Rätten att fritt uttrycka tankar och åsikter är en demokratisk grundpelare, men det innebär inte att yttrandefriheten är absolut i alla lägen. En begränsning är brottet hets mot folkgrupp som berör flera grundläggande rättigheter. Brottet väcker starka känslor och utvecklingen i samhället driver på att ny praxis ständigt tillkommer. - Utrymmet för vad man kan yttra har krympt över tid, säger Hans-Olof Sandén, rättschef vid Polismyndigheten Region Väst, och författare till boken ”Hets mot folkgrupp”.
”Jag ogillar vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rättighet att säga det”, är ett citat som tillskrivs 1700-talsförfattaren och filosofen Voltaire som ett manifest för rätten att fritt uttrycka tankar och åsikter.
I efterhand har det visat sig att Voltaires berömda ord inte kommer från honom själv, utan från en bok om honom skriven långt efter hans död. Men oavsett upphovsman illustrerar citatet den kraft som frågor om yttrandefrihet bär på.
– Hets mot folkgrupp är en bestämmelse som varit föremål för expansiv utveckling. Framförallt de högerextrema grupperna har agerat för att testa gränserna. Det demokratiska gränslandet har på så sätt satts på prov, påpekar Hans-Olof Sandén.
– Många diskuterar hets mot folkgrupp utifrån politiska idéer, men det saknades en juridisk beskrivning av hur lagrummet tillämpas och hur det har utvecklats och förändrats, förklarar Hans-Olof Sandén, vilket utgör bakgrunden till att han ville skriva boken.
Symboler som bärare av hatfyllda budskap
I januari år beslutade riksåklagaren att överklaga friande domar till Högsta domstolen (HD) avseende demonstranter från Nordiska motståndsrörelsen som använt den fornnordiska tyrrunan på kläder, fanor och sköldar i Göteborg 2017. Det riksåklagaren vill att HD ska pröva är om det kan anses vara hets mot folkgrupp att visa upp tyrrunan på allmän plats under sådana omständigheter som rådde vid demonstrationen 2017.
– Det intressanta i detta fall är om budskapet spridits i bestämmelsens bemärkelse. Men även om tyrrunan, som bland annat flitigt användes av hitlerjugend, är så allmänt förknippad med nazismen och rasläran som HD tidigare ansett vara en förutsättning för att bli fälld för hets mot folkgrupp, säger Hans-Olof Sandén.
– Enligt riksåklagaren är kopplingen känd i den grupp som står och lyssnar vid demonstrationen, och detta påstås räcka för begånget brott.
My Hedström, byråchef vid riksåklagaren, menar att det är viktigt att få målet prövat i högsta instans. - Tyrrunan är intressant på det sättet att den används av en öppet nationalsocialistisk organisation som deras partisymbol.
– Sverige har skrivit på konventioner där vi åtar oss att hindra och minimera deras möjligheter att verka i samhället. Det kan få som effekt att andra symboler som används av nazister skulle kunna vara hets mot folkgrupp i vissa sammanhang.
– Hade de gått och viftat med hakkorset istället hade de dömts för hets mot folkgrupp.
Enligt Riksåklagaren finns det bevisning om att tyrrunan har använts frekvent i Nazityskland av högt uppsatta militärer som utmärkelse vid utbildningar, inom Hitlerjugend och som en symbol för tillhörighet till vissa SS-förband. De har också burits synligt på uniformer precis som hakkorset.
– Det har funnits en beröringsskräck kring det här, att det inte går inte att förbjuda runan i sig, säger My Hedström.
– Men det är ett helhetskoncept och vi menar att det skulle kunna vara hets mot folkgrupp att bära en sådan symbol i de sammanhangen som var under demonstrationen.
Vad utgången i målet blir om HD tar upp det för prövning är dock osäkert. Att det är allmänt känt att de som demonstrerade vid tillfället är nazister räcker enligt Hans-Olof Sandén inte för en fällande dom.
– Vad HD säger ska bli spännande att se. Kan tyrrunan stå på egna ben eller måste den vara knuten till nazism, eller kan den vara knuten bara till den grupp som demonstrerade vid det aktuella tillfället som ju är tämligen tydliga om sina ideologiska övertygelser.
– Ett alternativ är att ha lagstiftning om organisationsförbud, men ännu är det föreningsfriheten som gäller, och då blir man kvar i lagrummet om hets om folkgrupp, säger Hans-Olof Sandén.
Koranfotboll och grundläggande rättigheter
Hets mot folkgrupp är ett brott som illustrerar hur svårt det kan vara att med juridik komma åt något som samhället vill stoppa. Den tekniska utvecklingen gör att gränserna för vad och hur saker kan uttryckas ständigt förändras. Till det kommer den tryckfrihetsrättsliga dimensionen där Justitiekanslern är ensam åklagare.
- Det finns praktiska problem med tillämpningen och det kan vara svårt att hålla sig stringent, säger Hans-Olof Sandén.
– Vad skyddas av tryckfriheten och vad gör inte det? Jackor och fanor och klistermärken är skyddade, medan sköldar som är målade inte anses vara tryckta utan ligger utanför tryckfrihetsförordningen.
Att något omfattas av det tryckfrihetsrättsliga systemet innebär visserligen inte ett skydd mot att bli åtalad, men det utgör ett annat regelverk än det vanliga straffrättsliga systemet med starkare grundlagsskydd.
– Hets mot folkgrupp är ett lagrum som befinner sig mitt i ett komplex av grundläggande rättigheter i form av föreningsfrihet, yttrandefrihet, tryckfrihet och demonstrationsfrihet. Det gör att det blir svårt och problematiskt men också juridiskt intressant, förklarar Hans-Olof Sandén.
Påhittigheten när det gäller att utmana lagstiftningen och att testa gränser ska heller inte underskattas. I januari rapporterade medier i västra Sverige att antisemitiska budskap hade projicerats på bland annat Eriksbergskranen i Göteborg i samband med minnesdagen över Förintelsen.
– Baconinlindad koranfotboll skapar annan problematik, och det är inte svart eller vitt, säger Hans-Olof Sandén.
– Hur en sådan aktivitet ska bedömas beror på omständigheterna i det enskilda fallet. Det är missaktning, men är det spritt och är alla andra kriterier i lagrummet uppfyllda? Rent juridiskt går det inte att svara ja eller nej i förväg. Det är en rättslig prövning som man inte kan föregå.
Fler skyddas mot hets idag
Över tid har nya grupper getts skydd mot hets och missaktning, samtidigt som kritiska röster höjs mot att lagstiftningen gått för långt och att legitim kritik inte längre kan framföras mot olika grupper eller religiösa yttringar.
Ostridigt är att antalet grupper som skyddas mot hets och missaktning har växt i antal, exempelvis transpersoner som i samband med den senaste lagändringen 2019 numera omfattas av lagstiftningen.
– Fler grupper gör att undantaget från yttrandefriheten har utökats och utrymmet för vad man kan yttra krymper. Som jurist är det inte konstigt för det är vad lagstiftaren har bestämt och om man tycker rättstillämpningen är fel måste man gå in och ändra i lagrummet, kommenterar Hans-Olof Sandén.
– Det finns de som tycker att lagen gått för långt men de finns också de som tycker att den borde gå ännu längre. Det är en diskussion som måste föras i riksdagen, säger han avslutningsvis.
Av: Ulf Widlund jurist och redakatör för JUNO Nyheter, Norstedts juridik
Artikeln är tidigare publicerad i JUNO: 2021-03-19
