I mellandagarna meddelade Högsta domstolen en dom i ett förtalsmål där en journalist på Dagens Nyheter väckt enskilt åtal mot ansvarige utgivaren på en nättidning. Utgivaren döms för grovt förtal. Domen är dock inte slutet på diskussionen och debatten om vad som är fakta och vad som är värdeomdöme, om vad som är försvarligt och inte samt vad sanningen ska få bestämma, skriver yttrandefrihetsexperten Hans-Olof Sandén.
Sommaren 2020 publicerar Dagens Nyheter en krönika skriven av journalisten och krönikören Saeed Alnahhal. Krönikan återger Saeeds upplevelse av åren då han levde i sin hemstad Yabroud i Syrien. En tid som han trots krig ändå upplevde som ganska bekymmersfri i en krigets oas.
Krönikan uppmärksammas av redaktionen på samnytt.se som i sin tur publicerar en artikel med rubriken ”Misstänkt jihadist blev journalist på Dagens Nyheter”. Denna förenas med bild och namn på Saeed. I artikeln ställs även fråga om vad för slags journalistik och/eller annan verksamhet som Saeed ägnat sig åt för att komma i åtnjutande av al-Nusra-frontens (al-Qaida i Syrien) och al-Qaidas beskydd och gunst.
Enskilt åtal
Den senare artikeln ger upphov till att Saeed väcker enskilt åtal om grovt förtal mot den ansvarige utgivaren av samnytt.se. Då det handlar om ett yttrandefrihetsbrott medverkar en jury i handläggningen av målet. Denna finner att såväl rubriken som uppgifterna om ”beskydd och gunst” är att bedöma som grovt förtal. Domstolen prövar därefter målet i sak.
Missaktning
Tingsrätten finner att uppgifterna varit så pass bestämda att de inte varit fråga om enbart rena värdeomdömen. Utpekandet av Saeed som jihadist - nåväl ”misstänkt jihadist” - har förstärkts av sin kontext på så sätt att det kombinerats med antydningar om samröre med väl kända terroristorganisationer. Därtill hör även att Saeed kommit till Sverige som flykting och i sin verksamhet som journalist bland annat rapporterat om migration och integration. Påståendena om att vara jihadist och att ha samröre med terrorister får därmed anses vara ägnade att utsätta honom för missaktning.
Inte försvarligt - säger tingsrätten
I sin bedömning om det varit försvarligt att lämna de aktuella uppgifterna kommer dock tingsrätten - till skillnad från såväl hovrätten som högsta domstolen - fram till att så inte varit fallet. Allmänintresset av att rapportera kring en journalists påstådda samröre med terrorister kan, enligt tingsrätten, inte rättfärdiga att denne pekas ut med namn och bild.
Tingsrätten tonar även ned relevansen och bedömer att uppgifterna endast haft ett visst allmänintresse, men inte till den grad att det skulle vara försvarligt att publicera dessa på det sätt som gjorts. Detta gör att frågorna om uppgifterna varit sanna eller åtminstone om den ansvarige utgivaren haft skälig grund för dem inte behöver besvaras av tingsrätten.
Professor kritiserade tingsrättens dom
Domen kritiseras av professorn i civilrätt Mårten Schultz som även på uppmaning av försvararen i målet senare avger ett skriftligt utlåtande inför hanteringen i hovrätten. Schultz tar bland annat upp en fråga som han avhandlat tidigare i olika sammanhang, nämligen den om vad som krävs för att ett uttalande ska passera gränsen för att enbart vara ett värdeomdöme och därmed falla in under det straffrättsliga området för förtal. Han hänvisar till en dom från Hovrätten för Västra Sverige (2021-09-30, mål B 1865-20) där en politiker på sin blogg omtalat två namngiva personer som ”extrema röster, extremister, att försvarat terrorister … samt icke-demokrater”. I det fallet bedömdes inläggen som rena värdeomdömen. Högsta domstolen meddelade aldrig något prövningstillstånd i det målet.
Mårten Schultz är professor vid Stockholms universitet. Foto: Malin Hoelstad
Schultz menar vidare att Hovrättens bedömning fått påverkan på rättstillämpningen bland tingsrätterna. Det skulle vidare, enligt Schultz, kunna tolkas som att det är fullt möjligt att även i det här aktuella målet bedöma uppgifterna som värdeomdömen och inte som uppgifter av tillräcklig bestämdhet, särskilt det senare. Han menar också att då målet från 2021 handlade om ett förtal enligt brottsbalken och detta om förtal enligt yttrandefrihetsgrundlagen, detta blir ännu mer intressant. Särskilt då det straffrättsliga perspektivet är än mer snävt inom det grundlagsskyddade området än annars.
Än mer tveksam är, som sagt, Schultz i fråga om påståendet om ”beskydd och gunst”, vilket han läser mer som en invändning om att Saeed varit undfallande och gjort vissa eftergifter i förhållande till al Qaida och al-Nusra. Men han är också noga med att poängtera att förtal till stor del handlar om kontext. Här ska också de straffrättsliga rättssäkerhetskraven beaktas och i ljuset av detta är Schultz tveksam till om det senare påståendet om ”beskydd och gunst” verkligen kan anses vara att utpeka någon som klandervärd i sitt levnadssätt.
Men Schultz viktigaste invändning handlar om vad som är att bedöma som försvarligt och inte. Här vänder sig Schultz mot att det av tingsrättens dom framstår som att en granskning av en journalist på DN inte är lika försvarlig som om det varit tvärtom så att DN granskat en journalist på samnytt.se. Reglerna måste, som Schultz uttrycker saken, betraktas på samma sätt oavsett om den ansvarige utgivaren heter Peter Wolodarski eller Mats Dagerlind.
