I en historisk dom dömde tingsrätten nyligen en 49-årig kvinna, Lina, till sex års fängelse för grovt folkrättsbrott och grov krigsförbrytelse. Detta efter att hon underlåtit att förhindra att hennes minderåriga son Joan användes som barnsoldat för terrororganisationen IS räkning i Syrien. Kvinnan har nu återtagit sitt överklagande till hovrätten – vilket innebär att den fällande domen nu vinner laga kraft.
Fullpackad med kläder och med en ansenlig mängd kontanter på fickan anländer Lina i april 2013 till Idlib-området i det krigshärjade Syrien. Hon har med sig sina yngre barn, och återförenas nu med sin make, tillika barnens far, och med en äldre son som redan är på plats.
Två månader senare, i juni, födds makarnas yngsta son, den sjätte i ordningen. Ytterligare två månader därefter, den 5 augusti, dödas maken i en attack mot en flygplats. Ett av deras barn, den 12-åriga sonen Joan, väntar i närheten under det som skulle bli hans fars sista strid som relativt färsk IS-soldat. Det kan vara första gången som pojken tvingas bekanta sig med krigets realiteter – som från och nu ska bli hans vardag. Ett foto har förevigats, Joan är iklädd i kamouflagekläder och stridsväst. På en annan bild, taget i familjens hem, poserar han med en Kalasjnikov tillsammans med sin lillebror. Joans förehavanden under åren i sin fars fotspår, som barnsoldat för terrororganisationen IS, är i stora delar höljda i dunkel: ”Det har inte gått att närmare utreda detaljerna kring hur eller med vilken intensitet han användes”, konstaterar tingsrätten.
Men några saker vet man. Som att Joan skadar benen i augusti 2014 i samband med att en missil slår ner i Raqqa, där även hans mamma och syskon befinner sig. Av dokumentation från IS ges ytterligare ledtrådar: av någon anledning genomgår han en läkarundersökning i november 2016, cirka ett halvår efter att han fyllde 16 år och därmed i lagens mening inte längre var barnsoldat.
Om vilka trauman som flera år i IS tjänst ger upphov till hos en ung pojke, och vad han själv kan ha gjort sig skyldig till i en sådan våldsglorifierande, djupt avhumaniserande miljö, berättar emellertid de kvarlämnade dokumenten inget om.
Den 17-åriga Joans öde beseglas till sist i Raqqa i september 2017. De exakta omständigheterna kring hans död är inte kända. IS publicerar strax därefter, såsom traditionen påbjuder, en s.k. martyrbild av pojken. Senare samma år dör även hans lillebror, Linas yngsta son. Och några månader dessförinnan, i slutet av 2016, hade även Joans storebror och Linas äldsta son dödats i strider. Inom loppet av ett år hade Lina alltså förlorat tre av sina barn, och därtill hennes nya make och en svärson.
Den sargade familjen, med Lina i spetsen, bryter upp från Raqqa och försöker desperat undkomma nya strider innan de i slutet av 2018 hamnar i Baghuz, som snabbt belägras av fiendestyrkor.
I mars 2019 förs familjen till Al Hol-lägret av kurdiska styrkor. De smugglas sedermera ut ur lägret men upptäcks och hamnar i ett turkiskt flyktingläger. Lina och flera av barnen utvisas så småningom till Sverige. Två av barnen är fortfarande kvar i Syrien.
Från västkusten till fundamentalism
Ett par år senare åtalas Lina i Stockholms tingsrätt för att hennes son Joan rekryterades till barnsoldat av IS i Syrien. I första hand menar åklagaren att hon genom ett aktivt handlande såg till att han blev barnsoldat; bland annat genom att låta sonen ha vapen hemma och hjälpa till med utrustningen. I andra hand gör åklagaren gällande att Lina begått brotten genom underlåtenhet eftersom hon inte hindrade sin son från att lämna bostaden för att verka som barnsoldat.
Lina påstår i tingsrätten att hon lurats till Syrien av barnens far medan åklagaren hävdar att hon var fullt införstådd med upplägget. Hennes bakgrund är härvid av betydelse.
Den trygga, odramatiska uppväxten i Halmstad, i en kristen familj med irakiska rötter, antyder visserligen inget om de drastiska livsval som senare skulle komma att prägla hennes liv. Efter att ha studerat och under en kortare period arbetat som sjuksköterska träffar hon i tidiga 20-årsåldern sin blivande make, som kommer från en muslimsk familj, och hon konverterar snart till islam. Under de följande sexton åren skulle paret få sex barn tillsammans trots att de under långa perioder bodde i olika länder.
