Högsta domstolen slår fast att svensk domstol får pröva åtalet mot Alexandre Schneiter, tidigare vd för Lundin Oil, för medhjälp till folkrättsbrott i Sudan. Mark Klamberg, professor i folkrätt, menar att det är ”det mest intressanta avgörandet i svensk domstol rörande folkrätt någonsin”. Han är skeptisk till kravet på att det ska finnas ett ”svenskt intresse” för behörighet som ska prövas av domstol när det redan finns åtalsförordnande – vilket kan få en stor betydelse vid den kommande rättegången i hovrätten mot den livstidsdömde iranske medborgaren Hamid Noury. ”I min värld är det Riksåklagaren alternativt regeringen, inte domstolarna, som ska göra överväganden av det här slaget”, säger han.
I november 2021 väcktes åtal mot Ian Lundin och Alexandre Schneiter för medhjälp till folkrättsbrott som de, i egenskap av företrädare för den svenska oljebolagskoncernen Lundin Oil, ska ha begått i Sudan under åren 1999–2003.
I korthet handlar anklagelserna om att oljebolaget tagit hjälp av sudanesisk militär och regimallierade milisgrupper som vidtog militära operationer i områden i södra Sudan där Lundin Oil hade för avsikt att exploatera naturresurser. Enligt åtalet gjorde sig den sudanesiska regeringen skyldig till, genom militär och milis, en brutal krigföring mot civilbefolkningen i strid med internationell humanitär rätt. Bland annat ska civila ha flygbombats och skjutits ner från transportplan och stridshelikoptrar och hela byar brändes ner. ”Följden blev att många civila dödades, skadades och fördrevs”, konstaterade kammaråklagare Henrik Attorp i samband med att åtalet väcktes.
Enligt åtalet ska de två bolagstopparna på olika sätt ha medverkat till att den dåvarande sudanesiska regimen begick brott mot krigets lagar i syfte att säkra bolagets oljeverksamhet i södra Sudan. Bland annat ska man ha ställt krav på den sudanesiska regeringen att militären skulle ansvara för säkerheten i området, trots att man förstod eller var i vart fall var likgiltig inför militärens och milisens hänsynslösa agerande.
Åtalet för folkrättsbrott kvarstår
Men frågan var om åtalet skulle falla avseende den ena av de tilltalade, den 50-årige Alexandre Schneiter, som är schweizisk medborgare och bosatt i Schweiz, där han också befann sig när åtalsbeslutet meddelades. Han har nämligen yrkat att åtalet ska avvisas på grund av att det inte föreligger svensk domsrätt, och att det därför skulle saknas rättsligt stöd för att åtala honom i Sverige.
Högsta domstolen konstaterar till att börja med att folkrättsbrottet enligt svenska regler omfattas av s.k. universell jurisdiktion, vilket innebär att en svensk domstol som är behörig att pröva målet "oberoende av vem som har begått brottet, vem brottet har riktats mot och var brottet har begåtts”.
Enligt Högsta domstolen krävs det därutöver, vilket inte direkt framgår av lagtexten, någon form av svenskt intresse för att ett åtal ska kunna prövas här. Man hänvisar här till att det i förarbetena nämns att lagstiftarens avsikt är att domsrätten endast ska utövas då det finns ett ”påtagligt och berättigat intresse av att lagföring sker i Sverige”.
En ytterligare förutsättning för jurisdiktion, förutom anknytningen till Sverige, är att det ”inte finns något hinder mot det i allmän folkrätt”. Det innebär att domstolens behörighet enligt HD endast begränsas om det finns etablerade folkrättsliga regler som står i vägen, som exempelvis kan aktualiseras ifråga om immunitet. Det krävs med andra ord inte något uttryckligt, positivt stöd inom folkrätten för att kravet ska anses uppfyllt.
I det aktuella fallet, som handlar om ett svenskt bolag och en svensk medåtalad, bedömer HD att anknytningen till Sverige är tillräcklig för att anklagelserna ska få prövas i svensk domstol – det finns inte heller något hinder mot det i allmän folkrätt.
– Det förhållandet att den åtalade inte befinner sig i Sverige utgör inte något hinder mot svensk domsrätt, förutsatt att anknytningen till Sverige i andra avseenden är tillräcklig, säger justitierådet Johan Danelius, en av domarna som deltog i beslutet.
Åtalet mot Alexandre Schneitee för folkrättsbrott kvarstår med andra ord, även om det är oklart exakt när rättegången kan påbörjas. Det rör sig om en minst sagt massiv utredning; att förundersökningen omfattar drygt 80 000 sidor kan sägas vara ett mått på målets komplexitet och de svåra bevisfrågor som rätten ska ta ställning till.
Ett nytt krav gällande "svenskt intresse"
Det mest intressanta avgörandet rörande i svensk domstol rörande folkrätt”, skrev Mark Klamberg, professor i folkrätt, i sina sociala medier ett par dagar innan domen kom. Vilket han står fast vid efter att ha läst domen. Han menar att utfallet var väntat – men att vissa specifika resonemang är särskilt intressanta.