Försvarligt - säger hovrätten
Schultz sätter fingrarna på flera intressanta och viktiga frågor i sitt utlåtande. I fråga om värdeomdömen eller inte konstaterar dock hovrätten enbart att den delar tingsrättens utförliga redogörelse och det faktum att uppgifterna varit förtalsgrundande. Men i frågan om de varit försvarligt att lämna dem eller inte gör hovrätten en helt annan bedömning än tingsrätten. Hovrätten finner att DN är en stor dagstidning och en betydande mediaaktör samt att Saeed haft en inte obetydlig roll som journalist och krönikör på tidningen. De publicerade uppgifterna har därför haft, inte bara ett visst, utan ett betydande allmänintresse.
Även om det hela kunde ha utformats mer nyanserat och inte så tillspetsat har omständigheterna sammantaget varit sådana att det varit försvarligt att publicera dessa, konstaterar så hovrätten i sin dom. Men så brister det i fråga om sanningen och Dagerlind bedöms inte ens kunna göra det sannolikt att han haft skälig grund för uppgifterna. Det har inte ens vidtagits några begränsade åtgärder för att kontrollera uppgifternas riktighet. Hovrätten fastställer därmed tingsrättens dom och Schultz fråga om bestämdhet får vänta på sitt svar.
Prövningstillstånd i HD
Den 17 augusti 2022 meddelar Högsta domstolen prövningstillstånd i målet (B 4923-22). Av ett pressmeddelande framgår att det i målet aktualiseras en fråga om vissa uppgifter, som har publicerats om en journalist på en webbsida, är sådana att de kan leda till straffansvar för förtal. Således dags att få svar på den av Schultz framförda frågan om gränsen för vad som är ett värdeomdöme eller fakta.
Högsta domstolen gör nu en ordentlig genomgång av tidigare praxis i frågan och talar bland annat om att det måste röra sig om en uppgift med en viss grad av konkretion (punkt 16) och som kan prövas inom ramen för en bedömning om det varit försvarligt att lämna uppgiften eller inte. Uttalanden som inte innehåller eller ger uttryck för påståenden om fakta och omständigheter, rena värdeomdömen, kan inte vara grund för förtal (punkt 17). Samtidigt säger domstolen att uttalanden som görs i generella termer dock kan utgöra uppgifter i förtalsbestämmelsens mening (punkt 15). Här får kontexten antas ha avgörande betydelse för hur denna, till synes, motsägelse ska tolkas och bedömas, vilket domstolen också senare är inne på (punkt 19).
Högsta domstolen går vidare i att förklara och tar upp förhållandet att ett påstående inte allt för sällan kan innehålla en blandning av fakta och värdeomdöme. Det exemplifieras med att beskylla någon för att vara nazist, vilket var ett av de fall som Schultz berörde i sitt utlåtande. I ett sådant fall är det fråga om en uppgift om det framgår att beskyllningen avser förhållandet att den utpekade har kopplingar till en nazistisk organisation (punkt 18). Om inte, när kontexten och bestämdheten är mer vag, är det mer troligt att det handlar om ett rent värderande av personen i fråga. Begreppet uppgift ska inte heller tolkas alltför snävt (NJA 1987 s. 336 och NJA 1992 s. 594) skyndar sig HD att tillägga.
Fakta i målet
I det här aktuella fallet är fråga om begreppet ”jihadist”, eller förlåt ”misstänkt” sådan, är tillräckligt bestämt för att vara en uppgift. Högsta domstolen slår fast att det är klart att det syftar på en faktiskt omständighet och att reservationen ”misstänkt” inte förändrar detta på något sätt. Jihadist är dock i sig ett inom islam mångfacetterat begrepp med många olika betydelser och som etymologiskt har sitt ursprung i arabiskan och betyder ”ansträngning”. Det kan då handla om allt från en inre kamp som ren krigsföring.
Högsta domstolen berör även denna aspekt indirekt och konstaterar att begreppet, detta till trots, i nyhets- och mediasammanhang kommit att nära förknippas med rörelser som klassas som terrororganisationer. Med detta som bakgrund måste det anses som ägnat att utsätta den utpekade för andras missaktning genom att beskylla denne för att vara jihadist. Det blir således en fråga om kontext även i detta fall och inom ramen för denna faller också uppgiften om ”beskydd och gunst”.
HD fastställer hovrättens domslut
Högsta domstolen kommer i övrigt till samma slutsatser som hovrätten även i fråga om sin bedömning av om det varit försvarligt att lämna uppgifterna som i sin prövning av uppgifternas sanningshalt och om det funnits skälig grund för dessa. Hovrättens domslut fastställes.
Klart eller oklart
Även om HD lägger stor möda i att förklara skillnaden mellan vad som är fakta och vad som är värdeomdömen blir det ändå inte helt glasklart. Utrymmet för tolkningar består och kontexten håller kvar sitt grepp om bedömningen. Det är som juristen brukar säga, en fråga om en bedömning som måste göras utifrån omständigheterna i varje enskilt fall. Sådan är juridiken ibland - eller ganska ofta - men hursomhelst så är HD:s dom trots allt en bit på vägen. Utrymmet för tolkning har minskat och det sunda förnuftet i förening med ett gott omdöme finns ju alltid till hands.
Slutet på diskussionen och debatten om vad som är fakta och vad som är värdeomdöme, om vad som är försvarligt och inte samt vad sanningen ska få bestämma har vi dock inte sett ännu. Den kommer att fortsätta oavsett om allt vänds upp och ner eller förblir oförändrat. Men så är ju yttrandefriheten värd att värna och en pulsåder som håller liv i vår demokrati.