Mark- och miljödomstolen i Nacka (mål P 4214-21) bedömde att bygglov för en padelbana skulle avslås eftersom genomförande av bygglovet hade medfört att idrottsverksamheten i planområdet skulle fördubblas jämfört med syftet i den gällande detaljplanen. En oacceptabel avvikelse från detaljplanen, enligt domstolen. ”Avgörandet är ett belysande exempel på hur en arbetstyngd domstol väljer att inte pröva ett överklagande i hela sin vidd”, skriver miljörättsexperten Stefan Rubenson.
Bygg- och miljönämnden i Östhammars kommun beslutade att bevilja Öregrunds tennissällskap bygglov för nybyggnad av padelbana. Grannarna överklagade och framförde en rad invändningar. Att padelbanan skulle innebära höga ljudnivåer för de boende och att bostadshusen riskerar att skadas när sprängning utförs för att bygga padelbanan. Det buller, den nedskräpning och den störande belysning som padelbanan medför skulle sammantaget innebära en betydande olägenhet för boende i närområdet. Utbyggnaden skulle även förändra områdets karaktär. Den nya padelbanan skulle vidare placeras endast 15 meter från befintligt bostadshus. Dessutom ansåg man att det finns andra platser som är mer lämpliga för ytterligare en padelbana.
Tennisklubben hade naturligtvis en annan uppfattning. Från klubbens sida framhölls att i detaljplanen från 1975 fanns ett Ri-område för ”idrottslig verksamhet”. Den befintliga padelbanan ligger till 95 procent inom detta Ri-område. Den minimala avvikelsen fick grönt ljus av byggnadsnämnden. Ingen överklagade på den tiden bygglovet för den banan. De nu klagandes fastigheter var inte förvärvade eller ens avstyckade år 1975. De hade därför möjlighet att studera detaljplanen innan de förvärvade fastigheterna. Marken runt banan ägs av Östhammars kommun och arrenderas av tennissällskapet. Området runtom är klassat som parkmark och ska underhållas av kommunen. Eventuell underlåtelse från kommunens sida att underhålla parkmarken kan inte lasta tennissällskapet. Tennissällskapet håller ordning på den befintliga banan som är låst med kod som kunden får i ett bekräftelsemejl.
Mark- och miljödomstolens bedömning
Mark- och miljödomstolen kom aldrig så långt som att bedöma eventuella olägenheter av den nya padelbanan. I stället utgick man från att det var en avvikelse från detaljplanen, då en fjärdedel av padelbanan skulle placeras utanför området för idrottsändamål. Därför menade mark- och miljödomstolen att man först måste ta ställning till om det sökta bygglovet innebar en sådan avvikelse från detaljplanen som kan godtas i enlighet med 9 kap. 31 b § plan- och bygglagen (2010:900), PBL, och sedermera om övriga krav är uppfyllda för att bevilja bygglov.
Inledningsvis prövade domstolen om padelbanan var lovpliktig. Den prövningen hade väl egentligen ingen efterfrågat eftersom det var en självklarhet för en padelbana som skulle placeras i anslutning till två tennisbanor och en annan padelbana. Mark- och miljödomstolen konstaterade också att idrottsanläggningen var att bedöma som idrottsplats vilket automatiskt gjorde åtgärden lovpliktig.
Därefter konstaterade domstolen att den aktuella fastigheten ligger inom ett område som omfattas av en stadsplan från år 1979, vilket enligt övergångsbestämmelserna till PBL räknas som en detaljplan. Av planbeskrivningen framgår att syftet med marken för idrottsändamål var att skapa en begränsad idrottsyta som vid tidpunkten skulle ge plats för två tennisbanor och en servicebyggnad. Läktare och förråd förefaller därefter ha placerats utanför byggrätten. Det av byggnadsnämnden nu beviljade bygglovet innebar dock att idrottsverksamheten i princip i praktiken dubblades mot planens ursprungliga syfte.
Domstolen ansåg därför att eftersom åtgärden var en alltför stor avvikelse från detaljplanen och således inte kunde bedömas vara förenlig med detaljplanens syfte. Därför bedömde mark- och miljödomstolen att avvikelsen inte kunde godtas. Mot den bakgrunden upphävdes underinstansernas beslut. Domstolen konstaterade att det med den slutsatsen saknades skäl att ta ställning till vad de klaganden har anfört i fråga om olägenheter, bullernivåer m.m.
”Vanskligt att åberopa planens syfte”
Avgörandet är ett belysande exempel på hur en arbetstyngd domstol väljer att inte pröva ett överklagande i hela sin vidd. Som saken nu står kan kommunen ändra detaljplanen och välja att infoga idrottsanläggningen i sin helhet i detaljplanen. Då kommer givetvis grannarna att överklaga planen på samma grunder som tidigare – och ingen vet om planen skulle stå sig i högre instans. De kommunala beslutsfattarna har lämnats i ovisshet om huruvida de invändningar i sak som grannarna anfört om buller och annan otrivsel har tillräckligt fog för sig.
Sen ska man komma ihåg att den bestämmelse som mark- och miljödomstolen bedömde saken utifrån (kap 31 d § PBL) säger att om avvikelser från planen tidigare har godtagits, ska en samlad bedömning göras av den avvikande åtgärd som söks och de som tidigare har godtagits. Eftersom genomförandetiden för planen har gått ut verkar det lite vanskligt att åberopa planens syfte – eftersom det är planens övergripande syfte som då ska beaktas och inte så mycket enskildheterna i densamma. I detta fall har det enbart rört sig om en idrottsanläggning och – sett i ett vidare sammanhang – en tämligen beskedlig utvidgning av en äldre, till sin omfattning begränsad befintlig idrottsanläggning