Allt sedan mitten av 90-talet höll SÄPO ögonen på maken på grund av dennes nära kopplingar till den innersta kretsen i islamistiska terrornätverk. Paret var en välprofilerad, dynamisk duo inom de sektliknande islamistisk miljö som glorifierade väpnad kamp för islam och sharia (jihad). Det är klarlagt att kvinnan sedan slutet av 90-talet var aktiv i en sluten salafistisk gruppering och att hon i kraft av sin status fick en ledande ställning; hon var ideologiskt driven, hade stora kunskaper inom islam och undervisade andra kvinnor. Pojkar uppfostrades till att bli mujahedin, jihadkrigare: Att strida och dö för Gud och sharia ansågs som det mest hedervärda en man kan sysselsätta sig med.
Redan då hon kom till Syrien måste hon, enligt tingsrättens uppfattning, ha haft uppsåt till att sonen skulle komma att rekryteras som barnsoldat då det var ett välkänt tillvägagångssätt. Det är enligt tingsrättens mening också tydligt att de brott som Joan ska ha utsatts för – dvs. rekrytering och användning som barnsoldat för IS räkning i ett pågående inbördeskrig – har ett sådant samband med den väpnade konflikten som krävs för att det ska röra sig om folkrättsbrott.
Domstolen konstaterar att Lina måste ha vetat om att den 12-årige sonen rekryterades och användes som barnsoldat men att hon trots detta ”inte (har) vidtagit adekvata åtgärder för att förhindra att Joan lämnade bostaden för att fullgöra sina uppgifter som barnsoldat”. Det mesta talar för att hon tvärtom uppmuntrade sonen i enlighet med sin ideologiska övertygelse.
Lina till vänster under rättegången i Stockholms tingsrätt.
Garantställning – en särskild plikt att skydda
Åklagarens förstahandsyrkande, att mamman genom ett aktivt agerande såg till att hennes son rekryterades som barnsoldat, anser tingsrätten inte vara styrkt. Åklagarens andrahandsyrkande återstår: Är Lina straffrättsligt ansvarig för att hon genom underlåtenhet inte hindrade sin son från att lämna bostaden för att verka som barnsoldat?
Tingsrätten konstaterar inledningsvis att de aktuella brotten kan begås genom underlåtenhet och att det inte finns några folkrättsliga hinder för en sådan tillämpning. När det som i detta fall är fråga om s.k. oäkta underlåtenhetsbrott – där underlåtenhetsbrottet inte framgår uttryckligen av lagtexten – krävs i regel att gärningsmannen befinner sig i garantställning och därför har en handlingsplikt. I detta fall är det alltså kvinnan, i egenskap av mamma och vårdnadshavare, som enligt svensk rätt har ställning som skyddsgarant i förhållande till sin son. Hon har med andra ord en särskild plikt att skydda honom, och underlåtenhet att göra det kan föranleda straffrättsligt ansvar.
Tingsrätten menar att kvinnan väl på plats i Syrien visserligen saknade faktisk möjlighet att förhindra att sonen rekryterades och användes som barnsoldat – men att hon var medveten om det när hon frivilligt försatte sig i den situationen. Tingsrätten skriver: ”en garant kan inte undgå straffrättsligt ansvar för att underlåta att förhindra något som hon själv med vett och vilja tillsett att hon inte kan förhindra, och som hon inte heller vill förhindra”.
Tingsrätten anser alltså att Lina är medgärningsman för att hon, i egenskap av skyddsgarant, ”underlåtit att förhindra att hennes son av okända medgärningsmän rekryterades och användes som barnsoldat för IS räkning i den väpnande konflikten i Syrien”.
”Måste ha medfört ett mycket svårt lidande”
Men hur ska agerandet rubriceras och vilket straffvärde motsvarar brotten? Åklagarna yrkar på åtta års fängelse. Tingsrätten konstaterar att praxis är knapphändig. I en tysk dom, där en kvinna dömdes för bl.a. krigsbrott efter att låtit sitt barn delta i IS träningsläger, blev det samlade straffet – som också avsåg andra brott – fängelse i fem år och tre månader. I ett fall från Sverige dömdes en kvinna till tre års fängelse för grov egenmäktighet med barn efter att ha tagit med sig barnet till IS-kontrollerade områden i Syrien (Hovrättens över Skåne och Blekinge dom av den 24 juni 2021 i mål nr B 747-21).
Tingsrätten framhåller att det rör sig om ett barn i åldern 12–15 år som under flera år användes som barnsoldat av en terrorsekt och att pojkens traumatiska erfarenheter ”måste ha medfört ett mycket svårt lidande”. Tingsrätten beaktar att underlåtenhet i allmänhet har ett lägre straffvärde än handlingsbrott. Efter en sammantagen bedömning dömer tingsrätten Lina för grovt folkrättsbrott och grov krigsförbrytelse till sex års fängelse.
En bottenlös tragedi från krigets Syrien har därmed också antagit formen av en historisk dom.