Joakim Zander är juristen med doktorsgrad som under 10 år i Bryssel arbetade vid flera EU-institutioner. Efter att han 2013 gav ut sin debutroman ”Simmaren” tog livet en annan vändning. Boken blev en megasuccé och har översatts till trettio språk – med frihet i blick lämnade han Bryssels byråkratiska snårskog och blev författare på heltid. Just nu är han aktuell med romanen ”Ett ärligt liv” – som också ska bli en film. Hör honom berätta om författarlivet, varför han är stolt över att kalla sig jurist, och den eviga frågan om hur rätten förhåller sig till moralen. Vilka är hans bästa råd till alla aspirerande författare där ute? Möt Joakim Zander i dagens avsnitt av "Juridikens värld".
PåTwitterkontot @JoakimZander råder en outtröttlig aktivitet; det svingas vilt och få ämnen tycks främmande. ”Författare, Doktor i juridik och Champagneanarkist” lyder bio:n. Frågan är om det på ett rättvisande sätt speglar hur han ser på sig själv även utanför mikrobloggens universum?
– Haha, det stämmer nog faktiskt, i just den ordningen, bekräftar Joakim Zander i podden "Juridikens värld".
Champagneanarkist alltså?
– Man brukar prata om champagnesocialister, socialister som snackar medan man dricker goda viner, att man inte lever som man lär. Det är lite den bilden jag har av min egen anarkismvurm. Det är svårt att vara doktor i juridik och anarkist samtidigt. Jag älskar juridiken och vad den gör med vårt samhälle men samtidigt kan jag ha stor sympati för att man känner sig alienerad både från juridiken och samhället.
Joakim Zander, som idag bor i Lund med sin familj, var under tio års tid verksam som jurist i EU och bosatt i Bryssel. Han var bland annat sysselsatt med EFTA, frihandelsavtalet med Norge, Island och Liechtenstein. En spännande värld för en nybakad jurist att bekanta sig med.
– Jag jobbade i Europaparlamentet och stora lagstiftningspaket skulle baxas igenom och jag minns att jag då kunde läsa i Financial Times om ett stort paket som jag själv hade arbetat med. Det var jättespännande när jag var 26-27 år!
– Under finanskrisen gick Island i princip i konkurs så vi flög till Reykjavik hela tiden för att hitta lösningar för hur de skulle kunna rädda sin ekonomi och sitt land utan att bryta mot de regler som de förbundit sig till genom EFTA-avtalet.
– Men arbetet kunde också handla om en pyttefråga, som att Norge inte applicerar rätt standard på stegar och vägrar ändra på detta – och du får dra dem till EFTA-domstolen i Luxemburg. Och det tar fem år att komma dit. Då kan man känna lite att det där hade vi kanske kunnat lösa…lite smidigare.
EU ses ju av många som ett byråkratiskt monster som kännetecknas av splittring och ineffektivitet. I Sverige är det väl nästan bara Carl Bildt som förknippas med villkorslös EU-kärlek. Tillhör du hans lag?
– Haha, gör jag ju, men det känns lite löjligt, när man blir en sådan plakatpolitiker i vissa frågor. Men visst, jag är förbehållslöst för EU även om det finns mycket saker som kan göras bättre och enklare.
Doktorsavhandling och succédebut
Joakim Zanders doktorsavhandling i EU-rätt från 2010, där tillämpningen av försiktighetsprincipen dissekerades, förärades pris och publicerades sedermera av det prestigefyllda "Cambridge University Press". Bedriften skänkte självförtroende för att med förnyad kraft jaga pojkdrömmen; att en dag bli romanförfattare. När han var mellan 15-22 år skrev han varje dag – nyligen hittade han sina gamla anteckningsböcker, vilket inte var en helt angenäm upplevelse.
Jag har alltid haft lätt för att skriva men svårt att veta vad man ska skriva om.
– Det är hemskt, jag rodnar när jag tänker på det. Lite förödmjukande att det var så dåligt, så otroligt grunt. Jag har alltid haft lätt för att skriva men svårt att veta vad man ska skriva om. ”Allt han hade var ambition”, säger huvudpersonen i min senaste bok – så var det verkligen för mig också, säger Joakim Zander.
Men trägen vinner brukar det heta – och drömmen besannades. Joakim Zanders debutromanen ”Simmaren”, utgiven 2013, blev en omedelbar succé och är idag översatt till 30 språk. Med skjuts i steget lämnade han Bryssel – sa adjö till ”lysrörsbelysta rum”, chefer och relativ ofrihet – för att bli författare på heltid. Debuten följdes upp av ytterligare två böcker om juristen Klara Walldéen, där Mellanöstern och frågor om terrorism och radikalisering stod i fokus. När Joakim Zander var i 15-årsåldern flyttade familjen från lilla Söderköping till den pulserande metropolen Damaskus i Syrien eftersom hans pappa under ett år skulle arbeta som militärobservatör för FN. En omvälvande tid som satte spår.