– Det som är speciellt med universalitetsprincipen är att den säger att det inte behöver finnas någon koppling till Sverige, att det inte behöver finnas något svenskt intresse, den anses ha universell betydelse.
– Lagstiftaren har sökt att begränsa den till synes obegränsade universella jurisdiktionen i dess tillämpning i restriktiv riktning genom att det enligt brottsbalken krävs åtalsförordnande vid utövande av universell jurisdiktion. Det är ett beslut som ska fattas av riksåklagaren, som under vissa omständigheter kan hänskjuta frågan till regeringen. I bedömningen ska man ta hänsyn till rättsliga begränsningar men medger samtidigt rent diskretionära överväganden.
– HD:s dom tycks öppna upp för att domstolar mer regelmässigt ska överpröva den intresseavvägning som Riksåklagaren eller regeringen ska göra i samband med beslut om åtalsförordnande, vilket kan vara problematiskt, säger han.
Har domen gjort det tydligare men snävare för att kunna åtala någon som misstänks för folkrättsbrott?
– Både bredare och snävare skulle jag säga. Bredare i den meningen att HD säger att man kan åtala någon som bor utomlands och som inte är svensk. Men snävare och en möjlig inskränkning, och möjlig förflyttning av makt från riksåklagare och regering till domstolarna, vad gäller intresseavvägning.
Tydliga paralleller
Mark Klamberg berättar att HD:s dom föranledde ett extrainsatt seminarium vid lunchtid på Stockholms universitet, med en stor del av Sveriges ledande folkrättsexpertis på plats: såsom Ove Bring, Hans Corell, Said Mahmoudi och han själv.
– Vi drog i stort sett samma slutsatser om hur man ska tolka avgörandet.
– Jag menar att svenska intressen framförallt är en policyfråga, en urskiljning av vilka mål som tas upp i Sverige. Det är Riksåklagaren eller regeringen, inte domstolarna, som ska göra överväganden av det här slaget, betonar Mark Klamberg.
HD:s uttalande om att det inte krävs något uttryckligt positivt stöd inom folkrätten för att utöva jurisdiktion tycker Mark Klamberg, som har läst skriftväxlingen mellan parterna i de tre instanserna, är intressant – och han ser tydliga influenser.
– Ska man förenkla det något har försvaret sagt att åklagaren måste visa att det finns en positiv regel som tillåter universell jurisdiktion medan åklagaren vänt på det, och sagt att försvaret måste visa att det finns ett förbud. HD har alltså anammat åklagarlinjen.
– Det finns en tydlig parallell till till så kallade Lotusfallet, även om HD inte hänvisar till den domen. I det målet hävdade Turkiet att Frankrike måste visa att det fanns ett förbud medan Frankrike hävdade motsatsen. Turkiet vann den striden och HD för alltså samma resonemang som den internationella domstolen anammade, säger han.
Kan påverka hovrättens bedömning av Noury-målet
I somras dömdes den iranske medborgaren Hamid Noury till livstids fängelse för inblandning i massavrättningar i Iran 1988. När den uppmärksammade rättegången redan hade pågått i flera månader gjorde plötsligt försvararsidan gällande att tingsrätten saknade domsrätt, vilket väckte en livlig debatt där folkrättsliga experter intog olika ståndpunkter. Kronologin talar för att försvararna i Noury-målet av allt att döma hade låtit sig inspireras av att frågan om domsrätt precis hade väckts i Lundin Oil-målet.
– Det var i princip en kopia av invändningarna av det här fallet. Tingsrättens dom i Noury-målet har överklagats till Svea hovrätt, som vad jag förstår ville avvakta HD:s dom innan de själva ska hantera frågan om jurisdiktion. Domstolen förväntas fatta beslut som tidigast i januari för att parterna ska ha tid att smälta domen, förklarar Mark Klamberg.
Frågan är om den färska domen kan få betydelse för utgången i hovrätten.
– Ett argument som säkert kommer komma upp från försvararsidan är frågan om det finns ett svenskt intresse av att lagföra Noury? Om man ska följa HD:s avgörande behöver åklagaren argumentera att det finns ett sådant svenskt intresse, konstaterar Mark Klamberg.
Skillnaden mot det nu aktuella fallet är bland annat att Noury befann sig i Sverige när han greps och sedermera åtalades, dessutom bor många anhöriga till brottsoffren i Sverige som möjligtvis kan åberopas som grund för ett svenskt intresse.
– Den passiva nationalitetsprincipen, som tar sikte på brottsoffers nationalitet, har vi redan som grund för jurisdiktion. Det är en regel, till skillnad från det intresse som man skriver om i domen. Det kan här bli en olycklig sammanblandning av regler och intressen, menar Mark Klamberg.