tacka ja.
– Jag var väldigt tveksam, jag känner en hel del av tidigare utgivare och en sak som kännetecknar dem alla är deras oerhörda noggrannhet. Jag är inte känd för att vara så kolossalt noggrann som de var. Jag trodde jag skulle vara för slarvig för att vara utgivare men jag blev övertalad av lagboksredaktionen på Norstedts Juridik att det skulle gå bra, vilket det har gjort!
Slarvfel vill man förstås undvika i ett sammanhang där felaktig kommatering kan få ödesdigra konsekvenser. En klassiker är felskrivningen i lagen om allmänt vattenområde från 1982 års lagbok: ”I annat vattenområde än havet finns alltjämt vatten allenast i Vättern, Vänern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland”
Allmänt hade alltså blivit alltjämt – ett harmlöst men ack så olyckligt misstag för den som är lagd åt det pedantiska hållet, som den ansvariga utgivaren Torkel Nordström råkade vara. Han var dock oskyldig då missödet var av teknisk natur som ett resultat av att man detta år övergått från blysättning till datoriserad fotosättning.
Det finns fler exempel på fadäser som plågat utgivare.
– En utgivare som hette Skarstedt var så olycklig när han efter många år kom på att det i skiftesstadgan i lagboken stod gardering av ägor istället för gradering. Han påstod själv att han hade svårt att släppa det.
"Hött är med intet bött, dock icke på alla rum"
De historiska rötterna sträcker sig långt tillbaka. Magnus Eriksson landslag från på 1350-talet var Sveriges första riksomfattande lagsamling. Ett reformarbete inleddes under stormaktstiden men andra saker, såsom det stora nordiska kriget, kom emellan. År 1734 antogs till sist lagboken av riksdagen. De flesta bestämmelser har såklart ersatts men delar av handels- och byggningabalken gäller fortfarande. Rubriken till kapitel 12 i byggningabalken – "Huru svin må i ollonskog släppas" – citeras gärna av jurister. Ja, ekollon ansågs uppenbarligen så värdefulla att det krävdes en specialreglering.
Om man bara hotar och inte gör något så behöver man inte böta, men det gäller inte alltid.
Olaus Petris domarregler är ett annat exempel på levande kulturhistoria som än så länge har en självklar plats i lagboken. De trycktes första gången 1635 och fanns med när 1734 års lag gavs ut. Petri var präst och en av de första reformatörerna i Sverige. Vilket märks. Tonen är sträng, Guds centrala plats speglar tidsandan, och vissa delar av domarreglerna är svårtydda. Vad betyder exempelvis "Hött är med intet bött, dock icke på alla rum"?
– Om man bara hotar och inte gör något så behöver man inte böta, men det gäller inte alltid, svarar Johan utan att tveka, samtidigt som han passar på att lyfta fram domarreglernas poetiska kraft.
Symbolvärdet ska inte underskattas
Lagboksredaktionens kämpar alltid med utrymmesbrist, vilket förefaller vara ett tidlöst fenomen.
– En del av äldre utgivare har skrivit om att det var ett stort gissel, redan på 30-talet. Bokbinderiet och förmågan att trycka finpapper har utvecklats, man får plats med många fler sidor än tidigare. Men någonstans finns ju en gräns som man inte kan överskrida om man ska ha lagboken i en volym.
Hur går urvalet till?
– Gällande nya författningar så är frågan om dessa överhuvudtaget ska vara med. Och ska de i så fall återges i sin helhet eller bara anmärkas. När man funderar på att ta bort gammal lagstiftning så går vi efter statistik, hur många det är som har letat efter den digitalt etc.
– Några lagar som tidigare var mycket centrala, som växellagen och checklagen, diskuterar vi varje år. Hittills har de fått vara med på grund av att det finns så många relaterade rättsfall och en del av dessa har ett värde i sig. Men de lagarna ligger illa till, konstaterar Johan, som medger att det hade varit aningen smärtsamt att tvingas mönstra ut sådana klassiska lagar.
Länge har det pratats om att lagboken inte har någon plats i den digitala eran, där inte minst den behändiga lagboksappen har vässat konkurrensen ytterligare.
– Redan för 40 år sedan sa de till mig att det inte finns någon lagbok om 20 år. Jag tror inte att den försvinner. Jurister är konservativa, inte minst när det gäller arbetsverktyg. Det är också praktiskt i vissa sammanhang, om man sitter i en rättegång exempelvis. Symbolvärdet ska inte heller underskattas, säger Johan Munck i podden Juridikens värld.