– När jag bestämde mig för att skriva blev det naturligt att den erfarenheten på ett eller annat sätt skulle bli en utgångspunkt. Handlingen var också påverkad av sluttampen på ”war on terror” som pågått sedan 2001, då konspirationer visade sig vara var verkliga, företag hade hyrts in i hemlighet för att utföra vissa uppgifter, Abu Ghraib-historien uppdagades. Allt det som hände i antiterrorns namn var som hämtat från en John le Carré-roman.
Även om Norges brott mot stegstandarder inte fann en naturlig plats i intrigen kunde han tillämpa andra kunskaper från Bryssel.
– En del av den första boken handlade om CIA och den amerikanska spionapparaten – och det är också en byråkrati. Samma mekanismer, samma Excelark och Powerpointpresentationer.
En ny roman – ”Ett ärligt liv”
Joakim Zanders senaste roman ”Ett ärligt liv” kom ut för ett par månader och beskrivs av förlaget som ”en spänningsroman om sanning, svek och lockelsen i att leva utanför lagen”. Av en händelse växer romanens huvudperson, i likhet med författaren, upp i en villa i Söderköping. Drömmen om djupa, akademiska diskussioner under juridikstudierna utmynnar i besvikelse och i en strävan efter sammanhang kommer huvudpersonen i kontakt med en anarkistgrupp.
–Jag har alltid varit nyfiken på subkulturer och att leva i gränslandet
–Jag har alltid varit nyfiken på subkulturer och att leva i gränslandet. Jag har alltid tyckt att det är sexigt, intressant och spännande och har alltid velat veta saker om det – även om jag kanske har varit för feg själv för att omfamna det fullt ut.
–Jag ville skriva om frigörelse, och jag behövde något att fästa tankarna kring. Jag gick på demonstrationer och vid ett anarkistiskt bokbord hittade jag en tidskrift av anonyma anarkister som inte ville bygga en ny värld utan bara säga ”fuck you – om era regler bara gynnar er varför ska jag hålla mig till dem?”. Det finns beröringspunkter med 1910-talet – de ekonomiska skillnaderna ökade dramatiskt precis som nu och de som upplevde sig vara i underläge insåg att reglerna inte gynnade dem utan bara de besuttna. Och varför skulle det inte kunna vara likadant nu?
I boken ställs klassiska frågor om det är moraliskt rättfärdigat att bryta mot lagen om nöden så kräver. Ska man få stjäla när man är hungrig?
– Nej, men jag förstår att man gör det. Moraliskt och etiskt är det naturligtvis rätt att stjäla hellre än att gå under. Konflikten uppstår mellan moral och juridik – vissa principer kan inte formuleras korrekt i lagtext.
–Juridiken handlar mycket mindre om rättvisa än man tror. I boken säger någon att ”juridik handlar om att göra som vi alltid har gjort och hålla käften”. Det här med rättvisa och vad lagen ska innehålla är inte så mycket för oss jurister utan för politiker och samhället att diktera.
–Jag brukar tänka att juridiken är som samhällets minsta gemensamma nämnare. Vi är inte överens om så himla mycket, inte ens i ett homogent samhälle, men det lilla vi kan komma överens om kodifierar vi i lagtext. Det blir som samhällets DNA.
Som uttalad anarkistvurmare – tycker du inte att det finns för mycket regler?
–Jo, absolut. Jag tycker inte om förbud generellt, det bättre om man låter folk bestämma själva vad de vill göra. Jag tycker inte om negativ lagstiftning – ge folk bidrag, möjligheter – men förbjud inte saker! Det är att underskatta människors kompetens och är en lat lagstiftning.
Joakim Zander var en av ett fåtal jurister som höjde rösten i den infekterade coronadebatten.
– Det blev en tidsmaskin till tiden då jag doktorerade om osäkra risker och hur ska vi hantera lagstiftning och beteendestyrning under vetenskaplig osäkerhet. Jag fick använda min juristroll igen, vilket var oväntat.
Finns det en feghet hos juristkåren att delta i samhällsdebatten av karriärshänsyn eller liknande?
– Det tror jag verkligen. Det är bara att se på de jurister som varit ute mycket debatten – man blir lätt misstänkliggjord. Jag blir också det, men det skiter jag i då jag är fri! Jag har väldigt starka känslor för vad jag upplever vara rätt och fel. Sen kan man hålla med eller inte, men jag tänker även framöver uttrycka mina åsikter, säger Joakim Zander i "Juridikens värld".